Om kvinnoskap och kvinnofiering

Har det hänt något festligt i veckan? Jomenvisst, det är tisdag, veckans sämsta dag! Efter idag är det bara uppförsbacke (eller nedförsbacke, vilket som betyder bra). Hurra!

Jag har funderat litegrann på detta med ickebinär internetaktivism. Detta är ju typ det nya UC sedan kvinnokraft i form av bakning och kuddfodral blev chict och sedan passé och nu är Äntligen Hemma. Vad fyller vi det tomrummet med? Jo, diskussion om huruvida det är att gå för långt att förneka sitt kvinnoskap, men fortfarande äta moderkakan sas. Case and point: Denna veckas Kvinnohat.

Jag fattar ingenting. Som vanligt är jag mer än villig att erkänna att detta kan vara jag, att det antagligen är jag, så jag menar inte att spotta på denna veckas Kvinnohatspostare. Men grejen är såhär: Folk som bara inte känner sig som kvinnor men uttrycker sig som kvinnor, lever som kvinnor, men ändå blir förtrycka inte bara på grund av sitt kvinnoskap utan också på grund av sitt icke-kvinnoskap – alltså varför ens?

Jag tänker såhär. Med all respekt och välvilja.

Samhället är uppbyggt kring tanken att det finns två kön, ett manligt och ett kvinnligt. Dessa har biologiskt skilda kroppar och belastas med massa olika egenskaper, till exempel att manligt att att bära tunga påsar och kvinnligt är att pyssla på balkongen. Egenskaperna i sig betyder ju ingenting, de är bara ett resultat av att man i generationer uppfostrat människor på ett visst sätt eftersom det varit enkelt och bekvämt utifrån våra biologiska skillnader. De betyder ingenting, utom att det betyder massor för oss som personer. Det formar våra liv och fortsätter forma våra liv tills vi dör, vi ges en form och sträcker vi oss utanför den bestraffas vi. Klassiska exempel: Män som gråter, kvinnor som visar röven för gamla människor genom bussfönstret. Alla hänger med.

Så vad innebär det då att vara kvinna? Det innebär att man kvinnofieras. Att man identifieras och behandlas som kvinna av omgivningen. Det innebär förtryck och privilegier som man kan anse förjävliga men inte frånsäga sig.

Personligen känner jag mig rätt sur över den här PK-fieringen där kön inte längre betyder något eftersom den ju gör det, den betyder förtryck. Jag motsätter mig såklart inte en ickebinär könsuppdelning, men jag tycker den är så sjukt liberal när jag läser hur den uttrycks. Som att kvinnoförtryck och kvinnoskap är något man väljer, något jag valt i och med att jag lever som kvinna.

Kvinnokroppen blir förtryckt dagligen. Studier visar att kvinnors sjukdomar oftare förklaras som psykosomatiska, medan läkare letar efter fysiska problem i män, trots att symptomen är desamma. Förlossningsvården är ett skämt. Kvinnors kön sprättas upp och tråcklas ihop igen utan att det ses som något problem alls att de är trasiga, att kvinnorna inte kan använda dem för njutning, att de läcker urin eller har infektioner. Hur skall man ens lösa detta, om man inte ser det som strukturella problem som drabbar just kvinnokroppar, därför att kvinnokroppar är en förbrukningsvara i samhället? Det ÄR relevant att män ofta är starkare och har större räckvidd än kvinnor, större nävar, för de kan slå oss och hotet påverkar våra liv även utanför misshandeln. Vi blir undfallande, rädda, mjuka, förmedlande, medan män tar självklar plats. Kön spelar roll.

Som sagt. Det är ju en självklarhet att man skapar en egen identitet, men du föds i mötet med andra. Vi är inga unika snöflingor, vi är en varm, god, närande gröt där varenda havregryn löses upp och påverkar andra. Vem väljer ens att vara kvinna?

Jag tycker det är så kortsiktigt att ens försöka förneka kön och könsliga skillnader. Att inte se kön är det nya att inte se färg, och jag ser exakt samma problem här. Tittar på DIG, pansexuelle, som tydligen är djupare än den bisexuelle för att hen är intresserad av personen istället för könet. Som att den bisexuelle ser ett vandrande kön och personen är ett bihang, mer än vanligt. Som att man är en bättre eller mer nyanserad person för att man väljer ett annat ord, snarare än agerar på ett annat sätt. Pöh.

Jag tänker inte ens be om ursäkt för att jag är en gammal surdeg.

Annonser

One thought on “Om kvinnoskap och kvinnofiering

  1. Ping: 7. Att kvinnofieras – Lady Dahmer // Postpatriarkal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s