Familjens projektledare

Den enda av oss glädjeflickor som egentligen vet vad hon pratar om är Hanna, flickvänsmaterialet. Hon har ze utbildning vilket är en jävla fördel eftersom hon då slipper komma fram till allt själv. Jag har jättehöga tankar om mig själv och är helt säker på att jag blivit något stort om jag  inte varit så jävla lat. (Självklart hade jag inte det. Jag hade slösat tiden jag nu lägger på att vara förälder på att typ intressera mig för glitternagellack och katter och annat skit som barnlösa älskade sist jag kollade twitter vilket var ett tag sen.)

Nå, nu blev det inte så och istället berättar Hanna om hur saker är i chatten. Ni vet inte hur mycket hon tänkt på saker för när vi pratar i podden tar den här morsan sig en liten rackarbajsare och blir helt ohämmad. Sorrynotsorry, alla vet att jag är mycket roligare när jag är påverkad. :,(

Häromdagen förklarade Hanna lite om det här med föräldraskap och projekt. Hanna tänker att vi idag ser på barn som objekt istället för subjekt och att vi därför blir besatta av att göra rätt föräldraskap, som vi driver andra projekt i livet. Istället för att se barnet som en person som vi måste bilda relation med (precis som vi vårdar relationer med våra vänner, föräldrar, älskare) ser vi på barnet som en ofärdig produkt där vi arbetar mot ett mål, nämligen att barnet är vuxet och är välanpassad och icke-fuckad.

I förra avsnittet av en varg söker sin pod pratade Carolin om känslan av att behöva konfrontera sin barnhybris. Jag kände så igen mig i den övermodiga tanken som hon beskrev typ jag skall för helvete skaffa barn, ur spår gubbar typ. Så sitter man där efteråt och är värdelös på sitt projekt. Och det är så jävla jobbigt för man är liksom lurad till att tro att man kan skapa lycka genom arbete. Sköter man sitt projekt bra nog så blir man lycklig för det är slutmålet.

Förresten, nånting annat jag tänkt på appropå detta. Är det bara jag som är skittrött på den gamla trötta stereotypen om mammamaffian? Fuck jante says I, om du är tillräckligt bra på nåt för att vara stolt över det så var stolt över det. Bara för att jag inte har någon livsgnista betyder inte det att du inte skall känna att du är en tillräckligt god förälder och vara självbelåten. You go, girl. Kvinnlig vänskap, push systerskap, fuck yeah.

In other news funderar jag på att kolla om FASTER, PUSSYCAT! KILL! KILL! nu i helgen. Nån som vill boka in en filmdejt med Lisa och liveinsta om hur bra den är? Vi kan hashtagga typ #adventsfasta
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s