Naturen! C’est si bon!

Jag vet att alla är mätta på både salt, alkohol och skrikande barn. Jag vet att jag är det. Men det har ändå varit utan tvekan en praktjul, en mycket trevlig jul, väl den bästa julen det senaste decenniet. Jag gjorde nästan allt rätt.

I år skickade jag och min medförälder ut julkort. Vi köpte Rädda Barnen-kort med två olika typer av motiv – klassiska tecknade-tomtar-som-äter-julgodis-motiv till svenskarna, superkitchiga fotografier-av-djur-i-hatt-motiv till irländarna.  Jag sade åt maken att vi kunde skicka de fula korten till hans familj eftersom de gillar sådant, så kunde jag skicka de trevligare korten till min familj. De gick i den här stilen:

Maken höll inte med om att hans familj alls skulle gilla de fula korten men skrev och postade iallafall alla fula kort till sin familj när jag var på jobbet en kväll. När det var dags för mig att skicka korten fanns alla de fula, hemska djurungarna som kramades iförda hatt kvar till min familj, och det visade sig att maken trodde att jag tyckt att de tecknade tomtarna var fula eftersom han tyckte det. Själv föredrog han de söta djuren och trodde att hans familj och skulle föredragit djuren, men skickade de fula tomtarna för att göra mig glad. Resultatet var alltså att vi bägge två skickade fula kort som våra familjer inte blev glada över. Vilken Shakespeare-förvilling, trettondagsafton coming up.

Ibland undrar jag om det tyder på att jag har någon typ av störning att jag inte alls förstår charmen i att vi låtsas som om djur och småungar känner och agerar som oss vuxna människor. Inte så att jag tycker att det är fel att finna det charmerande, jag förstår det bara inte. Ni vet alla vad jag menar. Någon tar en bild av två bebisar som verkar kramas eller hålla handen, och så låtsas vi som om bebisarna känner som vi vuxna gör när vi kramas eller håller handen och alla säger ”oooooh, titta så sött, åh så gulligt!”, fast bebisarna helt uppenbart inte håller handen med varann för att de har förmågan att uttrycka sig socialt genom att hålla handen, utan för att de fått händerna ihoplagda. En annan tar en bild av en apunge och en tigerunge på zoo som kramas och alla säger ”ooooooooooh, titta, ooooohhh titta titta!” som om tigern inte kommer att vilja äta apan eftersom djuren har känslor mot varann egentligen. Som om vi gör djuren en tjänst genom att fucka upp deras liv och instinkter och få rovdjuret att myskrama sitt byte, eftersom vi då gör att rovdjuret liknar oss lite mer i våra ögon och därför… vadå, får en själ?

Varför är mänskligheten besatt av att göra naturen sötare? Vi iklär våra husdjur människokläder och tycker att det är charmerande att se en hund i hatt eftersom vi då kan låtsas som att hunden tror att det är en människa, vilket vi tycker är gulligt. Men faller folk verkligen för sådant trams? Vi vet att hunden på julkortet, hunden med jultomtemössa som kramar en kattunge med jultomtemössa, vi vet att hunden inte tänker ”Åh, jag älskar den här kattungen så mycket att jag måste krama den! Titta vilken fin hatt jag gått och köpt, den vill jag ha på mig medan jag kramar katten. Undrar om jag skall laga paté till årets julbort, eller om det är mer besvär än det är värt?” Vi vet att hunden inte fattar konceptet att bära hatt och att just det djuret antagligen inte är uppvuxet med katten och av naturen vill krama katten, men vi låtsas som det eftersom det får oss att känna oss gladare att tro att alla djur vore vänner om det inte vore för XYZ. Detsamma gäller bilder av riktigt små barn där föräldrarna eller fotografen låtsas som att barnet själv tagit på sig en hatt och slagit in en julklapp. Vi vet att det inte var så eftersom det ligger utanför barnets förmåga att göra det eller ens förstå poängen med julklapp och hatt. Varför låtsas? (Å andra sidan finns det ju redan i bibeln historier om hur djuren vore vänner om det inte vore för XYZ, så det är inte som att det är en unikt korkad eller speciellt konstig sak att vilja.)

Jag har sett många filmer av barn som pussar varann, ofta med åååååhh-ande föräldrar i bakgrunden. Och vet ni, barnen tittar alltid tillbaka mot föräldrarna för att få bekräftelse efter pussandet. Alltid. Det finns en anledning till detta. Det är för att barnen inte pussar varann för att uttrycka sin kärlek för varann utan för att få bekräftelse och uppmuntran av föräldrarna. Sedan växer de upp lite till och fattar (ofta) konceptet pussar och hur dessa används för att uttrycka kärlek, och då pussar de andra för att visa sin kärlek.

Jag fattar verkligen inte. Jag vet ju redan att hunden inte själv vill ha jultomtemössa, så varför skulle jag tycka att det är gulligt? Jag vet ju att hunden och katten inte alls uttrycker sina känslor genom att skeda varandra, så varför skulle jag tycka att det är gulligt? Minns ni dokumentären GRIZZLY MAN av Herzog, där den f.d. knarkaren och misslyckade skådespelaren Timothy Treadwell bor med grizzlybjörnar ute i vildmarken. Threadwell tittar på björnarna och ser något varmt, mjukt och vackert i deras ögon, han döper dem till Mister Chocolate och Sgt Brown, han skriker av ilska när en av björnarna blir hungrig och äter sin avkomma. Naturen är vild, oresonlig, kaotisk, kärlekslös och orättvis. Förälder äter sin avkomma. Tigern äter apan och gör den till tigerbajs. Sedan dör tigern av törst och blir uppäten av asätare. I slutändan dör vi alla och blir antingen någon annans avföring eller också äts vi helt enkelt upp av bakterier och försvinner. Det finns ingen anledning till att en hund av naturen skulle vilja bära en hatt, hunden är antingen tvingad att bära hatten ändå eller dresserad till att tycka att det är okej trots att hundrasen inte har något med hattar att göra.

Däremot gillar jag djur som har fez. Kameler och apor med fez är alltid roligt att se på av någon anledning.

Nå. Hoppas alla har en så god jul förtjänar.

Annonser

2 thoughts on “Naturen! C’est si bon!

  1. waaahahahahaha första gången jag har haft högläsning ur en blogg för min man. bästa julkortshistorien! vi ligger jävulskt mycket i ofas med idel brokiga julkort. varje år ska vi bli bättre på detta. för att inte tala om hur fantastiska julklappar vi ska skicka I TID över atlanten, nästa år. varje år. 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s