När blir man högervriden, elak, okännande, fnysande fascist?

En vän diskuterade ett potentiellt ragg med mig idag. Hon håller alltid på och crushar på lite olika människor, alla från Pelles Personliga-Pelle till Ewan McGregor, och nu har hon fått en ny crush, någon poetisk typ som bär hatt och är gråtfärdig hela tiden = i kontakt med sina känslor, och hon frågade mig om råd huruvida hon skulle ligga med honom eller inte (okej, egentligen gjorde hon inte det, men jag gav råd iallafall). Jag ger inte mycket för den typen av personlighet i sängen, och trots att min bror numera tydligen läser den här bloggen vill jag klargöra att jag har ett bibliotek av Alexandria-proportioner av sexuell erfarenhet att ta av, pga självhat och osäkerhet i mina yngre dagar, och poetiska typer är inte sällan usla i sängen och rent socialt om man överhuvudtaget lägger det allra minsta ansvar på dem utom att vara intressanta i små portioner på fyllan. De är precis som musiker hade varit om de varit nyktra – själviska, självgoda, lite väl liberala med kroppshygienen, alltid redo att dra fram ursäkter och förklaringar på att de egentligen lider när de blir ifrågasatta varför de beter sig som totala svin. Detta blir gammalt väldigt snabbt.  Det blev inte bättre av att hon förklarade att poeten också hade, vad hon beskrev som ”förhållandeångest”, alltså att poeten fick ångest av förhållanden, och jag känner att min egen högervridna och okännande cyniska anti-hippieversion tar över.

Förhållandeångest. Han får ångest av förhållanden, alltså vill han bara ligga med folk (kanske), men de skall vara medvetna om att han är dålig med förhållanden så att de inte blir förvånade när han får ångest och beter sig som ett praktarsel efteråt, om han blir rädd. Och kalla mig grisig, men finns det en enda människa på jorden som inte har ångest när det gäller relationer till andra människor, som inte är totalt livrädda när det gäller att utelämna sig så totalt till andra, riskera att bli sårad, riskera hela ens inre till en annan människa? Om det finns någon som inte är totalt livrädd att ingå en relation med någon annan så är denna människa totalt dum i huvet. Att ha ångest och panik inför nya relationer är normalt, det är så man vet att man tar det på allvar. Tänker jag. Vilket väcker den blödiga pissliberalen i mig.

Jag vet givetvis att många, många har allvarliga problem som kräver allvarlig hjälp och att många i deras omgivning visar hänsyn till dessa problem på olika sätt. Däremot känns ofta min första reaktion som att många använder rädslor och preferenser som ursäkter för att bete sig som totala idioter, och sedan bortförklara detta med ursäkten att de faktiskt sagt redan från början att de hade problem med känslor, problem med förhållanden, problem med att bete sig anständigt mot andra människor. Vill du inte ha ett förhållande med någon? Super, påbörja inget så blir ingen sårad, tänker jag och skäms sedan över hur lätt jag tar på dessa människors allvarliga problem.

Är jag elak och oempatisk eller är jag realistisk? Är det faktum att jag reflekterar över detta bevis att jag inte är totalt okänslig, eller ligger beviset i det faktum att jag innerst inne antagligen alltid kommer att fnysa hånfullt åt folks problem som gör att de behandlar andra som skit, oavsett om det handlar om förhållandefobier eller alkoholism? Finns det egentligen någonsin någon ursäkt när man behandlar andra illa under längre perioder av sitt liv?

I mitt inre är jag Jack Donaghy.

Annonser

6 thoughts on “När blir man högervriden, elak, okännande, fnysande fascist?

  1. Jag är en av dem som har haft förhållandeångest, någon slags rest efter mitt skitdåliga förhållande med han du vet, han den där jävla idioten. Men det var också det första jag sa och jag agerade därefter, genom att inte släppa in så mycket och när jag väl gjorde det så var det ju så. Då var vi tillsammans. Jag sammanfattar väl min syn på att använda sina tidigare erfarenheter till att såra människor (när man vet att man kommer göra det för folk VET när de sårar) att ”det förklarar men ursäktar inte”. För människor kan inte skylla på att de inte vet ,om det inte råkar gälla specifika småsaker som man inte kan förutspå.

    • Jag vet inte om jag förstår riktigt hur du menar. (Kanske inte så skitsmart att sätta sig och ta itu med intressant kommentar när man är totalt slut.)

      Jag tror att det är skillnad på att ha problem med förhållanden eller ha problem som man jobbar med, och att ha permanent förhållandeångest. Vet man att man är så himla trasig att man kommer att gå runt och såra människor och bete sig som ett svin hela tiden tycker jag att man får ta och ta itu med detta innan man ingår relationer med andra. Givetvis måste man inte vara perfekt, men att säga ”Jag sa ju det!” när man krossar någons hjärta ser lite ut som ett get out of jail-kort, där det är okej om man varnar i förväg.

      • Precis! Det jag menar var att jag alltid förvarnat, och sen hållit avståndet. Aldrig lovat något, inte uppmuntrat, liksom bara känt efter på ärliga grunder. Och när jag väl tagit steget att bli tillsammans med någon (as, de två personer som berördes innan alltihopa gick över) så är det så, då finns det inga ursäkter längre. Man kan inte ha förhållandeångest och samtidigt vara tillsammans med någon, det är antingen eller. Lite som att köpa något dyrt och sen ha ångest över det – antingen njuter man av köpet eller så struntar man i det! Maha.

  2. jag tänker att det ligger ett extra ansvar på ens axlar om man redan är medveten om sina problem. ”jaa… och vad har du tänkt göra åt det då? bete dig som ett svin mot mig och sen antyda att jag får skylla mig själv eftersom jag var förvarnad?” det blir bindbomb på det. jag är nog ganska hård på den här frågan, och i viss mån är det väl individuellt hur mycket ansvar man vill och orkar ta för andras välgång i livet. men jag har alltid varit en analyserande människa och velat förbättra mig själv, jag får ångest om nån blir arg eller ledsen på mig och jobbar mycket på att lära mig att veta när jag faktiskt har rätt. arga kan ju folk bli för allt möjligt… men människor som inte har förmåga att göra det här arbetet över huvud taget, har jag oerhört svårt för. framför allt för att mitt arbete tar tid och är många andra till gagn, bland annat de som utnyttjar min goda inställning till omvärlden (HAHAHAHAHAHA) för att sen bete sig som svin. BINDBOOOOOMB. svin får fan försöka söka sig till andra svin om de prompt vägrar att bättra sig men de har ju en förmåga att välja helt andra att såra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s