Acceptera ansvar för din del i problemet (som offer)

Efter att ha sett en dokumentär om storbritanniens censur av video nasties under åttiotalet hade jag en passionerad monolog till min bror om hur samhället liksom inte vill tillåta oss att göra vad vi vill eftersom vi kan skada oss på blodiga scener och tuttar. På samma sätt som vi skulle bli homosexuella mördare om vi läste serietidningar på 50-talet skulle vi bli våldtagande mördare när vi tillät videouthyrningar av I SPIT ON YOUR GRAVE, CANNIBAL FEROX och, lustigt nog, THE BEST LITTLE WHOREHOUSE IN TEXAS.

Jag var givetvis rasande över detta. Människor har rätt att titta på vad hemskheter de så väljer, och det är föräldrars problem om det finns olämplig underhållning som barnen kan hyra. Människor har ansvar för sitt eget liv och sin egen underhållning, och jag krävde att samhället gav människor mer ansvar för sina egna liv. Människor var smarta, de väljer själva vad de gör, och sedan hålls man ansvarig. Jag ogillade hela den här attityden att människor inte är ansvariga för sina liv, sa jag till min bror.

Min bror höll inte alls med. Min bror förklarade att han, å andra sidan, avskydde samhällets försök att lägga allt på individnivå. Individen skuldbeläggs för politiska problem eller samhällsproblem – om du är sjuk är det ditt eget fel som inte höll dig frisk, är du arbetslös är det ditt eget fel att du inte är tillräckligt driftig, är du fattig är det ditt eget fel att du inte är rik eftersom du valt fel jobb, att du inte utbildat dig rätt, att du inte är driftig nog. Är du depremerad är det ditt eget fel att du inte tar tag i ditt liv och gör dig lycklig.

Cissi Wallin skriver om kroppshets och tycker att man har ansvar för sitt kroppsältande. Själv har jag tagit ett visst ansvar för mitt kroppsältande i och med att jag medvetet försöker lägga mindre vikt (höhö) vid mitt utseende. Jag mår inte bra av att tänka hur andra tänker på mitt utseende och min kropp och har medvetet tvingat mig själv att sluta prata om utseende. Jag har gjort en Cissi Wallin, så att säga – jag har lagt märke till att kroppsfokus är dåligt för mig och andra, och således vant mig av med vanan att diskutera kropp, mer eller mindre. Jag har slutat kroppsälta. Detta har på intet sätt varit lätt, speciellt som jag inte lever i ett vakuum. Andra runt omkring mig slår varje dag fast att de tänker på hur jag ser ut, hur jag är klädd, och jämför min kropp med andras, och att jag alltid kommer att vara otillräcklig.

Det är ingen hemlighet att min egen kropp och mitt eget utseende kommer alltid att vara otillräckligt i samhällets ögon. Jag slås är medveten om detta varje dag, inte bara i diskussionerna runt morgonfikat utan varje dag, i varje reklaminslag jag ser och varje omslag på varje tidning jag omedvetet är medveten om när jag handlar lunch på Hemköp.  Jag är en alldeles vanlig kvinna, och därför hundratals mil ifrån normen. Även jag, som är en ganska feministiskt medveten människa som medvetet försöker att skydda mig genom att dra mitt eget fokus från min kropp, kan inte låta bli att misströsta lite nu och då. Kvinnor uppmuntrar till kroppshets genom kroppshets, givetvis, och en ond cirkel är skapad. Att säga att offer själva har ett ansvar i sin egen situation, är dock i mitt tycke att skuldbelägga helt snett, även då jag själv kan se att offret upprätthåller och direkt uppmuntrar till ett status quo. Det är givetvis inte omöjligt att försöka sluta kroppshetsa, och det är absolut något man borde uppmuntra till. Att skuldbelägga offren för denna kroppshets om de inte kan, vill eller orkar sluta, är inte att attackera problemet – det är att attackera offret.

Det finns ett samhällsproblem. Det heter kroppshets, det påverkar mestadels kvinnor och det finns överallt. Det resulterar i att vi fokuserar på kroppslig perfektion som något naturligt, något eftersträvansvärt, och det uppmuntras överallt i samhället. Att lägga fokus på de kvinnor (och, till mindre del, män) som är drabbade av denna hets och lever i det, och kräva frigörelse eller skam, det är att ignorera det egentliga problemet. Att skuldbelägga de människor som lever i ett samhällsproblem för att de inte försöker tillräckligt att frigöra sig och därför blir en del av problemet, det är att vara en större del av problemet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s