Den lyckliga bekräftelsehoran

Jag och min man går i familjeterapi nu. Jag mår ju sjukt dåligt och vi måste lära oss kommunicera på ett nytt sätt, blabla. Kuratorn är lite gammaldags, han vill typ att min man skall kräva att jag lägger mig och vilar, att han skall vara mer dominant i relationen och att han skall vända på att jag tar ansvar för vårt liv genom att han skall ställa sig mer i en förälderrelation till mig (dock ej på ett konstigt sätt).Jag har kommit på kuratorn med att snegla på mina tuttar flera gånger och han pratar regelbundet om mitt vackra, lysande leende och sådant.

Nå, en lustig insikt jag fick hos den här kuratorn eller vad han är var hur jävla skönt det är att bara slappna av och sjunka ner i könsrollerna som i ett hett bad. Det sociala kontraktet ger mig vissa fördelar och många nackdelar, och dessa har jag förnekat mig eftersom jag faktiskt vill bli behandlad som en människa istället för som en kvinna, men nu…. ingen låter mig ju välja bort nackdelarna.

När jag började vara sjukskriven för utmattning kände jag det som att någon dragit ur kontakten till min hjärna. Jag kunde inte tala i meningar som var längre än ett par ord för jag glömde vad jag skulle säga och ens vad diskussionsämnet var, jag sov nästan hela tiden efter arbetet, jag orkade inte gå. Min sexlust och aptit försvann och jag kunde gå dagar utan att äta mer än ett par tuggor. Något jag reagerade på var hur mycket större uppmärksamhet jag fick från männen omkring mig.

När jag satt i väntrummet det där första besöket kom en snubbe i smutsiga kläder fram, satte sig bredvid mig och luktade bajs och sa: ”Hej, hur är det? Var bor du någonstans?” Vem hade anat att bajsmannen skulle bli startskottet på den tid i mitt liv då jag antagligen fått mest manlig uppmärksamhet sedan jag fyllde 20? Män vänder sig om på gatan. Män flinar obehagligt när jag går förbi. Manliga biträden ger mig mycket mer uppmärksamhet i butiker, de söker ögonkontakt, rodnar, flirtar öppet trots att vigselringen och fyraåringen normalt är en ordentlig cock block. Kanske är det för att jag är smalare, kanske är det för att jag ser rädd och skör ut. Jag vet inte. Men jag vet att det är jävligt äckligt eftersom 100% av snubbarna varit fullkomligt oknullbara.

Jag tänker att kanske skall jag sluta kämpa emot, svälja spyan och le mot bajsmannen, eller åtminstone kokettera med den manliga uppmärksamheten så jag kan sola mig i mina vänners beundran. Det är lite som när jag brukade knulla runt i min ungdoms dar: det är kanske lite äckligt under tiden men efteråt kan man alltid lägga en positiv spinn på bekräftelsen om inget annat. Det lär ju behövas nu när jag bloggar så sällan och så tradigt. En kuk i underlivet ersätter kuken i statistiken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s