Kantig moralism

Det kommer inte som någon överraskning för någon att jag är grundligt obildad. Jag har ingen universitetsexamen. Jag har inte läst ett piss för jag förstår det inte och tycker att det blir ointressant och traggligt att sitta och hacka mig igenom själv. Jag läser romaner, minns min gymnasieutbildning och lyssnar på en varg söker sin podd. Om någon läsare som vet vad hen pratar om får gärna komma med mer bildade reflektioner. Med detta sagt, här kommer en spaning om världen överlag och världen online specifikt.

Jag funderade litegrann idag på min egen moraliska kompass mot mig själv och andra. Jag är, som alla vet, deprimerad och funderar mycket över min livssituation, och tänker att egentligen är det inte så att depressionen gör en mer negativ utan snarare får en att betänka sin situation mer realistiskt. Livet, säger den deprimerade, kommer aldrig att bli särskilt bra. Man har korta studer av glädje men antagligen kommer större delen av livet att vara smärta och uttråkan i väntan på döden. Rent krasst är ju detta korrekt, men man kan inte möta detta utanför en depression eftersom man inte kan driva sitt liv utan att ignorera hur meningslöst det är. I stunden glömmer man bort det större och fokuserar på de små projekten för att få varje dag att gå, så att man får gå och lägga sig och stryka över ännu en dag i kalendern.

På samma sätt kan man inte fokusera på sin moraliska plikt jämtemot omvärlden utan att förlamas av hopplöshet, och därför gör man det oftast inte. Men nu gör jag det, och jag förlamas. Jag känner skuld över att jag inte tömmer min kropp på blod, ägg, märg, njurar, för att ge till bättre behövande. Jag är i positionen att jag kunde göra det men väljer att strunta i det, och anledningen är egentligen oviktig. Jag måste acceptera att jag är en dålig människa därför att jag inte klarar av att leva som en asket, att ge upp allt jag har för andra, och att jag är för bekväm för att ens överväga var den rimliga gränsen går för vad jag kan ge upp för andras lycka. Lite Kantig moral kan man tycka, och självklart dömer jag inte andra individer enligt samma stränga regelverk, eller snarare – jag klandrar inte andra som jag klandrar mig själv eftersom jag inte har förmågan att göra det, då jag inte internaliserat regelverket på samma sätt när det gäller andra. På samma sätt ser jag mig som en värdelös förälder om jag inte är perfekt, eller om mitt agerande är motiverat av själviskhet även om handlandet är nyttigt eller bra. Blablabla, alla vet, duktiga flickan, plikt, osv.

Och häri ligger ju en rolig grej jag sett mycket online. Förlåt att jag gör en gammal dammig spaning men det känns som att många håller upp den moraliska kompassen som jag internaliserat mot nätet och applicerat den på aktivism. Detta innebär ju dels att ingen kamp är tillräcklig eftersom ingen kamp är perfekt, men det innebär också att inget snedsteg kan förlåtas. Tag exemplet som Lady Dahmer bloggar om. Vi har en sextonåring som beter sig vidrigt men som de fakto aldrig kan sona detta brott eftersom ingen ursäkt är perfekt och varje ursäkt därför alltid kommer att vara värdelös, kanske till och med en ny kränkning.

Häromdagen frågade sig någon varför man drevar så mycket mot unga tjejer eller kvinnor. Män hatar på nätet hela tiden, men få drev hotar med att kontakta unga mäns lärare, vänner, tränare, arbetsgivare, få drev jobbar för att förstöra mäns liv. Det händer väl att någons mamma skickas en print screen av sonens erigerade penis, men det stannar ofta där. Drev utförs inte mot män på samma sätt. Jag tror att det är för att vi dels har råd att dreva mot flickor eftersom vi vet att de inte kommer att slå tillbaka, dels för att vi inte har samma moraliska krav på pojkar och därför känner större behov av att straffa kvinnor som beter sig illa.

Det känns så banalt att ha diskussionen på nivån att det inte är tillräckligt att sträva efter utveckling, utan att perfektionen måste vara konsekvent för att vara tillräcklig. Och såhär i efterhand känns hela mitt inlägg banalt. Förlåt att jag störde er med det. (Och jag vill inte få konstruktiv kritik att jag skall sluta be om ursäkt i skrift för jag gör som vill med mina fingrar, de skriver vad jag vill och jag är kvinna och utför handlingarna och därför är de feministiska, tihihi.)

Annonser

One thought on “Kantig moralism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s