Proportion

Jag orkar inte blogga så mycket nuförtiden, vilket alla som märkt att jag inte bloggar så mycket nuförtiden kanske har anat. Ni är så finurliga, det är som att ha Hercule Poirrot som läsare, varenda en av dem. Nå, jag vill gärna blogga om något jag funderat på ganska mycket, nämligen detta med straff i proportion till brott, eller snarare reaktion i proportion till provokation.

På facebook delas just nu en dams statusuppdatering, och reaktionerna låter inte vänta på sig. Statusen ser ut som sådan:

Schyssta lökar

Reaktionerna som följer är tredelade. Antingen är läsaren arg på att sådant händer. Den andra åsikten som luftas är att det bara är naturligt att blicken dras mot hud, speciellt när huden omger sådana där jättetuttar som skribenten har, där hon ser ut som att hon har två fotbollar under tröjan och det ser helt sjukt ut, som vissa läsare fnyser. Tanken här är väl att den klagande skribenten på något sätt kunde göra något åt sina brösts storlek och borde förminska dem för att se till att folk inte skriker saker efter henne eller stirrar på henne som om hon vore ett underhållningsobjekt. Den tredje tanken är att det är oschysst att hota med våld, och att reaktionen är överdriven.

När jag var på semester i Dublin talade jag lite kort med Schmenus på Facebook och förklarade hur olycklig jag var över min kropp. Jag var fullt medveten om mitt utseende och min kropp under ungefär 95% av min vakna tid, vilket jag inte varit på ett bra tag, och jag kände mig fånig och tjock nästan hela tiden. Schmenus kände igen sig, även hon låg och var kroppsligt medveten och kände sig osäker och ledsen över hur människor uppfattade hennes yttre, och det slog oss hur sjukt det egentligen var att vi bägge två lät våra kroppar förstöra vår semester. Jag skulle slappna av, ha roligt, träffa gamla vänner, njuta av god mat och så vidare, och så kunde jag inte glädjas ordentligt över detta eftersom jag hela tiden hade en dallrig mage eller sladdriga bröst i huvudet.

Anledningen till detta stod helt klart. Människor, män, tittade på mig bedömande och gav mig antingen ett uppskattande leende eller vände sig bort som om jag aldrig funnits. Det var ofta diskret, men man snappade upp på det på en gång. Kanske var det inte mer uppenbart än det är i Sverige, kanske var det bara jag som kände mig mer osäker i Dublin eftersom mitt utseende alltid varit mer uppskattat av irländare än av svenskar – jag vet inte. I vilket fall är det precis detta som händer när man lever i ett samhälle där man hela tiden bedöms efter sitt utseende och får bedömande, recenserande blickar precis överallt. T.om. män som jag på absolut intet sätt någonsin skulle vara intresserad av tar sig friheten att se sin uppskattning eller sin nedvärdering som något som borde påverka mig och antingen göra mig glad eller få mig att försöka göra mig attraktivare. Och det gör mig arg att min semester förstörs av sådana där jävla puckon.

Jag börjar bli så himla trött på daltande och folk – oftast män – som kräver god ton och ser anspelningar på våld som något ickekosher, medan själva frågan om sexuella trakasserier går obesvarad. Jag vet att det tas upp hela tiden, men det är sant. Problemet är inte att någon skrev en arg facebookstatus (vilket faktiskt fått kommentarer om att det är olämpligt att ventilera på ett sådant sätt, bisarrt nog), problemet är att vi lever i en värld där det diskuteras huruvida man får kalla någon äcklig gris eller skriva att man skall sparka en fiktiv människa på pungen, medan ett helt samhällsproblem bortviftas med ord som ”naturligt”. Det är okej att damer går omkring och mår dåligt hela semestern eller hela livet, och skall de klaga om det skall de klaga utan att göra någon ledsen eller arg.

För så är god ton, och utan god ton kommer man ingenstans. Eller som första kommentaren i en artikel om sexuella trakasserier och sexuell rasism gnäller: ”Rälig bild av män ni målar upp.”

För man får ju inte göra män ledsna när man tar upp problem som involverar män. Man får börja med att skriva ”OBS OBS OBS män menar säkert väl innerst inne, de vill bara vara snälla och dessutom är det ju naturligt att vilja ha sex eller titta på lite hud så det är ju okej egentligen. Känner bara för att klaga av mig lite!!!” Som om män är dumma i huvet. Ni är inga barn, män. Sluta bete er som barnungar.

Annonser

5 thoughts on “Proportion

  1. Grymt bra! Det krävs en hel del av en person för att kasta av sig oron över sitt utseende när en vet att en hela tiden blir uttittad. Det minsta den ‘tittande ‘ gruppen kan göra när detta påtalas är att stanna upp, tänka efter och empatiskt inse att det bästa vore att försöka ändra sitt beteende. Men allt för ofta blir det sånt där tjafs om att det är ‘offrets’ eget fel etc, eller, som du säger, att det inte är illa ment etc etc etc. Klart man blir förbannad och tappar den där goda tonen det var så mycket snack om. Bra text!

  2. jag är också storbystad och vet att flera män (och kvinnor) ser utan att det märks. det är det enda jag begär. visst är det svårt att undvika att se, men att TITTA eller GLO eller ännu värre KOMMENTERA, det finns det inga ursäkter för. jävla karlar som inte fattar det, när det finns så många karlar som fattar precis!! vad skönt det vore om någon av deras egna kan ryta ifrån nån gång, ba ”käften olle, man kan se utan att det märks och det finns ingen anledning till att kommentera sådär, nu är du bara oförskämd” i stället är det vi som ska få skiten hela tiden och få berättat för oss om ”biologi” och fan och hans moster. de här som gnyr över att hon överreagerar, tror de inte att hon märker skillnad? på de som ser och på de som glor? det är sånt jävulska översitteri det där, att HELT utan erfarenhet av byst sitta och döma våra upplevelser.

    och så synd om de där stackars männen som tar åt sig av allt. utan att tänka efter vad det kanske säger om en själv. att man i själva verket tycker sig ha rätten att kommentera kvinnors kroppar utan att få mothugg. detta jämställdhetens stora hot, att kvinnors erfarenheter tillåts ta plats hur som helst. kvinnors åsikter! huvva!

    och ja de där gångerna då man bara fastnar i medvetenheten om ens kroppsliga tillkortakommanden. så oerhört onödigt att lägga tid på, och ändå hamnar man där titt som tätt. ;(

    • Det är ju en sak att se, en annan sak att titta. Kom igen, man har väl vett nog att inte titta på folk bara sådär, alla vet ju att man blir obekväm! Det vet ju alla, varför måste man hålla på och titta bara för att det är ”kul” eller ”helt naturligt” eller ”inget att bli upprörd över”? Jag mår skitdåligt när jag vet att folk dömer mitt utseende, för jag är oftast ganska ful och gillar inte att folk vill att jag skall bli snyggare. Jag kan inte, och även om jag kunde så skulle det vara jättejobbigt. Så high five, sistah! Fan vad bra kommentarer du har.

  3. Jättebra inlägg! Har hört många som säger ”men jag är ju man, klart man glor” osv. På jobbet bland annat. En kvinnlig kollega försvarade hans beteende med att säga att de får ju tänka på hur de klär sig. Tråkigt att det blir så. Det är tråkigt att samhället ser ut såhär, att så många hela tiden bedöms, döms efter utseende. Och det är problem som inte ska viftas bort över huvud taget. Jättebra blogg du har! Allt gott, Oskar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s