Bloggutmaning – en lätt fundering på underhållningsvåldtäkt

Del fyra i Schmenus och Arsinoes bloggutmaning om sex och feminism. Denna del handlar om våldtäkt, och jag känner att det kommer att bli många historier i stil med Project Unbreakable. Jag orkar inte skriva om mig själv, samhällsanalys eller vad det nu kan vara. Jag har skrivit tillräckligt om sådant. Istället får det bli ytterligare ett lätt och luftigt inlägg.

När jag hade bloggutmaning med film klagade Maggie May regelbundet över antalet våldtäkter i filmerna jag rekommenderade. Vi diskuterade saken, och hennes bild var att människor ofta vill se kvinnor lida. Jag har en enklare, men samtidigt mer invecklad teori. Jag tror helt enkelt att våldtäkt är vanligt i exploitationfilm för att det är enkelt, en enkel, ren genväg till handlingen. Är någon karaktär ondskefull och slemmig går det enklast att ha honom våldta en kvinna på något hemskt sätt, så vet ju alla vilken ond man han är. Det är mer effektivt att visa hur han våldtar och mördar än att bara visa hur han mördar, och dessutom får man se våldtäktsoffrets tuttar. Det är obehagligt och sexigt, två känslor som säljer i exploitation.

Låt mig ta ett par exempel på distinkta våldtäktsscener och hur de relaterar till karaktärerna.

1. SWITCHBLADE SISTERS (1975)

I filmen finns två distinkta våldtäktsscener som är väldigt intressanta. Den första av våldtäktsscenerna är en scen i vilken en av damerna i tjejgänget blir drive by-våldtagen, alltså kidnappad och gruppvåldtagen i en van. Vad har den här scenen för syfte, handlingsmässigt? Inget alls! Man spelar helt enkelt på hur flickorna i det kriminella (jag skriver ”flickor”, då det är en stor del av filmen hur damerna är omyndiga) gänget fortfarande är av kvinnokön, och alltså är sårbara. De är först och främst kvinnor, oavsett hur starka de är, hur skrämmande de är, hur bra de kan slåss.

Den andra hanterar hur den ena huvudkaraktären, Maggie, blir våldtagen av den andre huvudkaraktärens, Lace, pojkvän. Maggie och Lace träffas och blir snabbt mycket nära vänner, något som går om intet efter att Maggie våldtas av pojkvännen, men gillar det. Syftet här är klart – Maggies karaktär är sådan att hon inte skulle gå med på att ligga med någon annans pojkvän, speciellt inte om han tillhör någon hon respekterar. Men hon är av kvinnokön, och kan därför inte motstå den sexuella njutningen även om den inletts med tvång och våld. (Detta att kvinnor är slavar till sina sexuella lustar är något som det spelas på väldigt mycket, inte minst i radiotrailers.)

2. THE BIG DOLLHOUSE (1971) / THE BIG BIRD CAGE (1972)

BIRDCAGE/DOLLHOUSE är så lika att jag skriver om dem tillsammans. Filmerna är typiska WiP-rullar som delar många skådespelare och regisserades av den store Jack Hill, som regisserat SWITCHBLADE SISTERS och dessutom andra klassiker som FOXY BROWN och COFFY. Våldtäkt i BIRDCAGE/DOLLHOUSE hanterar ämnet våldtäkt mot män, något som media ofta spelar på som något lustigt.

I DOLLHOUSE får vi se hur kåtbocken Harry tar med en ny, oskuldsfull kollega, Fred, till jobbet som fruktleverantör till ett kvinnofängelse. Harry och Fred är väldigt frestade av de tajta och svettiga unga kvinnorna, och Harry skojar om att en vacker dag kommer han att bli våldtagen av någon av dem, något som faktiskt händer Fred. Han blir inlurad i ett skafferi av den ljuvligt vackra Roberta Collins som skriker åt honom att dra av byxorna, sätter en kniv mot hans penis och hotar kastrering om hon inte får se ett kraftigt stånd. Fred blir uppenbart traumatiserad av händelsen, han flyr scenen så snart han kan och förklarar sedan för den oförstående Harry att han ligger vaken om natten och mår dåligt. I en senare scen infångas den ondskefulla men vackra fängelsedirektören och ges som belöning till Fred och Harry, som till en början inte alls vill våldta den gråtande och förnedrade kvinnan som ligger fastkedjad på flaket av deras lastbil, men som sedan glatt ändrar sig när hennes bröst uppenbaras. Här är könsrollerna ganska tydliga. Fred är den oskuldsfulle romantikern som blir hånad när han försöker kyssa kvinnan han ligger med, medan Harry inte har något emot att våldta eftersom han tycker så mycket om sex. Harry tar dessutom betalning från vissa fångar i form av tafsningar, trots att han mycket väl kan se att de ogillar hans beröring – däremot är han hederlig och rejäl, och inte alls ond. En man som är så mycket man att han inte kan stå emot varje inbjudan till sex.

I BIRD CAGE är ämnet ännu mer utpräglat då offret är en homosexuell fängelsevakt. I en av slutscenerna lyckas fångarna fly, och en grupp mycket attraktiva damer övermannar och håller ner den kraftigt överviktige, ”oattraktive” vakten, för att sedan våldta honom vaginalt. När han skriker och gråter tystar de honom genom att sätta sig på hans ansikte och våldta honom oralt. Här påvisas kvinnornas sexualitet som något liknande Harrys, de är så upphetsade av sitt fängelsecelibat att de tar vem som helst som kommer i deras väg.

3. SAVAGE STREETS (1984)

I SAVAGE STREETS används våldtäkt på ett mycket vanligt sätt. En mycket, mycket oskuldsfull ung kvinna våldtas och används som anledning till att hennes syster (spelad av den store Linda Blair) måste hämnas. I rape-revenge-genren är hämnden ofta utförd av offret (se bl.a. MS .45, en av mina favoriter) men det händer inte sällan att det är en älskare eller släkting som tar ut hämnden. Dock är våldtäkten isåfall en mindre del av handlingen – fokus ligger på huvudpersonen, inte på offret.

Offret i SAVAGE STREETS är Blairs syster och hon är en ”fin flicka”, dvs klär sig inte i Blairs läder och spandex utan i lätta 50-talsklänningar och tantiga koftor. Hon påminner starkt om karaktären Sandra i GREASE, fast i SAVAGE SISTERS är hon dubbelt offer genom att dessutom vara stum. När hon våldtas händer dessutom något som händer relativt ofta i film – hon blir så chockad/förstörd att hon hamnar på sjukhus och svävar nära döden. En våldtäkt är inte bara en fysisk och mental påfrestning, det är dödligt farligt, något som gör att du hamnar i koma och sedan avlider. Hur detta går till är inte så viktigt – offret dör inte av blodförlust eller interna skador, utan av att bli av med sin osuldsfullhet. På samma sätt som Raskolnikov i BROTT OCH STRAFF eller Thérèse i THÉRÈSE RAQUIN påverkas kroppen av psyket, sjukdom uppstår av trauma. Att hämnas en våldtäkt handlar alltså inte bara om att hämnas våldtäkten utan mer om att hämnas förlusten av karaktären – även om hon överlever har en del av henne dött.

Annonser

4 thoughts on “Bloggutmaning – en lätt fundering på underhållningsvåldtäkt

  1. Ping: Rädslan, den förbannade rädslan | Intersektionell solidaritet

  2. Ping: Tillägg till bloggutmaningen vecka IIII | mondokanel

  3. Ping: Bloggutmaning vecka 4, alla bidragen | genus SCHMENUS // din nya favoritblogg

  4. Ping: Fanny Åström | Kom i kontakt med ditt inre hat » Bloggutmaning vecka fyra – Våldtäkt. Alla inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s