Mammagruppen är en stödgrupp för mammor

Edit: Detta inlägg handlar alltså inte om att mammor är dumma eller att jag är bättre än någon annan som inte lägger upp magbilder på nätet. Så är det absolut inte. Inlägget är inte menat som kritik emot damerna, utan emot samhället som tvingar sådan extrem press på damerna. Med meningen ”Sådana saker chockerade mig, men ännu mer chockerande var det faktum att damerna verkade ha så mycket gemensamt”, menar jag att det var chockerande hur många problem som damerna hade gemensamt som de luftade i gruppen. Det faktum att damerna hade så många problem gemensamt tyder på att det inte är ett privat problem om man tycker illa om sin kropp eller om ens partner inte är tillräckligt närvarande som förälder. Inlägget handlar mindre om min specifika mammagrupp än om samhället i stort, min grupp används som exempel på en generell trend.

Min mammagrupp var inte alls speciellt dålig, tvärtom. Den var tillräckligt bra för att jag delade dryga två år av mitt liv med de här mammorna. Damerna är starka, roliga, intelligenta, spännande, intressanta. Däremot är de jävla förminskade av mammanormen, alla är jävligt instängda av mammanormen. Att vara mamma är att vara dubbel kvinna, med dubbel press från samhället. Kroppen är i dubbel fokus, duktigheten och självuppoffringen i dubbel fokus. Det är det jag vänder mig emot, inte damerna i sig.

 

 

Anna Kaagaard Kristensen skriver om mammarollen och vad som egentligen är en Mamma.

Min mamma hade fem barn och var ensamstående större delen av vår uppväxt. Min pappa som dog för en månad sedan var inte någon bra pappa, och detta har givetvis påverkat min syn på föräldraskap och förhållanden. Kanske var det bra att han var så dålig, eftersom strukturerna därmed blev tydligare än om han vore lite, lite snällare så man kunde ha en relation, det skulle nog gett mig problemet att man inte ser skogen för träden. Så egentligen var det kanske bra.

Pappa tyckte att vi var roliga när vi var små. Han var inte kapabel att ta hand om sig själv, givetvis var han därmed desto mindre kapabel att ha hand om hustru eller barn, och därför blev vårt förhållande snabbt mer komplicerat allteftersom våra behov växte och blev större än bara godnattsagor och korta skrattbus. Mamma var alltså inte bara vår mamma, utan också pappas mamma. Hon plockade upp bitarna och såg efter honom som en krävande, ilsken, våldsam jättebebis. Mamma brukade spela Kåldolmar och Kalsipper på stereon i vardagsrummet och sjunga med i Mammarock, ibland försökte hon förklara varför låten var så bra men vi var för små för att ha vett till annat än att få dåligt samvete. En sådan mamma vill jag inte bli.

För ett par dagar sedan gick jag ur min mammagrupp. Det var en facebook-grupp som byggts vidare ifrån en gravidgrupp från Vi Föräldrar, vilket innebär att jag cyberumgåtts med dessa damer i nära tre år. Det är ju verkligen roligt att Kristensen känner sig så distanserad från begreppet Mamma, för det är ju ett begrepp laddat med självuppoffring, omvårdnad, planering, ansvar över hela familjen osv. Jag själv känner verkligen så, och jag får överallt bilder av hur en mamma är och skall vara, nämligen den som får tillfredsställelse av att vara oumbärlig i och med att hon gör allt i hemmet – inget tack behövs, den kärlek hon känner för sin familj är tack nog.

Det var mycket prat om vikt, magbilder för att visa hur tjock eller slapp man blivit – smalast vinner, men såklart måste man fortfarande vara äcklad över sin kropp även om man ser revben. Sex diskuterades såtillvida att man fnissande tipsade varandra om att det var en billig present att låta honom ligga med dig på hans födelsedag, eller också suckade man över att han äcklade en men att man ändå var tvungen att ligga med honom eftersom man ville ha fler barn. Sådana saker chockerade mig, men ännu mer chockerande var det faktum att damerna verkade ha så mycket gemensamt.

Det säger sig själv att kvinnor som fött barn och lever med sina barn inte behöver ha mer gemensamt än kvinnor som är barnlösa. Anledningen till att jag gick ur min mammagrupp var just det att jag hade ungefär ingenting gemensamt med dessa kvinnor. Mammagruppen är till för att jämföra erfarenheter; vad är normalt? Det är också till för att stötta varandra, och här såg jag en tydlig trend. Stöttningen som skedde var inte sällan i mina ögon negativ, alltså stöd att fortsätta uppoffra sig eller vara familjens lim. Så starka vi kvinnor är, som orkar vara ensamt föräldralediga med två barn under två år och fortfarande ha maten på bordet när gubben kommer hem! Hur gör man för att orka? Bit ihop och kräv en kväll i veckan då du får bada skumbad! Min fina familj, två veckor efter förlossningen och vi planerar en till, visst är väl barn för härliga, meninge med livet, hela mitt jag!  Jag är i vecka 26 och ligger fyra kilo under inskrivningsvikten, skönt!!

Tänk er den gamla dikten If av Mses Kipling, i forumform, fast med mindre pengar. Inte alla, men förvånansvärt många, vilket är väldigt många indeed.

Lustigt var hur mycket damerna ofta hade gemensamt, med tanke på hur lite man har gemensamt med människor generellt. Inte sällan hade man problem med sina äkta makar, pengaproblem, ångest och sömnbrist. Att stötta varandra att orka med att slita ut sig, att förklara för andra sin glädje över att få lösa upp sin identitet och fungera som vacker, slitstark projektledare för en grupp barn, normalitet presenterad som att familjefadern är en källa till oro istället för stöd. Mammagruppen som något i stil med en pro-anagrupp.

Stöd är väl stöd oavsett vad det stöttar, men jag kan förstå att många väljer att inte skaffa barn om man därmed verkar välja bort sig själv, snarare än att välja till ett barn.

Annonser

10 thoughts on “Mammagruppen är en stödgrupp för mammor

  1. Jag tänkte på det senast idag när jag återigen reflekterade över hur oerhört polariserat det är med vad kvinnor och män pratar med varandra om på jobbet. Kvinnorna pratar om barn, männen pratar om allt möjligt annat. Så jävla trist, egentligen. Kände hur jag verkligen inte vill vara med i den ”gemenskapen” där sånt ska stötas och blötas om det nångång blir dags för barn för oss. Kvinnor som går på diet och pratar om hur de får styra upp sina åttaåringar och karlar som pratar bilar. Uh. JAG VÄGRAR!

    • Det är sorgligt, men jag känner hur jag själv växer in i den rollen. Gör man inget annat än har hand om familjen och jobbar så är det svårt att hålla ett skitroligt och intressant samtal med någon. Man blir ju totalt isolerad.

  2. Menar du att du inte kunde prata om och ta upp saker som du tycker är viktiga och relevanta i din ”mammagrupp”? Isf håller jag med om att det var en dålig grupp. Annars upplever jag det här inlägget som lite defensivt. Du bestämmer själv vilka sociala sammanhang du vill vara en del av.

    Mammagruppen du kritiserar fyller säkert ett behov för flertalet kvinnor som deltar i den för annars skulle den upplösas.

    • Klart jag bestämmer själv vilka sociala sammanhang jag är med i. Det innebär väl inte att jag inte kan få fundera över strukturer som jag ser i dessa sammanhang? Jag kritiserar inte gruppen i sig utan snarare de strukturer jag ser speglade i gruppen.

      • Mammagrupper på nätet som ventilerar,stöttar och diskuterar sina erfarenheter som mammor ser jag som en ny positiv struktur i sig som jag bejakar. Vad som diskuteras och hur det diskuteras, som din kritik handlar om, är väl snarast en fråga upp till kvinnorna som ingår i gruppen att själva utforma och bestämma.

        Kan också tillägga att jag aldrig för mitt liv som kille och feminist skulle vilja lägga mig i eller ha åsikter om det som diskuteras i en mammagrupp. Inte ens om jag blev inbjuden och tillfrågad.

      • Mammagrupper där man stöttar och ventilerar är bra. Det faktum att man ventilerar saker som tyder på att det finns samhällsproblem är bra. Att samhällsproblemen finns är dåligt.

        Jag har börjat fundera över varför just du verkar missförså kärnan i det jag skriver så ofta. Många andra verkar inte missförstå min grundtanke så ofta som du. Varför tror du att just du har problem att förstå det jag skriver? Du verkar tycka om att läxa upp mig, rätta mig, förklara för mig. Kan det vara så att du tycker om att förklara saker så mycket att du fokuserar mer på vad du vill att jag skall skriva, än att du faktiskt försöker läsa det jag skriver?

  3. Men det finns inget samhällsproblem för att du tyckte din mammagrupp diskuterade kasst. Tycker jag alltså. Andra stycket är inte relevant för ditt blogginlägg.

    • Mammagrupper där man stöttar och ventilerar är bra. Det faktum att man ventilerar saker som tyder på att det finns samhällsproblem är bra. Att samhällsproblemen finns är dåligt.

      Jag har börjat fundera över varför just du verkar missförså kärnan i det jag skriver så ofta. Många andra verkar inte missförstå min grundtanke så ofta som du. Varför tror du att just du har problem att förstå det jag skriver? Du verkar tycka om att läxa upp mig, rätta mig, förklara för mig. Kan det vara så att du tycker om att förklara saker så mycket att du fokuserar mer på vad du vill att jag skall skriva, än att du faktiskt försöker läsa det jag skriver?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s