Världens bästa unge

Min son har under en längre tid varit enormt glad.

Eller, han har varit så enormt social, glad, tillfreds och uttrycksfull som aldrig förr, kanske den gladaste människan jag någonsin sett, och därför givetvis mer underhållande än någonsin. Ungar ger ju ofta lite mer när de inte skriker, och de ser ju väldigt söta ut när de viftar på kroppen och sjunger som en såg.

Faktum är att jag varit så imponerad över hur glad och härlig han varit att jag igår när jag lade mig funderade över om jag skulle skriva ett självbelåtet blogginlägg över hur mycket jag älskade min familj och kanske hur jag faktiskt aldrig varit lyckligare än jag är nu, osv. Saker som jag hatar att läsa, men som fortfarande är en chockerande upptäckt – jag behöver egentligen väldigt lite för att vara lycklig. Är det hormonerna? Ack ja, barnen är vår framtid och det vackraste barnet har jag, vem kunde ana?

Yeah!

Sedan skrek Samuel non-stop mellan kl 00,20-02,30 då han vaknade och insåg att han låg i sin säng. Den realisationen kan väl driva vem som helst till vansinnesskrik antar jag.

Det är väl så att t.om. med världens finaste unge (hur gick det till? var kommer generna ifrån?) känner man lusten att döda, döda, döda lite nu och då. Det finns ingen romantik i realism.

Nu – dags för tupplur.

Annonser

2 thoughts on “Världens bästa unge

    • Ärligt talat får det mig bara att vilja hoppa ner från balkongen när han gapar sådär. Det får mig inte alls att tänka typ ”åh. tänk så fin han är när han låter mig sova om nätterna!” Så tänker jag aldrig. : /

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s