Skönhetshetsen behöver ursäktas – är egentligen för vårt eget bästa

Schmenus-Sara har exploderat och det finns nog ingen bloggare som inspirerar mig så som hon. Jag orkar inte läsa vartenda inlägg hon skriver eftersom jag måste lägga flera dagar per inlägg med att fundera på vad jag tycker i frågan.

Sara har alltså dragit ut mig ur bloggtorkan med sitt inlägg om detta med ”inspiration” och träning. Att vårt samhälle fokuserar på (framförallt kvinnlig) träning och hälsa är inget nytt. Vi kallar vårt ätande för ”syndande”, vi diskuterar våra kroppar på fikarasten, vi tävlar i facebookexponerad jogging, vi gör våra kroppar och vår viktkamp offentliga handlingar – och detta är bara på individnivå. Vad vi exponeras med från media är en flodvåg av skit. Platta magar med 5:2-måttband och kändisars viktras, perfektion efter perfektion. Perfektion är allt som finns. Ingenstans ser vi oss själva. Vi finns inte.

Här antar jag att alla ser likadana ut som jag, med lite flabb och hår och bristningar som täcker kroppen som en naturlig, röd puzzeltatuering. Men vi finns inte. Vi reflekteras ingenstans, våra kroppar passar inte in i samhället, och eftersom vi inte speglas så finns vi inte.

https://i1.wp.com/upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/08/Enigma01.jpg

När vi diskuterar vikthets och träning så hamnar man alltid på samma ställe. Man hamnar alltid i en diskussion om hälsa. Alltid. Folkhälsan blandas samman med individen och ingen är någonsin god nog. Alla som inte är supermodeller är osunda, och osund är ett annat ord för imperfekt. Men är vi inte alla imperfekta? Ser vi oss själva som projekt och perfektion som målet kommer vi aldrig att få vila om vi inte ser perfekta ut, för t.om. Patrick Bateman kunde vara i bättre form, och alla som ser oss är åklagare, domare och bödel över vår hälsa i den värld då den bedöms efter magfett.

Det här är bilden Sara använder för att illustrera sin poäng:

Ursäkt

Jag tror att vi alla kan enas om är att damen på högra sidan inte ser ut som att hon är en näve jordnötter ifrån den stora hjärtinfarkten. Hon ser ut som att hon har extra hud på magen, vilket man ofta får efter barn men som man kan ha av andra anledningar. Det är mycket möjligt att hon har en normal livsstil, att hon har en sund livsstil, men det är något vi inte kan göra en direkt avvägning av ifrån hennes kropp. Det vi däremot kan se är att damen på den vänstra sidan kommer nära skönhetsidealet – hon har rätt kropp, rätt ansikte och är hårlös och stylad. Hon har en kropp som man måste ha ganska mycket genetiska förutsättningar för att få, och ändå framställs argumentet som att det är en kropp man har om man är sund. Är man sund syns det eftersom man ser ut som en supermodell. Hade vi inte haft övervikt hade alla herrar faktiskt befunnit sig i filmen THE LAST ACTION HERO, där alla ifrån brevbäraren till chefen är supermodeller.

Är hon sundare än damen nedan? Antagligen inte.

Är hon sundare än den här damen?

Svaret, mina damer är: Nej. Givetvis inte.

Däremot kommer de här damerna aldrig att få vara med och speglas i hälsokampanjen eftersom hälsokampanjen inte handlar om hälsa eller sundhet, utan om samma gamla skönhetshets som vi himlat med ögonen åt så länge. Strong is the new skinny bara så länge man fortfarande är skinny, med tajt röv och rätt hår. Vår styrka ligger fortfarande i vår knullbarhet och vi förminskas fortfarande till att det bästa är att vara ”naturligt späd”, för ser man slank ut är man sund nog att vinna allmänhetens gillande. När vi försöker lura människor att vikthetsen har med sundhet att göra är det att vara fullkomligt oärlig. Det handlar inte om människors välfärd utan om samma gamla sexistiska ideal som vanligt. Du har ett ansvar att vara knullbar! Är du inte perfekt är du värdelös, osund, äcklig, skamlig. Är du mänsklig är du ingenting.

Hade det varit sexigt att ha en hårig mage hade Aftonbladet skrivit bilagor om hur mycket bättre man mår om man gnider in sig med regaine.

Annonser

2 thoughts on “Skönhetshetsen behöver ursäktas – är egentligen för vårt eget bästa

  1. Grymt inlägg! Normaliseringen kring hälsa och träning och alla dessa ”kan jag så kan du” har också fört med sig att gymnördarna faktiskt inte fattar att de just nördar. Kvinnan till vänster på bilden har inte bara genetiska anlag för det, hon lägger antagligen ner enorma mängder timmar/vecka på att träna och sköta sin kost minutiöst noggrant. Antagligen samma mängd tid jag skulle lägga på att spela dataspel om jag tillät mig/hade möjligheten att spela så mycket som jag egentligen vill. Men dataspel är inte ju inte alls normaliserat på samma sätt och alla spelnördar VET att de är just SPELNÖRDAR. Jag kan inte säga ”Jag brukar spelar tre dygn i steck och kan jag så kan alla”… för det skulle vara helt absurt. Men egenltigen är det inte mer absurt än alla dessa tränings/gym-nördar som anser att alla kan och borde.

    • Men eller hur! Hur normalt är det att lägga ansvar på folk att faktiskt vara träningsnördar eller förtjäna att mobbas pga sin lättja? Normala kroppar som anses groteska, normalt beteende som är vidrigt och syndigt…. hullo, börjar det inte lukta lite medeltida kyrka härinne?

      Jag ser absolut ett problem i att mänskligheten blir fetare och fetare. Kanske om man gav folk tid och möjlighet att träna, så skulle detta kanske lösa sig på ett mer humant sätt än att skamma mat och kräva perfektion eller döden?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s