Vet ni vem som är grym? (Inte ett blogginlägg om mitt kön)

Jag har så mycket att göra nuförtiden, förstår ni.

Begravningen är över, men det finns fortfarande tusen saker kvar att ordna. Samuel är sjuk och sover bara tiominuterspass, rosslande och hostande så hela familjen hålls vaken. Lägenheten förfaller, och det är knappt att jag (min man) hinner med att ens få undan disken längre. Jag är så otroligt trött hela tiden. Jag orkar inte ens göra den där fittbloggen som SchmenusArsinoe-mackan har skrivit om.

Två av mina vänner har dåliga nyheter. De är ledsna och mår dåligt. Jag är så otroligt dålig på att trösta, jag vet aldrig vad man skall säga. Säger jag typ ”åh, stackars” för mycket ser jag ut som att jag är plastig och i hemlighet ointresserad, säger jag ingenting alls verkar jag vara psykopat och inte alls som den där bra lyssnaren jag hoppades på, och alternativet är bara att tala om mig själv. ”När det som du går igenom hände mig gjorde jag såhär….” ser skitdumt ut, som om det skulle hjälpa någon som är ledsen att höra vad förträffliga jag med min viktiga visdom har att komma med.

Istället blir det ett blogginlägg om hur jävla bra Dolly Parton är, vilket jag upptäckt ganska nyligen. Countrymusik brukade vara den enda musiken utom metal som inte hade några bra låtar, brukade jag tycka tills jag fyllde kanske 22 och lyssnade igenom min gamla Lee Hazlewood-platta POET, FOOL OR BUM som jag fått i födelsedagspresent typ tio år tidigare. Lee Hazlewood är ju skitbra.

Nå, efter att ha snubblat över den nersaktade versionen av Jolene har jag fått samma pånyttfödelse över Dolly Parton, som jag visserligen alltid gillat som person men tyckt var på tok för ostig. Okej, det mesta är fortfarande ostigt, men hon är verkligen jäkla bra.

Vilken musiker har ni själva återupptäckt?

PS. Tips tips om klippet från DRUNK HISTORY som hanterar Dollys liv. Hela videon finns på Jezebel, men här kommer ett smakprov. (DRUNK HISTORY innebär att Derek Waters blir full och berättar vad han minns av någon händelse).

Annonser

3 thoughts on “Vet ni vem som är grym? (Inte ett blogginlägg om mitt kön)

  1. Dire Straights. Mina föräldrar lyssnade på dem när jag var barn och då tyckte jag de var ganska meh. Idag älska jag dem. Eller ja Mark Knopfler och tja, the rest is history

  2. jag hade en liknande insikt om dolly för några år sedan! hon är så jävla cool och bra!

    angående trösta, så är det där svårt bland annat för att folk vill ha olika tröst. jag har lärt mig att man ska lyssna och finnas till hands blablabla, medan en jag känner blir helt tokig på det för hen vill ha bekräftelse och floskler. när jag själv var gränslöst lessen en dag och satt på en kompis köksgolv och bara storbölade med snoret sprutande, så fortsatte hon bara laga mat, med ett mjukt leende, och ibland kom hon förbi och klappade mig på huvudet. det var det finaste tröst jag nånsin har fått!! och just den trösten skulle jag aldrig kunnat ordna själv för nån, en del är helt enkelt bättre än andra på att ge tröst och det får vi alla leva med. man kan inte vara bäst på allt, men att vara medmänniska och lyssna borde kunna räcka ganska långt.

  3. Jag är också jättedålig på att trösta. Tror jag. Mina vänner pratar ju fortfarande med mig och säger att jag genom att lyssna hjälper, men jag känner mig så hjälplös. Och jag vet ju att när jag söker att prata om saker så vill jag absolut inte höra att någon annan har det värre för då känner jag ju mig bara dum som är ledsen över vad jag nu är ledsen över, plus ledsen! Alla är olika och det tar lång tid innan man lär sig hur människor fungerar – om någonsin.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s