Entrprenören i mig

Jag tittar på Dragons’ Den en hel del nuförtiden. Detta är roligt av många anledningar. Ta t.ex titeln – ”den” betyder ju ett rum typ gillestuga, vilket gör titeln lustig då ”drakarna” sitter i en övergiven allt-i-allofabrik som har rekvisita i stil med skyltdockor, moderna konstverk och enorma klockor som skräpar runt i annars tomma rum. En annan rolig detalj är draken Duncan Ballitine, som aldrig har investerat i något men som ungefär vart sjunde avsnitt ger skambud som är roliga att skratta åt. ”I’ll tell ye wha, I’ll give ye half tha monna…. fur all yer company. My nan wouldnae buy tha proddac, I’m ooot.”

Jag har haft flera idéer som varit bra. Den ena var min idé om att göra Jamie Oliver’s School Dinners fast med ett hårt, argt fängelse istället för en skola, där Jamie skulle lära pedofiler laga risotto. Titeln hade varit JAMIE IN THA HOUSE. I slutet av varje avsnitt stängdes kamerorna av och Jamie lämnades ensam i en kall cell. Jamie Oliver är en vansinnigt irriterande människa, succén hade varit ett faktum. Döm om min förvåning när Gordon Ramsey snodde idén och blev ännu rikare.

Två reflektioner här, mina damer. Å ena sidan ilska – andra människor blir rika på min idé, bara för att jag är så långsam i skallen att andra kommer fram till dem före mig. Å andra sidan en enorm lättnad.

Entreprenörerna i Dragons’ Den presenteras som ”pengahungriga” gång efter annan, och de säger med ärlig uppsyn att de ”lever och andas affärer” och annat trams i stil med det, och jag tänker – sedan när blev det en bra sak att vara Ebenezer Scrooge? Sedan när blev det en bra sak att vara pengahungrig? Jag hade hellre dött än att ställa mig på tv och försöka få pengar till en firma genom att förklara att jag inte har någon själ, att jag lägger all min vakna tid på att försöka få andra människor att köpa skit de inte behöver? ”Åh så bra, då behöver du inte vara en affärsmänniska, Lisa”, säger läsaren nu sarkastiskt. Men det handlar inte om det. Det handlar om en samhällssyn där det tydligen är något bra att vara girig och leva för att lura andra att köpa skit. Fatta så mycket arbete det skulle vara att försöka driva ett företag.

Jag har en skitbra idé jag känner att jag måste bidra till världen. Det är en idé som kanske är den bästa idén sedan bh:n eller elden. Men jag tror inte jag orkar.

Om bara någon kunde ta mina idéer, förverkliga dem och ge mig all cred. Är det för mycket begärt?
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s