Lära känna sin kropp

Idag köpte jag två stycken jätteexklusiva bh:ar i en change-affär inne i stan. Köpte man en fick man den andra gratis, och då kändes 400 spänn okej. Egentligen hade jag tänkt prova bh:arna och sedan säga att de inte passade eftersom de var på tok för dyra, men de satt så bra att det var som att jag för första gången fattade anledningen till att man har en bh. Jag blev mätt i affären, så bh:arna passade min kropp perfekt. När tjejen frågade höftade höftade jag lite på en 80C, men tjejen behövde bara kolla för att ge en gissning att jag var mindre runt midjan och större runt brösten än jag trott. Jag var en 75E.

All denna tid har jag gått omkring och haft hud-mot-hud-kontakt i kupan helt utan anledning. Ordentligt stöd. Såhär känns det. Anledningen till att jag haft spänningsvärk i axlar och ryggslut ibland, anledningen till att jag svettats och känt mig obekväm, har alltså varit att jag helt enkelt inte haft råd att köpa ordentliga underkläder, underkläder som sitter ordentligt, i en butik där de anställda kan se vad jag behöver.

Jag har mer tid och energi än andra att laga ett ordentlig mål mat om dagen, eftersom jag jobbar konstiga timmar. Om Familjelivs diskussioner lärt någon något, så är det att det inte sällan händer att familjer låter det duga med makaroner och färdigköpta köttbullar till middag, och vem orkar egentligen stå och laga mat på familjetid? När mina arbetstimmar förändras till det normala tvingas jag antingen lägga hälften av min tid tillsammans med min son på att laga mat, alternativt låta det duga med en snabbt ihophastad version av mat som inte är bra i längden. Vad prioriterar man? Oavsett är det tydligt att det man väljer att inte prioritera är något som faktiskt kommer att påverka mitt och mitt barns liv negativt. Att vara löneslav och förälder är att vara ett stort, pulserande dåligt samvete, liksom att vara fattig och storbystad är att vara ett stort nätverk av ilande smärta i skuldrorna. Smärtan i ryggen och saknaden av mitt barn påverkar mitt humör, min koncentrationsförmåga, vilket givetvis påverkar hur jag presterar på arbetet.

Alla har inte samma möjligheter. Vi lever i olika situationer, och har därför olika möjligheter och olika erfarenheter, och vi påverkas av vår situation. Söker jag jobb gör jag det yr av nervositet, eftersom jag vet att det är jobbet som sätter mat på bordet hos oss, jag vet att vi inte kan överleva utan att jag arbetar. Därför stammar jag på intervjun och har mindre tid att förbereda mig, medan någon som behöver arbetet mindre kan agera utan press. Mina intervjukläder är slitna och noppriga, vilket ger ett slarvigt och oengagerat intryck, eller får mig åtminstone att känna att det är intrycket jag ger, vilket gör mig mindre självsäker. Mina jobbsökarskor har hål i sulan.

Självklart kan man få jobb ändå, självklart kan man vara en bra förälder ändå. Men att säga att alla har samma möjligheter på ett individuellt plan, att vi helt enkelt är ansvariga för vår egen hälsa, våra egna kroppar, det är att ignorera hur samhället ser ut.

Annonser

2 thoughts on “Lära känna sin kropp

  1. ”helt enkelt inte haft råd att köpa ordentliga underkläder, underkläder som sitter ordentligt” – det skulle vara en mänsklig rättighet, på riktigt, men är det ju inte. skulle kanske kunna få behåar på remiss, när man är storbystad som vi? det blir ju klart billigare än att landstingen ska betala bröstförminskningar för den delen av befolkningen som verkligen inte har fått den tyngd de förtjänar… (nu föreställer jag mig landstingets subventionerade behåmodeller, HAHAHAHAHAHA)
    det finns en jättefin realityserie som jag kollade i usa, double divas, om två kvinnor som äger en exklusiv behåbutik och behåbuss. den senare åker de runt och säljer behåar med, bland annat räddar de en gospelkör från skumpets förbannelse. de är så himla härliga kvinnor, och det är så roligt med en serie där fylliga typer faktiskt får plats som vanligt folk och inte som bantningspropaganda. och alla kvinnor blir ju så himla glada!

    • Double Divas är ju bara ungefär det bästa namnet någonsin. Kudos!

      Håller med, det är fan skandal att man måste punga ut med flera hundra kronor för en okej bh. Sen behöver man ju fler än en också eftersom man måste ha någon jäkla hygien. Man har ju inte råd att existera som låginkomsttagare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s