Jag gör ju ingenting bra för världen

Sandra har lämnat lite fair kritik på twitter angående mitt senaste blogginlägg. Hon skriver så som följer:

Sandra Sandra

Det här är verkligen en fair fråga, som jag själv vred på när jag skrev den (vilket rimmar illa med mitt irriterade svar på twitter – jag är en djupt irriterad människa). Till att börja med vill jag bara klargöra att det absolut inte finns något som säger att jag inte ägnar mig åt många olika sorters välgörenhet på olika nivåer, men väljer att inte skriva om det på facebook eller twitter.

Minns ni när Donald Trump lovade att ge 5 miljoner dollar till välgörenhet om Obama lade fram olika handlingar för att bevisa att han var en riktig amerikan, ”trots” sin mörkare hudfärg? Världen blev ännu lite dummare när allvärldens idioter samlades och fnös åt att en mörkhyad man skulle kunna vara president. Bäst att kräva bevis! Det demokratiska partiet och alla sponsorer och kontrollanter bluffar bara. De är så jävla kåta på att ha en svart socialist i vita huset att de är beredda att importera en från mörkaste afrika, antydde Trump och hans anhang och blev jättearga när Obama inte ville ta debatten.

När Trumps deadline närmade sig sitt slut och Obama fortfarande inte svarat mer än att himla med ögonen slog orkanen Sandy till, och om Obama hade brytt sig tidigare gjorde han antagligen det inte längre eftersom hela hans liv nu var typ en live-version av filmen 2012. Trump var rasande och förlängde sitt erbjudande ytterligare ett par veckor och kallade Obama ett hjärtlöst monster som inte svarat tidigare, då dessa fem miljoner dollar kunde användas till att hjälpa de som drabbats av stormen. Vad för slags människa var Obama, som satt på möjligheten att skänka bort jättemycket pengar till välgörande ändamål men valde att inte göra det? Obama vad då skyldig till detta brott, snarare än Trump, som i sig inte har något ansvar att ge bort sina pengar till någon välgörenhet alls.

Så här ser jag Pampers vaccinationskampanj. De använder en katastrof för att kränga blöjor – hade de någon själ hade de bara gett folk vaccin om de hade råd med det, men nej. Istället skall jag köpa blöjor för 109 kr så ger de ett vaccin värt typ en dollar till ett döende barn. Underförstått (eller direkt) säger man då att jag är en stor skit om jag inte köper blöjorna och bara låter barnet dö. Jag har undanhållit barnet livsviktigt vaccin för att jag var för snål för att köpa deras blöjor. Jag låter barnet dö, eller jag ger Pampers möjligheten att vaccinera barnet. Pampers är ett företag som jobbar med att sälja saker som min unge kan urinera och defikera i och om jag inte väljer dem så dör ett barn i polio. Men ja, de ger ju barn vaccin så de är ju hjältarna istället för jag som bara klagar på dem. (Inte för att Pampers är speciellt dåligt, det var bara det exemplet som låg närmst till hands).

Och det här med facebookaktivism…. Precis som jag skrev i min första text har jag självklart absolut inget emot att folk ger bort saker till behövande. Det som gör mig arg är delvis detta att det ens behövs. Snälla människor, rösta medvetet. Det andra som jag mig bedrövad är sättet som det görs. Det påminner mig om ett stycke ur Lolita, där Humbert Humbert beskriver sina påhittade älskarinnor för sin nya maka:

”So I presented my women, and had them smile and sway – the languorous blonde, the fiery brunette, the sensual copperhead – as if on parade in a bordello. The more popular and platitudinous I made them, the more Mrs Humbert was pleased with the show.”

Så ser jag på facebookvälgörenheten. De fattiga paraderas runt med gråtande barn och sjukskrivna ensamstående föräldrar, och tårdrypande brev av tacksamhet. Det faktum att man skriver ut hela misärorgien och har tidningar som skriver om ens godhet gör det osmakligt för mig. Vi gör samhällsproblem till något vi kan lappa över med ett plåster. Ja, det är jättebra att hjälpa, men måste vi förnedra de vi hjälper och kräva en gloria av dem för besväret?

Och så lämnar vi min relativa trevlighet därhän och vandrar in i irritationszonen: För helvete! Världen för helvete, jag kan väl fortfarande få kritisera välgörenhetsform som jag tycker är osmaklig utan att för den delen bli antagen för att bara låta barn dö i polio eller svälta ihjäl? Jag kan väl få ägna mig åt min lilla privata välgörenhet och poängtera det jag tycker är dåligt med välgörenhet i samhället i stort, poängtera detta i min egen lilla bloggs ensamhet, utan att få sura tweets om att jag minsann inte bidrar till mänskligheten för det? Och för att vända om helt i mitt resonemang och göra mig skyldig till precis det jag just surat över, det är väl tusen gånger mer konstruktivt att ägna sig åt välgörenheten och kritisera det man tycker är fel med den, än att bara ägna sig åt välgörenheten och tacka så mycket över chansen att få vara med, trots att det är problematiskt?

Jag inbjuder till diskussion. (Och förlåt att jag blev sur.)

Annonser

One thought on “Jag gör ju ingenting bra för världen

  1. Ping: Tre blogginlägg i ett | Sara Schmenus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s