I vilken Lisa lär sig en viktig läxa

Jag har målat möbler hela kvällen. Vi skall ju flytta och har inte råd med nya bokhyllor så vi målar alla en uppfriskande grön. Jag tänkte att det skulle kanske bli snyggt men det blev fult. Eller jag tror att det är fult. Det är ju svårt att veta när man inte har någon smak. Jag har sådana där färgfläckar som är busigt snyggt på snygga tjejer på film. Tihi.

Min man blev sur och muttrade om Zen för att jag målade inte mindre än sex gånger bättre än han, och inte bara i snabbhet utan nu räknar vi alla kriterier inom möbelmålning. Gött med ännu något att lägga till listan ”potentiella dolda talanger till Britain’s got Talent”. Slarvade jag? You bet, men det gjorde även min man så det räknas inte. Vad kunde gå fel? Alltså jag tycker färgen blev ful och det ser fult och billigt ut så det gick ju fel. Så det blev ju inte bra att jag är tvungen att leva med det nu. Tidigare såg det bara ut som vi var fattiga med våra luggslitna bokhyllor från Läkarmissionen, nu ser det ut som att vi är fattiga men tycker om fult pyssel. Ba låt ditt hem visa människor vem du är – en person som älskar att spreja keramik i metallicnyanser och sy väskor av gamla jeans! 😦

Nu är jag orolig att alla som jag suttit och hånat fult pyssel tillsammans med kommer att skicka runt mina bokhyllor till folk på facebook och ba ”….” till folk, som att de talar för sig själva. Vem hade kunnat ana att åratal av hånfulla kommentarer om folk in the privacy of my own facebookchatt skulle Buckaroo tillbaka i mitt fejs? Okej, alla hade ana. Döm inte, annars skola du själv bli dömd. Men vem hade kunnat ana att bibeln hade ett relevant citat? (Mormonerna ett par trappor ner ba ”….”)

Vad har hänt mer då? Jag funderar på att rama in och hänga upp en bild av kanadas nya premiärminister, Justin Tredeau. Jag har ett wide on för honom.

Jag stod i mitten av min levnads bana

Jag skall flytta i december vilket innebär att jag måste komma på en smak rörande möbler och dylikt. Jag har inte behövt det tidigare för jag har aldrig köpt något nytt. Det är så sjukt. Jag stod i mitten av min levnads bana och plötsligt skall jag typ finna mig själv, mina turn ons och turn offs som i en erotisk tidning för färg och soffor. Onewaycommunication-Hannah skulle vara min Vergilius och lära mig hur man inreder ett vardagsrum men ni vet. Livet kommer emellan.

Idag är jag hemma och är magsjuk. Kul med en extra nivå av helvete där man googlar nyanser mellan kväljningarna. Kommer antagligen missa första festen på ages tack vare detta. Det går verkligen inte bra för mig just nu, det enda roliga jag gjort sista veckan är att hoppa studsmatta vilket påminde mig om att det var dags att börja med snippagympan igen. Skulle passat på att köpa geishakulorna när jag blev besatt av tanken i somras.

Tror jag skall kolla på AMERICAN HORROR SHOW hela dan.

Är det bara jag som typ hoppats mer av livet?

Receptet

Mina favoritbloggare är:

  • Odd Spångberg
  • Cissi Wallin
  • Summer Glamourmodell och Amanda Schulman men de bloggar ju inte längre. 😦

Ni märker kanske ett genomgående tema? Ja, jag gillar verkligen lite klass på underhållningen, jag gillar le charme discret de la bourgeoisie. Det blir så himla kul att läsa om rika människors vardag för det finns inga begränsningar hos dem. Jag minns när VANILLA SKY var het skit och Cruise cruisade Cruz så hårt att de skulle gifta sig med varandra, de träffades och förlovade sig efter ca en dag. Jag tror att detta beror på två saker:

  1. Båda är (eller i Cruise fall, var) enormt attraktiva människor. De var så jävla knullbara. När en tia vill ligga med en gratis, vill man då inte gifta sig med den personen? Jag hade gjort det, om än bara för att få skryta med det.
  2. De hade råd. När man påbörjar en relation med en person så tycker man ju alltid att personen är magisk, fantastisk, en själsfrände, någon man inte kan leva utan. Självklart gifter man sig med personen om man har råd. Man tror ju att man alltid kommer att älska personen eftersom man älskar personen jättejättemycket och det känns helt rätt.

Precis så är det med bloggarna. ”Hurra! Jag har alltid drömt om att ha en faktisk biograf hemma i mitt hus, men det har ju inte varit möjligt eftersom jag inte haft en biografvänlig yta i min centrala sjua mitt i stockholm. Men nu när vi flyttar till en fräsch villa får jag äntligen en faktisk biograf, jag har redan börjat leta efter popcornautomaten!” ”Jag skall på spadag i nevvan medan mitt barn blir passad av en inhyrd kvinna, gött att unna sig och släppa ur kristofsen lite!” Vartenda inlägg är det som att Imelda Marcos bloggat direkt från guldbadrummet.

Jag menar verkligen inte att håna eller förlöjliga livsstilen – jag hade självklart levt på exakt samma sätt om jag var gift med en person som drog in jättejättejättemycket pengar. Tvärtom vill jag tacka dessa människor som bjuder på små solglimtar till min egen vardag.

De säger att lycka inte går att köpa för pengar, men jag tror inte på det alls. Jag hade ju varit mycket mer förälskad i min man om vi inte grälat om disk, tvätt, städning eller att vi aldrig gör något roligt ihop. Jag hade ju känt mycket mer livskvalité om jag inte arbetat nio timmar om dagen, lämnat lägenheten när det var mörkt, kom hem till lägenheten när det är mörkt, tvingas leta på loppisar efter begagnade barnkläder varje helg och tvingas pyssla och måla om för att allt är så jävla fult, inte för att jag har en kul hobby. Det är verkligen jättejobbigt inte kan hyra in andra kvinnor att göra kvinnoarbetet i hemmet och inte kunna betala män för att utföra tjänster i min vardag.

Nej, nu är jag trött på detta. Är det ingen som vill att jag skriver lite om film? Jag har sett på skitmycket film. Vi kan prata om huruvida Paul Williams skjortor var ca i PHANTOM OF THE PARADISE.

Föräldraskapet, liggandet och ansvaret

Okej ni vet anledningarna till att sexköp skall vara lagligt, moraliskt riktigt, en mänsklig rättighet osv? Alltså, att det faktiskt finns jättefula män som är så ensamma att det enda valet de har är att antingen krama en hora eller lägga in huvudet i gasugnen, eller att det finns män som har funktionsnedsättningar som aldrig skulle ligga annars, eller att vissa aldrig har fått ligga och mår jättejättedåligt av detta för de är 30 bast och kan inte närma sig kvinnor pga svendomen? Nu sitter jag inte med häcken full av statistik, men det känns ju lite som att dessa anledningar är försvinnande små jämfört med anledningen att man tycker att det är ballt att köpa en hora, att man är kåt och vill köpa en hora, man är full och tänker att det är ju en bra idé att köpa en hora osv. Men det är ju klart att det skall fokuseras på exakt de extrema fåtalet män där valet ligger mellan att köpa en hora eller leva ett totalt värdelöst liv/ta livet av sig.

Nyanserad prostituerad

Nyanserad prostituerad

Jag tror att lite samma fenomen finns när man diskuterar huruvida män minsann inte väljer att göra någon med barn. Igen, häcken är tom, men det känns ju som att det är långt mycket vanligare att män slarvar med skyddet, struntar i skyddet, antar att kvinnan skyddar sig alternativ skiter i allt och utgår från att tjejen gör abort, än exempel som tas upp gång efter annan. Men om nu killen och tjejen varit i en skitlång relation, de har det jättebra, och så blir tjejen bara tokknäpp och bestämmer sig för att sluta ta p-piller och petar hål på kondomen, DÅ är det ju inget val för killen huruvida han gör någon med barn! Han är lurad! Män har ingen makt över huruvida de gör någon med barn eller inte, det är SKITVANLIGT att män inte har någon makt!

Alltså förlåt, men vet ni vad som egentligen är skitvanligt? Att tjejer får ansvar för att inte bli med barn, alternativt får bära allt ansvar när hon blir det. Denna ”klassiker”, att tjejer är barntrånande Terminators som inte går att hejda när hon väl vittrat sperma, där killarna är oskyldiga offer som desperad försöker hindra penetrering och ejakulering i kvinnors underliv, den är ju rätt fjantig. Måste vi verkligen hålla på med den ”nyanseringen” istället för att bara nyansera verkligheten, att män får vara oskyddade madrasser till höger och vänster utan att ta ansvar för sin sperma? Att göra ett barn utan att ha haft avsikten är inte detsamma som att bli förälder mot sin vilja. Männen är inte de som far mest illa ut när det gäller föräldraskapet, liggandet och ansvaret.

Skärmklipp

Nyansering av ansvarsdelning.

Den kapitalistiska evighetskastrullen

Här kommer ett skämt. Jag hörde att världens 1% rikaste snart kommer att ha mer pengar än de resterande 99% tillsammans, men vi kan inte klandra de rikaste för detta. De har inte gjort ett skit för att förtjäna sina förmögenheter, de har bara ärvt dem. Att sura på dem när de inte gjort ett skit för att vara de 1% rikaste i världen är därför exakt samma sak som rasism. Visst är det ett kul skämt.

Häromdagen hade vi jämställdhetstema på jobbet och självklart var jag trött och anti allt. När det var dags att ställa sig i hörn för att visa vad vi tror att könsmaktsordningen beror på ställde jag mig i hörnet Annan Anledning och förklarade att jag tror att det är kapitalismens fel. Kapitalismen könar mig och förtrycker mig och aldrig är det så tydligt som när jag måste förhålla mig till min kvinnlighet.

Idag fick jag sk ”feeling” och bestämde mig för att köpa sk ”moderna kläder”, alltså kläder som inte hänger på basicavdelningen eller finns på indiska och såklart innebar hela affären att jag återigen var tvungen att förhålla mig till hur otillräcklig jag är som kvinna. Eller kanske mer, kanske är jag osäljbar som produkt eller misslyckad som konsument, jag vet inte om jag orkar bena så mycket i mina känslor. Byxorna sade till mig att förhålla mig till att jag inte hade kvinnoform, för kvinnor ser ut såhär:

Skärmklipp

Det är som att se sig i en spegel.

När jag var kanske tretton läste jag Frida och då skrev nån jävla idiotbrud in och sade att det inte alls var dåligt att tidningen hade massa smala modeller överallt. Detta var antagligen pga kritik som jag glömt bort, men minns just detta. Det var på typ ”Lyssnarnas egna brev” där man listade ”allas” åsikter och tjejen skrev att det kunde vara värsta boosten med skönhetsidealet, för då blev man jätteglad när man slog upp en reklam och såg att man var ett halvt huvud längre och fem kilo smalare än hon på reklamen som skulle vara så perfekt, Ü.

Anledningen till att jag minns detta var för att jag då började vänta på att detta skulle hända mig, eftersom det ju var något man kunde räkna med. Typ som man väntade på att börja se ut som en Disneyprinsessa eftersom det var så tonårstjejer ser ut, men man bara växte upp och såg ut som Mrs Potts. Nu känns det ju bara som att hela kroppen är något som man tvingas förhålla sig till som ett misslyckande, även om jag inte har kontroll över min genetik. Jag kommer ju aldrig att bli modell eftersom jag inte är ett halvt huvud längre och fem kilo smalare än tjejen på den bilden – jag är antagligen två-tre huvuden kortare och kanske 30 kilo tjockare, och så kommer jag ju alltid att vara. Rent praktiskt vet jag givetvis att jag är kvinna och att jag inte misslyckats med något, men budskapet är ändå klart – kvinnor ser inte ut som jag, kvinnor passar i jeansen på ett sätt som jag inte gör, och därför misslyckas jag i att vara kvinna. Det är så svårt att värja sig emot.

Under jämställdhetsarbetet svamlade jag om att det var kapitalismen som bar ansvaret för samhällets könsmaktsordning, men det är svårt att sätta ord på. Det det handlar om är ju struktur som är så internaliserad. Vi talar dagligen om vad som är naturligt = bra och sunt när det gäller kroppen, men skippar att kräva att naturlighet och sundhet reproduceras på större nivå, därför att hälsa är en del av det kapitalistiska samhället vi lever i. Hälsa är en produkt som man kan köpa, och man köper den genom knullbarhet. Jag är ju till exempel rätt sund, jag mår bra, jag har bra kondis, allt är bra, men ändå är min kropp ett tecken på att jag inte uppfyller minimumkraven som konsument och därmed människa, men inget naturligfreak* tar upp hur jävla onaturligt det är att vi skall leva i ett samhälle där konsumenthets reproduceras till en evighetsmaskin som drivs av ångest och mindervärdeskomplex.

Så jag får väl fortsätta att handla på affärer som spelar Enigma dårå. Alltid så bisarrt att se hur folk kan hurra över den fria marknaden som en barometer över folks privata och unika önskemål, en isolerad mätare över tillgång och efterfrågan, och bara ignorera hur korta, tjocka, halta och lytta verkligen ser ut som fan i de största kedjornas produkter. Nästan som att de egentligen sålde något annat? Hmmmm…

 

* Utom hippies, bläää.

I vilken vår hjältinna utför tvåfrontskrig

Ingen har undgått att Lisa, full av hormoner och ett överskott av blod, har varit lite sur nu såhär på sistone. Detta har resulterat i att jag varit onödigt otrevlig när jag surat på folk i olika kommentarsfält. En sådan diskussion var huruvida kvinnor får skylla sig själva om de fastnar i kvinnorfällor, mer specifikt att de tar större ansvar för hem och familj. Man kan ju alltid bara lämna karlsloken så är problemet löst, föreslogs det.

I sak håller jag med om att det antagligen är bästa feministiska strategin att välja bort män, men nu diskuterar vi utifrån premissen att vi är i samhället vi befinner oss i. Låt oss ta min egen relation som exempel på ett ganska genomsnittsheteroförhållande (långt ord, va?). Jag älskar min man. Vi är lyckliga tillsammans. Han får mig att skratta, han är förälder till vårt gemensamma barn, blablabla.Vi har det bra tillsammans och värnar om varandra, men vi är inte jämställda. Ansvaret sadlas per default på mig eftersom någon måste göra sakerna eller delegera ansvaret.

Självklart är vi inte jämställda eftersom samhället vi lever i inte är jämställt och detta påverkar oss då vi bär med oss roller in i förhållandet och vi skapar varandra på nytt i mötet. Lösningen finns inte, utan är det så att man som kvinna väljer att leva med män väljer man att leva i en heterorelation där detta betyder något. Vi är inte bara två individer, vi är man och kvinna och det betyder något. Det är laddat.

Vem bär då ansvaret för detta? Samhället, säger jag, eftersom detta är en samhällsstruktur. Nej, det gör du själv, svarar andra, för du som individ väljer själv hur du vill leva. Nå, nu är jag ju inte bara individ, jag är kvinna, och vissa val gör man inte utan de väljs åt en. Jag kan inte välja att leva i ett postpatriarkat, även om jag naturligtvis kan välja att dumpa min man för att han ingår i patriarkatet. Skulle det göra mig lyckligare? Antagligen, eftersom kvinnor generellt blir lyckligare efter en skilsmässa. Men det vill jag inte, eftersom jag dels vill leva med min man men också för att jag inte har några illusioner om hur det vore att leva utan honom.

Här kommer en spaning som jag tror de flesta kan ha gjort men som ändå tydligen är aktuell. När det gäller frågor runt barn, familj, jämställdhet, ses dessa som kvinnoprojekt och kvinnors ansvar att lösa. Män lyser med sin frånvaro både i diskussionen och ansvar. Allt är mammas fel, hon är i slutändan ansvarig för hela familjens agerande, inklusive sin partners. Kvinnor är offer för patriarkatet och ändå är de ansvariga eftersom de alltid är ytterst ansvariga för familjen och relationen.

En kvinnas liv

Jag, Lady Dahmer och Flickvänsmaterialet har en podd. Till podden har vi en facebookchatt där vi diskuterar sånt som kan vara bra att ta upp i podden. Ibland ser den ut såhär:

Hanna: Jag tycker vi ska prata om förlossningsdepressioner och samhällets skyddsnät.
Lisa: Jag tycker vi skall prata om THE DUKE OF BURGUNDY. Den tyckte jag var bra.
Natashja: Jag tycker vi skall prata om hälsohetsen.

Men oftast ser den ut såhär:

Hanna: Hörni, har ni sett att Alexander Bard har uttalat sig? Han är så jävla irrelevant och ful.
Lisa: Alltså jag mår så jävla dåligt.
Hanna: I’d give my life att ha Alexander Bard förpassad tillbaka till nittiotalets jävla vadderade väggar där han hör hemma.
Lisa: Grät vid mitt skrivbord idag igen. Tänker att jag kanske aldrig blir befodrad eftersom jag hanterar stress genom att gråta vid skrivbordet.
Natashja: Jag skall skriva en krönika för etc. Jag funderar på att skriva om hälsohetsen.

Imorse pratade vi om detta att vara kvinna och leva i heterofamilj. Det är så svårt det här med vad man kan skriva om strukturellt och vad som blir att man kastar skit på sin livskamrat men jag tror vi alla kan känna igen oss i att anledningen till att vi har så jättejättesvårt att ”släppa kontrollen” över vad som händer i familjen är för att familjemannen är skit på att vara förälder och vuxen.

Lady Dahmer skrev lite om detta att män inte närvarar i familjen, och vill ha ett riktigt bra exempel på detta kan vi ju vända oss till Cissi ”Heterosamborelationer långt ord va” Wallin:

Cissi WallinDetta är alltså till svar när kvinnor klagar över att deras sambo faktiskt inte ser skräp eller glömmer att packa gympapåse. Ja, ni läser rätt. Till och med när män är idioter är det kvinnors fel, för mammor ”curlar sönder” sina barn. Dessa förvuxna jättebebisars pappor är ju såklart inte ansvariga av någon anledning, för även om papporna varit frånvarande hela jättebebisarnas uppväxt och visat vad det är att vara man, är det mammas fel för mamma har ansvar för barnet.

För att raljera ytterligare: Cissi skriver att hon tycker att det är en dum fördom att föräldrar vill ha barnen på pedagogisk verksamhet för att föräldrarna skall kunna vårda sina bakfyllor. Jag tycker det är en dum fördom att alla morsor åker hem och curlar sönder alla män så att de stannar i växten och för alltid förblir tvååringar.

Jag menar, vad är det egentligen för jävla ribba som läggs? Att man inte måste organisera vartenda projekt, typ se till att det finns blöjor och säsongsriktiga kläder i rätt storlek på förskolan? Att torka golvet när det är täckt av stora svarta fläckar?

Det är ju verkligen så jävla vettigt att behöva driva alla projekt om de inte blir genomförda annars. Vadå, skall vi skamma kvinnor för att de har ”kontrollbehov” typ behov av att dubbelkolla eftersom mannen i familjen är ”söndercurlad”?

Inte för att Cissi Wallin på något sätt är särskilt unik om detta. Jag tror absolut inte att Cissi Wallin är dum i huvet eller kortsynt eller något sådant. Jag tror bara att hon är en röst för en generation, och att denna generations röst fortfarande anser att allt är mammas fel och kvinnans ansvar. Även om det är pappas fel är det på något sätt mammas fel, för mamma har i slutändan ansvar för familjen och för att se till att familjen är jämställd.

Hej hej! Nu tänkte jag blogga igen

Tre saker: 1. Jag tänker börja alla inlägg med ”alltså” för det är så jag tänker börja mitt sommarprat. 2. Jag avsäger mig rollen som ”den som tränar” efter att ha blivit helt huggen i ryggen av min egen kropp efter tre veckors muntra slappveckor. Varsågod för grundkonditionen, HORKROPP. Aldrig mer, säger jag bara. 3. Det kommer bli mycket blogg om hur sött mitt barn är. Lyllos er, för han är så himla söt. (Om det nu blir nån blogg alls. Kanske blir det bara blaj i två avsnitt och sen ingenting. Investera gärna både känslomässigt och ekonomiskt i mig.)

Jaha, vad har jag stört mig på då? Nu har jag ju avsagt mig sociala medier, så det jag stört mig mest på är sådant jag inte kan förändra, typ sådant som tillhör viktiga livsval. Men som vanligt är det alltid nåt som lyckas slinka förbi så man sitter där i facebookchatten och rantar som en galen. Det började som en enkel irritation över ångesthetsen som härjat sedan alla som läste Konsten att vara Ela växte upp och reinventade sig själva som manic deprimerade pixie dream girls och slutade med ännu ett raseriutbrott över den späda kroppen som kastmärke över vem som är okej att satsa på.

Ni har väl läst Konsten att vara Ela? Författaren kom och läste lite ur den när jag gick på gymnasiet. Jag minns följande: hon rekommenderade inte att man blev författare för det var svindåligt betalt. Hon fick typ 20 000 för en bok, vilket kan låta mycket men är ju i praktiken många månadslöner. Jag minns även: Kapitlet hon läste ur boken. Ela talade i telefon med sin mamma. Mamman frågade om Ela trodde nya brorsbarnet skulle bli en pojke eller flicka, Ela sa ”En hermafrodit”, mamman brast igråt och bröt ihop för att Ela var så Elak och Ela fick ångest.

Genomgående tema: Ela är smal, attraktiv, lite konstig samt otrevlig och vidrig mot alla och har ångest. Elas mamma och pappa skilde sig när hon var tjugo år gammal vilket gör att hon inte kan befinna sig i möblerade rum. Känns lite som att det handlar om att Ela letar efter en ursäkt att få bete sig skitelakt men egentligen behöver hon ju ingen för hon är smal. Det är ju fullkomligt oacceptabelt att någon kallar en nyförlöst kvinna för en lakterande tjockiskossa, men i Elas mun är det okej. Hade hon varit tjock och oattraktiv hade ju ingen brytt sig om att försöka hjälpa henne, men just detta att hon är smal gör att hon tydligen är värd att satsa på (icke-sexuellt).

Blir sur.