Förhållandet

När man grälar med män (till skillnad från att diskutera med män) dyker bilden av den där lustiga serien om DET KALLAS KÄRLEK upp i mitt huvud. Ni vet vilken jag menar, men jag länkar in ändå eftersom den är så rolig.

En diskussion som ofta kommer upp när man grälar är detta att män aldrig kan göra rätt. Jag tycker det är en ganska intressant diskussion eftersom den följer en mall jag själv finner mig i relativt ofta i relationer:

  1. Jag känner mig orättvist behandlad eller att någonting inte fungerar. Det kan vara att min partner inte tar ansvar över hushållsarbetet eller relationen eller något dylikt.
  2. Jag tar upp det med min partner, som funderar lite och medger att jag har rätt.
  3. Situationen uppstår igen. Jag tar upp mitt klagomål till diskussion ånyo.
  4. Min partner blir sur över mitt tjatande.
  5. Grälet eskalerar, då jag känner att fokus flyttas från problemet till mitt tjatande, min otrevliga ton eller mitt generella beteende.
  6. Nästa gång väljer jag att inte ta upp när jag märker att mitt gamla klagomål har dykt upp igen.
  7. Relationen hankar sig vidare. Andra problem dyker upp. Jag tar upp dessa lite mer försiktigt eftersom jag är rädd att bli uppfattad som tjatig eller jobbig.
  8. Jag blir anklagad för att aldrig vara nöjd.

Skammen i att bli satt i en kvinnlig position är enorm. Selma i Lilla Fridolf är ett bra exempel. Ingen vill vara som jobbiga Selma som bara tjatar och aldrig är nöjd över något. Det faktum att hon oftast är missnöjd över saker som att Fridolf är ute och super, beter sig illa, är otrogen eller försummar sin partner, det spelar ingen roll. Därför, när min egen partner beter sig illa eller inte gör tillräckligt med känslomässigt arbete i relationen, vill jag fortfarande inte ta upp det till diskussion eftersom det isåfall slutar med skam över att jag är en sådan ragata.

Detsamma gäller i situationer där min sexlust är högre än mannens: klagar jag blir han ledsen, och så får man dels skulden över ett vara otrevlig att ha att göra med (otrevligt med konflikter), dels skuldkänslor över att göra min partner ledsen. I den omvända situationen känner jag mig dels hemsk eftersom han tvingas klaga på mig, dels skuld över att jag gör honom ledsen eftersom han måste må dåligt över att klaga på mig.

Fy fan.

Annonser

6 thoughts on “Förhållandet

    • Man får ju välja mellan att leva ensam eller leva i en relation som är färgad av samhället. Så är det ju. Ingen är perfekt och samhället är långt ifrån perfekt, däremot finns det ju mer eller mindre skitstövlar.

  1. Känner (förstås) igen det precis.
    Har börjat att konstant säga ifrån när mannen tar sig tolkningsföreträde i våra diskussioner – genom tex säga att någonting inte är ett problem eller att jag överreagerar – och göra klart att det inte är okej. Och faktiskt har det haft viss effekt. Istället för att alla diskussioner urartar i gräl om huruvida jag är tjatig och överkänslig eller inte, så kan vi nu stanna vid sakfrågan och faktiskt komma mycket längre än vi gjorde tidigare.

    • Jamen precis! När något är ett problem för honom är det ett problem för de bägge, men när något är ett problem för henne är det bara hennes problem som hon får ta hand om. Nu vill jag inte ge intryck av att min man är en stor skit, men faktum kvarstår ju att politiken följer efter oss överallt, in i relationer och genom varje del av livet.

  2. Jag blev gaslightad under i stort sett hela mitt (fd) äktenskap. Alternativt sa han ”Jaja, jag är en värdelös skitstövel” (dvs tog på sig skulden) och sedan gick han, utan vilja att prata om någonting. När jag efter många års dåligt mående lyfte frågan om familjerådgivning sa han ”Gå du, om du har problem. Jag har inga problem så jag behöver ingen rådgivning”. När jag till slut tog mig samman och sa att jag tänkte skiljas kunde han alls inte – under många år – förstå vad som gick fel i vårt äktenskap. Han hade ju jobbat hårt och försörjt familjen hela tiden liksom!!! Det tråkiga var nog att han faktiskt aldrig förstod, trots alla mina försök att förklara – det ”är ju sån han är” och det borde jag (tydligen) bara ha accepterat…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s