Mmmmm…. Mandom!

Helt appropå det här med individens val och samhället…

Schmenus skriver om individens påverkan av jämställdhet. Hon tar exemplet ett heterosexuell förhållande där mannen har pengarna och därmed makten i förhållandet och påpekar att det är obekvämt att diskutera hur kvinnor ofta är yngre än männen när de ingår heterosexuella relationer. Detta, menar Sara, är en andning till att det finns fler kvinnor som tar ut föräldrapenning, t.ex. – eftersom mannen tjänar mer pga mer arbetslivserfarenhet (och möjligen mansdominerat yrke – min parantes) tar kvinnan ut föräldrapenningen, vilket gör att hon får ännu mindre i lön och tar nästa föräldrapenning.

Jag tycker det är så spännande det här med individens val. Varför väljer individer samma sak? Varför väljer så många kvinnor äldre män, varför väljer så många män yngre kvinnor? Varför väljer så många familjer att det är bäst att mamman tar all föräldrapenning och pappan ingen? Varför blir mansdominerade yrken så högbetalda jämfört med kvinnodominerade yrken, och varför väljer man fel yrke?

Att kvinnor är mer biologiska än män är tydligt när vi tittar på våra professionella roller – kvinnor ses som potentiella mödrar medan mäns eventuella föräldraskap aldrig är med på kartan, kvinnor är mer känslosamma och kan ha problem att jobba med andra kvinnor, kvinnliga chefer beskrivs ofta just som kvinnliga chefer snarare än chefer och ses som ett problem eftersom arbetarna måste ta ställning till henne… Andra kvinnors föräldrapenning påverkar min lön, och min föräldraledighet påverkar andra kvinnors liv. I och med att jag och mina medsystrar ses som vandrande livmödrar som bara väntar på att gå hemma med småbarn tio år i sträck.

Att kvinnan i heterosexuella barnfamiljer idag ses som förstaföräldern by default är något som är totalt socialt accepterat, det är fortfarande underligt för att inte säga chockerande när pappa väljer att ta ut 240 dagars föräldraledighet i sträck snarare än ett par strödagar för att dryga ut julledigheten. Resultatet blir en närmre koppling till barnet vilket leder till mer obetalt arbete och ett mer regelbundet ansvarstagande av den dagliga rutinen i hemmet.

Låt oss leka med tanken att en pappa tjänar ca 60 000 kr mer i lön än en mamma (genomsnittet). Förälder M tjänar alltså 280 000 kr och förälder K 220 000 kr om året. Dagsersättningen för mannen blir då 595 kr medan den för kvinnan blir 468 kr, lite drygt 100 kr om dagen – absolut pengar som är viktiga, men inget som förklarar varför män generellt känner att det inte är ett alternativ för dem att ta sin föräldraledighet över huvud taget. Snarare handlar det här om strukturer; kvinnor stannar hemma med barnen, män har inget behov av det. Att vara föräldraledig är ensamt, tröttsamt, slitigt, tråkigt, isolerande och det är inget som ger bekräftelse eller status inför andra vuxna – kan det kanske vara här skon klämmer, snarare än de där 2000 kr mindre i månaden som familjen får ut? Inte så att män är ytliga och hemska, men medan jag bävade inför att lämna mitt barn och börja jobba igen kände jag inte alls någon speciell längtan inför prospektet att vara inlåst med ett mycket litet barn ett år. Finns det situationer där en familj inte kunde överleva om mannen tog ut sin föräldrapenning? Tja, kanske. Om läget är sådant att det händer i typ 80% av fallen i sverige är situationen dock mer allvarlig än någon kunde tänka sig eller velat erkänna.

Skillnaden mellan mäns och kvinnors löneskillnader är konstanta. De är inte beroende på att män är generellt äldre än sina flickvänner, de beror på vår syn på föräldraskap och ansvar och arbete. Mäns arbete värderas högre än kvinnors, kvinnor är kvinnor först och arbetare sedan. Män framställs som fumliga, förvuxna jättebebisar i media, maskulinitet och coolhet framställs som självisk skitstövlighet. Själva tanken på en pappa är lite löjlig och omaskulin, en man som är pussy whipped och tar sitt ansvar är fåniga och töntiga. Vi brukade skratta åt hur kvinnor gick från att vara en fars egendom till att bli en makes, men framställer vi inte situationen exakt likadant nu – en man blir omhuldad först av sin mor, sedan av en flickvän och hustru, som ser efter honom på ett perverst jättebebisvis och ser honom som en annan att ha ansvar över. (Givetvis är inte situationen sådan, jag tänker mer på framställningen av faderskap i många filmer jag sett och dylikt.) Förr var det kvinnan som var ett stort barn, nu är det mannen. Underligt att det hela tiden innebär mer privilegier för mannen oavsett vem som axlar föräldrarollen.

Annonser

12 thoughts on “Mmmmm…. Mandom!

  1. Nej, jag menar inte att det är anledningen det är EN av anledningarna. Som jag skrev. Vidare så är jag också undersökande av vad bygger strukturerna, det är inte individnivå per person jag vill åt, för att peka ut individer, men tillräckligt många individer som gör samma val utgör en struktur. VAR kommer strukturerna ifrån. Vad föder vad?

  2. Det är inte ofta jag svarar ”biologi” men när det gäller partnerval är det ju relevant. En kvinna som vill ha barn har en maxgräns kring 40-nånting, och f

    • (Sorry) Och får ofta höra att redan vid 30 sjunker fertiliteten. En man kan få barn länge. En kvinna som vill ha barn med en man måste alltså hitta sin föräldrapartner tidigt medan män kan vänta, vela osv. Bara detta ökar ju sannolikheten för ojämn ålder mellan könen, särskilt om vi lever i en tid dör allt mer ska hinnas med före barnen kommer – varför ska männen stressa när de kan träffa någon yngre sen? (Ser flera orsaker till strukturen dock)

  3. Men alltså… nu vill jag skriva något smart, men jag blir bara så irriterad. Det är i stort sett ALLTID (ja, faktiskt) heterosexuella medelklassfamiljer (typ) som menar att de väljer att mamman ska vara hemma pga ”han tjänar mer” trots att de definitivt skulle ha råd att dela mer eller mindre lika. ”Det funkar inte med hans jobb”, kan man höra. ”Vi är jämställda ändå”, ”Hans jobb är mer flexibelt så han kan jobba hemma ibland ändå”… bla bla bla. Jag blir så jävla irriterad, just eftersom det dessutom ofta är sk genusmedvetna föräldrar som resonerar såhär. De skyller på att inte alla har råd – och nej, alla har inte råd – men dessa vita medelklassfamiljer som köper ekologisk bomull i genusglada färger till barnen HAR RÅD. De följer bara normen, de bara gör på det sätt som är mest bekvämt.

    Skulle familjen du beskriver i exemplet dela prick lika skulle de dessutom få 13000 i jjämställdhetsbonus, problem solved

    Alla lesbiska par vi hänger med (inkl vi) delar mer eller mindre lika – trots olika inkomst. Här blir det grymt tydligt att våra val inte har med pengar eller ålder att göra, det handlar om strukturer och konvention. I ett lesbiskt förhållande finns ingen sådan struktur och därför väljer vi utifrån det som kännd viktigt, dvs tid med barnet och att båda ska få känna på att vara hemma med allt vad det innebär.

    • Man kan ju fundera över varför den överväldigande majoriteten av pappor har arbeten de inte kan frångå medan den överväldigande majoriteten av mammor kan undvaras från sina jobb.

  4. Aha, så det är därför pappa Metall får en bättre löneutveckling än mamma Kommunal.
    Himla enkel lösning. Det är bara att dela föräldraledigheten rakt av och sen är allting löst.
    Jo tjena mittbena…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s