Julkalendern och vuxenkul

Kommer ni ihåg på nittiotalet då sex blev sådär jättepoppis? På sjuttiotalet och åttiotalet var det ju revolution för att konsumera bilden och idén av sex men på nittiotalet skulle alla börja ha jätteöppet sex, köpa S&M-saker och prata högljutt om sitt sexliv som om det vore nåt spektakulärt. Hela ordet ”vuxen” har en sån unken nittiotalsklang. När folk använder ord som ”vuxenbus” och ”vuxenmys” på happy pancake vänder det sig dels i magen för att man associerar till barn men också för att man associerar till folk som var sexuellt aktiva på nittiotalet, alltså sina föräldrar. Huuuu. Pappa i svampmålade rum som dricker vuxendricka och pratar vuxenmys med sin nya tjej. Huuuuuu.

Okej, den nya vuxenroligheten är ju att alla barnsaker skall vara roliga för vuxna också. Det är ju skitsmart av tre anledningar:

  1. Alla tycker om att vara frimodiga och titta på tecknat och sånt som är menat för barn för man har barnasinnet i behåll. Dubbel profit!
  2. Föräldrar mjukas upp och är mer villiga att konsumera leksakerna och hamburgarna om de inte sitter och känner hat mot produkten under de monstruöst långa barnfilmer som visas numera.
  3. Nostalgifaktorn.

Varenda jävla jul sitter man i lunchrummet och säger ”Jamen Jul i Kapernaum då?” ”Åååååh, den var så underbar! Men Sunes Jul då, den har jag på facebook! Pappa Rudolf är ju bäst!” Vet man att det är lustiga historieätare som kommer att göra Historieätarnas Julspecial får man ju dubbel tillfredsställelse. Vi börjar alltså närma oss gränsen mellan underhållning som är ämnad för och säljs mot barn men lustiga för vuxna också och underhållning som är ämnad för vuxna men säljs för barn och är lustig för barn också. Barnen kommer inte uppfatta pusten av sex i spelet mellan Haag and Lundgren, de kommer att skratta åt hur lustigt de dansar. Ett spel mellan vuxenlek/barnlek sas.

Jag känner bara en person som inte tycker om Historieätarna och hon är en ökänd surpuppa. Jag älskar de scener av Historieätarna som jag zappat förbi. Missförstå mig fel. Jag känner mig bara lurad på konfekten att jag vuxit upp och skaffat barn och äntligen skulle få beskåda mig själv genom min son när jag njuter av min obesudlade barnaunderhållning, och så blir det ingenting.

Å andra sidan är det väl en generationslyx att sura över nya generationens julkalender som inte alls var lika oskuldsfull och varmhjärtad som jag en själv var liten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s