Jag är en omogen vara

Hurra, varsågoda, hurra.

Det händer regelbundet att jag inte håller med mina feministkompisar. Oftast säger jag inget för jag tycker sakfrågorna är rätt blajjiga och jag orkar inte diskutera så mycket nuförtiden. Diskussion har inget egenvärde och när jag inte ser att något konstruktivt eller underhållande kan komma till stånd struntar jag i det och kämpar med gråten eller pillar på nagelbanden eller googlar rödkål eller nåt istället. (Hur gör man för att den skall lukta sådär fylligt som köpekålen, som luktar precis som bajs fast gott?)

Kanske är det dumt. Kanske är det en sån där grej som när Dan Savage skäller på bisexuella eller ickemonogama för att de inte är tillräckligt ute – även om det inte förändrar något så gör det folk medvetna om hur bisexuella, ickemonogama eller åsiktsheterogena är. Nåväl, just nu håller jag faktiskt inte med om något. Jag håller faktiskt inte med om att det är ytligt, omoget eller icke-kärleksfullt att bry sig om sin parterns yttre efter flera års relation. Faktiskt. Det tycker jag bara är trams. Faktiskt.

Lady Dahmer och Flickvänsmaterialet står i enad tropp tillsammans med en massa andra och tycker att det är ”helt sjukt” att folk har åsikter om hur sina partners ser ut. Det är klart att ingen ser ut som nittion när de är femtiofem, fnyser de och tycker att de gör en poäng, men det gör de inte. För ingen talar om åldrande, ingen talar om naturlig utveckling. Alla går upp när man når mitten av de tjugo, allas kroppar förändras i samband med en graviditet. Det finns ingen människa som kräver att partnern skall frysa sin kropp och spänsta tillbaka till sjuttonårskroppen efter varje förlossning, så varför ha diskussionen på den nivån? Med risk för att anklagas för att vara mobbare, finns det verkligen inga rimliga gråzoner mellan att partnern skall skita i hur man ser ut och att kräva perfektion i evigheters evighet amen?

Skärmklipp

Så jävla rimligt.

Det jag egentligen tycker är störande med den här diskussionen är inte så mycket själva sakfrågan utan hur det utmålas som totalt jävla orimligt och omoget att överhuvudtaget ha en åsikt om hur partnern ser ut, och drifta den till sin partner. Jag tycker jag är rätt rimlig, och jag ber regelbundet min man att plocka ansiktshåret, klippa sig, slänga utslitna underkläder och dylikt. Jag har krävt att han skall motionera och äta mindre chips för han blev för tjock. Varför tog jag inte mitt pick och pack och drog istället för att be honom att motionera? Jamen för jag ville inte, men det gör mig ju inte till en empatistörd narcissist som inte bryr mig om min man.

Okej, alla relationer ser väl tydligen inte ut så då, men jag vägrar att acceptera att min relation är omogen eller särskilt kärlekslös endast på grund av detta. Tycker det är tramsigt att låtsas som att det yttre absolut inte borde spela någon roll för alla rimliga människor. Jag fattar väl att min man kommer att åldras, men det betyder väl inte att han skall ha hår växandes ur näsan eller grejer. Var gränsen går är väl upp till var och en men folk kan ju sluta vara så himla självgoda för att deras gräns går längre bort än min gräns.

Och alltså förlåt att jag kallar er självgoda, men ni är rätt självgoda. Och mitt beteende är inte empatistört. Klart det inte är okej för folk att hålla på och prata om hur damer borde gå ner i vikt för att visa respekt mot sina män, men min man borde fortfarande hålla sig i okej skick för att visa respekt mot mig.

Annonser

6 thoughts on “Jag är en omogen vara

  1. Det finns de som tänder på unga rosenskimrande, det ungdomliga,släta i hyn, oskyldiga, de som kan producera bäbis.De tycker det är en naturlag, helt enkelt biologi.Fullt naturlig attraktion säger somliga själva. Om det hör ihop med dumpandet av gamla partners i ett långt förhållande låter jag vara osagt män det kan vara en skröna. Ett samband som man inte ska dra några växlar på, kanske tillfälligheter bara som uppförstoras till orimliga nyanser. Många håller ihop i år tionde men attraheras inte av partnern av en eller annan anledning.Utåt verkar det bra men.
    Det lunkar på. Finns säkert olika sorters attraktioner hos samma person varierande i tid och rum såväl hos individer.
    Kanske tur det, kan bli jobbigt om alla hoppar på en enda sorts typ av människa.

    Å andra sidan fake it to you make it går ju vara låtsassnygg med kläder, smink, operationer. Risken är att någon blir skrämd från vettet när det naturliga tillståndet framträder utan extra attiraljer.

    Å andra sidan i krig och kärlek är allt tillåtet har jag hört.

    Å andra sidan det tränger nöden på så funkar väl alla stilar, finns ju mörker, droger, självbefläckelse självförnekelse humor.

    • Jag tror väldigt få förhållanden går sönder enbart på grund av fysik.

      Fattar inte alls vad du pratar om på slutet. Tror väldigt få människor skriker av skräck när de ser en morgonen efter. Hela den grejen är så gammalmodig, jag läste det i en agony aunt-kolumn från begynnelsen där man diskuterade huruvida det var okej att skilja sig från en kvinna som lurat en till giftermål genom kosmetika. Trams.

  2. Åh, det här inlägget. Tack och bock från ytterligare en ytlig, omogen, narcissistisk subba som uppenbarligen ska leva ensam i sin skamvrå evigheters evighet, amen.

  3. Haha, jusr den där diskussionen är så snobbig o håller man inte med är man en ytlig jävel, men vafan min fitta har en röst i mitt förhållande o hon gillar inte ölmage.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s