Livet går sin gilla gång

Ja. Nu händer det så mycket att jag inte vet ens vad man kan göra, vad man kan tänka på om man inte skall fokusera bort på annat. Man kan tänka på sexism eller feminism eller kultur, till exempel, eller också sätter man sig på nätet med ett gäng femtonåriga feminister (jordens salt) och diskuterar porrens påverkan på självbilden.

Appropå, så såg jag 4/5 av en ganska intressant dokumentär ikväll. Den heter AFTER PORN ENDS och har intervjuer med sådana stjärnor som Seka, Asia Carrera, Nina Hartley (porrfeministers pin-up), John Lesley och Crissy Moran, nästan allesamman stjärnor jag själv inte har sett tillräckligt mycket av för att ha en relation till men som vanligt är det ju alltid intressant att få en inblick av porrstjärnors liv utanför porren.

Jag tror nog att de flesta sett de gamla bilderna av ”porrstjärnor” (”stjärna” är ett ord som överanvänds i det extrema) som poserar i före- och efterbilder med smink och hårstyling. Detta var en ganska stor grej när det hände, folk var helt enkelt inte vana vid att se sina porrstjärnor gå ansiktscommando och medan vissa var överlyckliga blev andra skitsura och kände sig lurade över att ha onanerat till normala människor som bara låtsades vara attraktiva. (Dessa människor verkar också ha missat typ youtubes femte största video, där Jenna Marbles förklarar hur man lurar andra att tro att man är attraktiv, vilket kanske är ett tecken att de spenderar för mycket tid på icke-legitima delar av internet. Min bild av hardcore (höhö) porrfanatiker som o-hippa nördar som missat de mest elementära delarna av populärkultur står kvarcementerad.) Nå, min favoritdel av de här bilderna var just detta att man fick se skådespelarna som människor snarare än karaktärerna de spelar. Det verkar bisarrt, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att även porrskådespelare är människor, att de har rädslor och kroppsnojor, lukter, finnar, drömmar och ambitioner precis som du och jag, vilket man givetvis inte får se när de suger kuk på kamera. Det man ser är den projicerade bilden av slut shaming, bilden av skådespelaren som förkroppsligad karaktär. Samma aspekt tyckte jag om ur dokumentären, även om den breddade på tok för mycket för att få något djup.

Något som diskuteras i filmen är dels varför man väljer att börja i industrin – ofta pengar eller bekräftelse – och hur livet sedan ter sig för arbetarna. Det finns massvis med människor som absolut inte borde finnas i industrin men som finns där, människor som försöker komma över självhat eller en strikt sexnegativ uppväxt genom att på något sätt förnedra eller smutsa ner sig i sina egna ögon. Anledningen till att jag kan vara så genuint för bra pornografi är för att jag tror att vår sexnegativa syn och vår problematiska syn på sex kommer från andra delar av vår kultur, även om den patriarkatet givetvis speglas i all underhållning. Amerikas moralpanik över sexuelundervisning eller rätten till preventivmedel, vår egen syn på ”använda” kvinnor som skuldbelagda slampor efter en våldtäkt… sådana exempel är mer talande än hur kvinnor används inom pornografin.

Vad händer med de kvinnor som väljer att avsluta sin karriär inom pornografin? Detta är en fråga som är mycket intressant nu, när vi står på gränsen till oändlig igenkännelse. Redan idag finns våra tankar, våra kroppar, tillgängliga för många på nätet, och ansiktsidentifikation är redan på gång. Lever man i en värld där en advokat eller lärare kan få mindre respekt om man har sett henne naken, då görs frågan om sexism enormt viktig för de kvinnor (och till mindre grad män) som lämnar branchen. Det finns exempel på lärare i Amerika som förlorat sina arbeten efter att deras pornografiska tidigare karriärer offentliggjorts. Inte bara är detta en fråga om sexualitet och könsbarriär, utan också en klassfråga, då många människor än idag inte vet något bättre sätt att tjäna pengar utan kvalifikationer eller dyrbar utbildning – om man ens har ambition att studera vidare till ett arbete, när man kan tjäna den typen av pengar enbart genom att sälja en bild av sin sexualitet. Igen, diskuterar man utnyttjande måste man även begrunda vem som egentligen blir mest utnyttjad – en sjuttonårig telefonförsäljare, en tjugoårig cafeservitris eller en tjugoårig porrskådespelare.

Hur lämnar man egentligen bakom sig något som är så tabu att man fortfarande finner det svårt att ens diskutera i civiliserat sällskap? När kvinnokroppen fortfarande ses som en egendom, att skryta över och äga som en trofé, hur kan man egentligen hantera det faktum att ens kvinna ligger med andra inför andra, att hennes kropp finns till allmän beskådan för pengar? Valet är inte bara hennes, utan ses som något hennes framtida partner måste hantera, något hon måste förklara för sina framtida barn när de mobbas för sin mammas slampighet. Ångern är alltid ett argument emot pornografi, men relativt sällan bara ångern inför henne själv. När kvinnokroppen blir hennes egen och klass inte längre är en realitet kan vi äntligen diskutera ånger, sexualitet och valfrihet på ett konstruktivt sätt.

Det finns aldrig några val vi gör utan att fundera över huruvida vi kommer att ångra dessa val senare i livet. Einmal ist keinmal, osv.

Annonser

5 thoughts on “Livet går sin gilla gång

  1. Åh, den dokumentären är jättebra! Jag blir alltid taggad när jag ser den på Netflix utbud, och blir alltid lika sur när jag kommer på att jag redan har sett den.

    Det är dubbelt med vår porrmoral, visst. Vi vill både ha våra porr”stjärnor” och glömma bort att de finns när vi är klara. Jag tänker osökt på scenen i Mean Girls när eleverna ser sin lärare i gallerian och inte i klassrummet där de är vana att ha henne, ”It’s like seeing a dog walk on its hind legs”. Det är lite samma att se en porrskådis verka på andra områden. Man vet inte hur man ska bete sig kring det.

    • Sexualitet är ju jätteprivat. Man vill ju inte veta hur alla har det i sänghalmen – mamma kan vara swinger och pappa kan vara dvärgfetishist, vi vet inte. Så klart det blir lite bisarrt att ha det tvärtom med vissa. Spännande!

  2. Jag tyckte den dokumentären var lite vinklad mot att alla kvinnorna var så skadade och ledsna och gav sig in i porren för att de var ärrade, medan männen bara gjorde’t och sen gick vidare med sina liv med ett leende. Om det är sant, rent kategoriskt, så visst, men jag fick en dålig magkänsla när jag tittade på den.

    • Jag tycker inte att tjejerna gav sig in i porr för att de var ärrade. Jag tror att det är mer så idag att tjejer väljer porr med ett leende, men som de sa, det händer ju inte så ofta att man ba ”Hmmm, skall jag bli kirurg eller porrstjärna? Skall jag betala räkningarna med pengar jag har från mitt jobb som revisor eller porrstjärna?” Man säljer porr för att man behöver pengar, för att man behöver snabba pengar som man inte kan få på annat sätt.

      Det är nog enklare för män att hantera eftersom samhället lär oss att vi som män kan använda våra kroppar som verktyg, men att vi som kvinnor måste använda våra kroppar i relation till andra (framtida barn osv) och att vi är skyldiga andra att vara anständiga. Det finns jättemånga tjejer som väljer porr av fel anledning, och jag har en känsla av att det kanske inte är lika många män som gör det, fast det vet jag såklart inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s