The milk of human kindness

Så. Det hela började när jag läste om Mike Myers film THE LOVE GURU. Ingen tyckte ju om THE LOVE GURU, eller snarare, ingen som sett THE LOVE GURU tyckte om THE LOVE GURU, men väldig, väldigt få människor såg den, så de allra flesta hade väl ingen åsikt åt något håll. Myers floppade så hårt att man inte kunde låta bli att undra vad som hänt, och detta förde mig till den sista av Myers Austin Powers-filmer, GOLDMEMBER. För er som inte minns handligen riktigt så får jag påminna om att Dr Evils son, Scott, blev ond och därmed tappade håret och blev ful.

Det krävs inte ett speciellt tränat öga för att lägga märke till att Scott under sin förfulning mer och mer tog formen av Ron Howard, stjärnan från HAPPY DAYS som senare omskolade sig till producent. Anledningen till detta var att Myers var missnöjd med ett manus han själv varit med och skrivit, och därför drog sig ur filmen som manuset var menat för, vilket kostade producenterna miljontals med dollar. Detta gjorde att Howard surnade till lite, och Myers gjorde sig ovän med en av Hollywoods mäktigaste män. Resultatet? Scott Evils hår och osmakliga utseende.

Men trots att ingen kan säga att Howard är speciellt attraktiv, kan ingen heller säga att hon tycker illa om honom. Han är totalt omöjlig att tycka illa om. Det slog mig bara när jag diskuterade hela den här historien med min man, att faktum är att det finns nog få människor som jag tycker så bra om som Ron Howard. Jag älskar Ron Howard. Jag kom på mig själv att använda frasen ”the milk of human kindness runs from Ron Howard” när jag beskrev mina känslor för honom, vilket jag nog aldrig riktigt tänkt på tidigare. Läsare, känn efter. Älskar du inte Ron Howard, nu när du funderat på saken? Titta på hans ansikte, titta på hans ögon. Jag kollade med Åsiktsregistret, och jag hade rätt – hittills kunde 100% av de tillfrågade känna stor välvilja och tillit till Ron Howard. Undra på att THE LOVE GURU bombade, även med det manuset.

Nå, en kedjereaktion senare får jag reda på att Jess Franco, en av mina favoritregissörer, i en intervju från 2010 påstår sig ha inspirerat figuren Yoda. Ni vet, Yoda (”ni Yoda vet”). Allas favoritkaraktär som verkar bli mindre sammanhängande för varje film, och sanningen att säga är han faktiskt lik Franco nu när man tänker på det.

Antagligen inte. Antagligen ljög han lite, det hände ju inte sällan att människor bara ljög lite när man hör om sådana där historier. Men iallafall – känner ni inte för att kolla på SADOMANIA bara för att ha sett en man som kanske inspirerat Yoda bli tagen i häcken av transsexuella skådespelerskan Ajita Wilson i drag?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s