Proffsmorsor

TW Lady Dahmer*.

Vet ni vad jag är jävligt trött på? Mediamorsor som sitter på insta och har åsikter om andra morsors dåliga föräldraskap. Det är så jävla dåligt att folk på allvar fnyser över att nåns övertrötta unge får spatt i nån affär och föräldern inte varit tillräcklig i sin reaktion. Vad är ens tillräckligt, någonsin? Man får inte skälla, inte ta med ungen därifrån, inte hota, inte muta, inte ignorera, inte resonera, inte lobotomera.Man blir ju granskad och underkänd vad man än gör, plus att man vet inte ens var gränsen går mellan att vara nazist eller curlare – om jag inte skriker på ungen, curlar jag då? Men om jag vet att han är trött för att han är i en utvecklingsfas, och barn kinkar när de är trötta? Om jag vet att han sovit dåligt inatt, eller om jag vet att han reagerar helt sunt som inte får äta godis som de lagt fram åt honom i affären?

Hur fan gör man ens för att uppfostra ungar till att inte avbryta när de är fyra och verkligen vill interagera med en och man själv bara vill prata med sin partner om vad som hänt på jobbet i flera timmar? Klart ungen inte vill vänta när den ser något helt jävla otroligt som kommer försvinna alldeles snart, och man själv är mitt inne i en monolog om nåt dåligt nån sagt på ett möte, är det så jävla onaturligt? Nu försöker väl jag lära mitt barn att det är bra att vänta tills någon pratat färdigt iom är ju rätt rimligt att lära sig socialt spel, men alltså varför skulle vi ha krav på barn som vi själva inte kan leva upp till, t.ex. att reagera positivt på kommandon och skäll?

Allt det här arga, uppfostra-barn-som-hundar-tänk, det är det jag tar till när jag verkligen inte orkar mer. Att skälla på mitt barn, det är det jag gör när jag inte orkar vara förälder. Att svara ett kort nej på en fråga, det är vad man gör när man är tom på föräldraskap. Det gör man inte mot någon annan, liksom. Jag bor med min man och mitt/vårt, whatever barn, varför är det så jävla orimligt att vi inte skall prata om vad vi skall göra med vår tid tillsammans? Varför kan inte allas åsikt vara hörd, även om vuxna i slutändan sitter med vetomakt över precis allting? Fattar inte ens varför det är en diskussion. Vad är det tänkt att man skall förlora på att behandla barnet som en människa istället som ett projekt vars liv börjar i tonåren?

Sen är det ju såhär VARENDA GENERATION. Varenda generations föräldrar (eller snarare, morsor) underkänns – dels curlar de ungarna, dels tittar de inte tillräckligt på dem när de ammar, sen vill de inte ge ungarna tillräckligt med utveckling på förskolan och dessutom ger de helt fel mat, socker är knark, knark är fel. Varenda jävla generation navelskådar som en mother fuck för att hitta fel på de ohängda ungarna, nuförtiden får man inte ens lappa till en uppkäftig palt i äppelknyckarbyxor och då känner man sig ju lite impotent eller nåt.

Var är den här kampanjen att bara vara människa samtidigt som man är morsa? Det finns ingen människa som bemöter sitt barn perfekt, kan vi inte bara leva och låta leva lite? Gör det verkligen så mycket att ungen äter fiskpinnar enbart hemma om det nu gör att det blir lite mindre jävla bråk, är det verkligen en sådan jättestor grej att man sätter på in the night garden på youtube så mamma får sova eller scrolla erotika på instagram en halvtimma? Jag är ingen värphöna, jag orkar inte alltid och dessutom finns det ju verkligen inget sätt att göra alla glada. Kan ni sluta vara så himla fördömande? Gud, jag blir så sur. Jävla mammamaffian, lev och låt lev säger jag.

* Är medlem i apgruppen lol

Annonser

3 thoughts on “Proffsmorsor

  1. Lägg av! Precis det som jag har tänkt ju!! Kan vi inte bara ge varandra lite cred för att vi ändå gör ett hyfsat bra jobb de flesta av oss?? Varför ska det tyckas och hackas så jävligt? Och som att allt var så jäkla bra förr? Var ALLA föräldrar jäkligt närvarande förr? NEJ! Var ALLA barn sjukt väluppfostrade förr? NEJ! Suck!

  2. Som ickemamma måste jag säga att jag fått mer sympati för föräldraskapet och dess svårigheter nu jämfört med för 10 år sen (20-årig alltså). Som yngre stressade dock även barnskrik mig mycket mer, vilket lätt blev förälderns fel i mina ögon precis som i parallellen dresserade hundar. Folk vill inte vistas bland barn eller högljudda huliganer, detta är begripligt. Men barn kan, till skillnad från huliganer, också lysa upp tillvaron för oss andra. Det pratas lite om hur vi profiterar på det planet. Till exempel var det en liten flicka som frågade sin mamma om hon fick dansa i balettshopen häromdagen. Såna små saker som får folk att le. När får mammorna cred för detta?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s