He-Man, den moderna stålmannen

Hipstergenerationen, hörni. Jag tror att många av oss tillhör den och att nästan alla har gjort sig skyldiga till hipsterfusket. Att låtsas nostalgi till tv-serier, musik, leksaker eller andra fenomen som preciiiiis var för tidiga för oss; även om jag visserligen såg något avsnitt av THE A-TEAM någon gång emellanåt, så minns jag med stor tydlighet att jag runt 1991 entusiastiskt följde serier som DR QUINN eller RIDDARNA PÅ COVINGTON CROSS. Jag minns också att jag trots min unga ålder tyckte att Dr Quinns hunkige emo-indian Mike var sex i ett par byxor.

Jag är 27 år gammal. Jag har två bröder som är ganska mycket äldre än mig, och en bror som är året äldre. Eftersom mina två äldsta bröder var för gamla för att leka med leksaker när jag var liten, så minns jag inte He-Man-leksakerna eller He-Man-hetsen. Däremot minns jag att vi hade en He-Man-docka med tillhörande tiger som mina Barbiedockor* red på ibland, givetvis med viss svårhet eftersom Barbies ben var raka och stela som pinnar medan He-Man var formad som en hora på soldaters lönedag, om man får lov att vara lite målande plump. Därför är det svårt för mig att relatera till just hatet mot feminister som motsägelsefulla, ologiska, gnälliga kärringar som klagar på leksaken Barbie men inte på He-Man, och nu hittar jag den inte men jag tror att alla vet vad jag talar om. Denna nostalgiska inledning för mig nu vidare till temat – mäns roll i samhället och manligheten.

Avsaknaden av en tydlig manlighet ses ofta som anledningen till att män begår våldshandlingar. Män har ett behov av att vara manliga – män är också offer för patriarkatets myter och krav – och idag kan de inte visa sin manlighet genom att ta hand om kvinnor, vara gentlemän, tjäna brödfödan till sin familj osv. Vad har man istället kvar? Våldet, alkoholen, pornografin (= kvinnohatet), kvinnohatet, allt det dåliga i manligheten. Anledningen till att män är så vilsna i sin manlighet är alltså för att de överkompenserar med de delar av manlighet de har kvar, de negativa delarna, medan de positiva delarna (försörjaren, familjefadern) görs onödiga i och med ensamstående mammor och arbetande kvinnor. Jag ser detta som något odelat positivt, givetvis – det är väl fantastiskt att kvinnor inte behöver ställa upp på åratal av surt sex med en man de inte längre vill vara gifta med, för att kunna försörja sig och sina barn.

Manligheten är och har alltid varit kopplad till pengar. Kvinnans roll på arbetsplatsen med kravet lika lön för lika arbete innebär att mannen inte längre är det enda sättet för en kvinna att kunna leva ett drägligt liv. Medelklassmannen som inte föds in i en förmögenhet ansågs tidigare kunna ta sig en maka när han kunde försörja henne, vilket resulterade i en medelålders man med en flickhustru. Mannens kapital är hans pengar och därmed makt, kvinnans kapital är hennes skönhet, mannens plats är på arbetet medan kvinnans plats är i hemmet – en syn som man idag hånar kvinnor för att de har, men samtidigt kräver att få behålla i form av mannen som arbetar medan kvinnan är föräldraledig, osv.

Frågan är vad mannens roll egentligen är idag, när kvinnans roll öppnas. Jag tänker på intet sätt säga att mannen är ett större offer än någon annan i samhället – tvärtom, är det inte lite tjurskalligt att kräva att få ha någon slags alfahanneposition, och sura när man kanske mister sina privilegier? Men vad tror ni, finns det en plats för mannen, inte bara som man utan som Han-Mannen, mannen i kvadrat, i en utopisk verklighet? Genus hanterar det sociala könet, och det sociala könet kan vara jäkla roligt att stoltsera i eftersom man får så mycket godkännande. Vem får mer godkännande än en gammaldags gentleman som Tar Hand om Sin Kvinna? Samtidigt används just ”gammaldags” ”gentlemannamässigt” finansiellt omhändertagande som den största hammaren man kan använda att slå ner feminism – jävla feminister, som vill bli behandlade som gudinnor och bli utbjudna på mat, men fortfarande vill få lika lön och respekt. Horor!

Att himla med ögonen mot genus och samtidigt äcklas över ett icke-genusmedvetets samhälles påverkan på människors roller…. Det är bekvämt att inte involvera sig, men om samma människor klagar över feministers dubbelmoral är det väl ironi om det är något?

* En av de konstigaste erfarenheterna från mitt yrkesliv var någon åttonde mars då företagets damer fick gå till cafeterian och dricka kaffe och läsa brochyrer. Brochyrerna handlade om hur man kunde amma samtidigt som man jobbade, och hade ett reportage om Barbie som precis fått jobb som läkare, vit rock, höga klackar, rosa plack att göra noteringar på. (Fiktiv) grrrrl power!

Annonser

3 thoughts on “He-Man, den moderna stålmannen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s