Konstpervon

Är det bara jag, eller är folk som ser sig själva som konstnärer ofta ganska äckliga, själviska och barnsliga? Jag tycker att man hör hela tiden om artister som beter sig skitnödigt och konstnärer som beter sig vidrigt – inte sällan specifikt mot kvinnor, vilket ju är extra fräscht –  vilket accepteras eftersom konstnärer är tillåtna att bete sig hemskt. Det konstnärliga temperamentet verkar födas ur överdriven självgodhet och alkohol och sedan uppmuntras, kanske för att konstnärer så ofta är/var män?

Miroslav Tichý hette en gammal gubbe/konstnär som haft ett spännande liv med ett spännande avslut. Född 1926 i dåtidens Tjeckoslovakien skulle han egentligen studerat konst i Prag, tills kommunismen bröt ut 1948 och det blev skrämmande ofashionabelt att måla intressanta bilder av damer, men desto mer populärt att måla grova arbetare i overaller. Istället fick Tichý flytta hem till mamma, där han snabbt blev upplockad av kommuniststaten för normalisering på ett psyksjukhus och efter det direkt in i militärtjänst, och om han var lite udda när den började så var han en fullfjädrad kuf när han kom ut på andra sidan. Han distanserade sig själv från samhället och tillbringade sedan 25 år av sitt liv med att gå omkring med en hemgjord kamera gjord av skräp och ta hemliga bilder av damer som han sedan förvarade i sitt hem, där man kan anta att han tittade på dem, vilket ju är lite äckligt.

Tichý tog nästan hundra bilder om dagen – ingen match för min svärfar, på allvar – och många av dem förstördes, men här kommer ett smakprov.

Ni förstår poängen. Anledningen till att den sista bilden är rutad är för att han blev bannad från det lokala badhuset, eftersom han äcklade sig och tog bilder av alla damer hela tiden, så han var tvungen att gömma sig i buskarna utanför och ta bilder genom stängslet. 2004 slog han igenom och han hyllas idag av massvis med folk för sina intressanta bilder, som är så vackra i hela sin smygtittande äckelcharm.

Damerna visste alltså inte om att de blev fotograferade av en gammal gubbe, och det faktum att de är totalt omedvetna gör att de blir som allra mest personliga. Men är det verkligen okej att ta dessa bilder, som en gubbe tagit och delat ut till grannarna som konstnärligt runkmaterial, och ställa ut? Damerna är fortfarande inte medvetna om att de finns förebigade som nakenmodeller, och om de vet de så har de ingen makt över hur bilderna används. Här har vi ett exempel på hur konsten anses trumfa den personliga integriteten – det är okej att smygfotografera nakna damer, det är okej för oss i publiken att titta på dessa fotografier och njuta av damernas omedvetna grace och intressanta vinklar, eftersom fotografen är Konstnär. Det är konst, och konst ursäktar ungefär allt.

Var tycker ni att gränsen går? Finns det något som kan trumpa konst?

Annonser

4 thoughts on “Konstpervon

  1. Jag är själv väldigt tvetydigt inställt till hela konstvärlden egentligen. Jag menar ”framkallar det känslor så är det konst”. Allt i hela jävla världen framkallar väl känslor, men vart blir saker konst? Nja, svårt. Just de här bilderna förstår jag att folk kan uppskatta för det är fångade naturliga människor i naturliga situationer, men vafan liksom. Man borde ju i ren princip spara skiten tills han iallafall trillar av pinn och sen försöka uppskatta det (om alls), han själv borde inte få njuta (mer än han redan gjort??) av sitt smygfotande.

    • Fast för damerna spelar det ju ingen roll om han dött innan bilderna visas, och det är väl inte olagligt att smygfotografera folk? Eller också kanske det är det, eller kanske bara olagligt om man publicerar bilderna eller använder dem i offentliga sammanhang? Jag vet inte.

      Jag tycker att det är intressant att fundera på konstperspektiv i det sammanhanget du beskriver. Allt som framkallar känslor är konst – vore det därför mindre förnedrande för flickan som fick sin våldtäkt uthängd i Avpixlat om det vore en konstinstallation? Var går gränsen mellan konst och skräp, vore bilderna lika uppskattade om de skapats av en rik, ung, mentalt spänstig man som bara gillade att ta smygfoton?

  2. Jag tänker att ingen skulle publicera bilderna som konst om – i det här fallet – kvinnor inte ens vet om det (!) eller inte tycker det vore bra. I Tyskland, säkert i Sverige också, är det lagligt ”om det är konst”. Människor kan klaga emot konstnäre – och domstol måste säga om ”det är konst eller inte”.
    Det finns så mycket man kunde säga om det… Konstnärer kan vara äckliga, indeed. Vi hade en författare som skrev om hela sex-livet han hade med en kvinna en detail i en roman. Boken (spelar ingen roll vad det är, jag vill inte pratar för författaren, han var äckliga) är förbjudet. Reaktionen var ganska konstigt – många konstnärer, feminister också, var helt för författaren. Känslor av kvinna som klagade – spelade ingen roll för vår konstnäre/författare. Konstigt…författaren kan skviva om sexualitet, men måste han skriver som en kamera, allting, och bryr sig inte om henne??

    På andra sidan är det såklart omöjligt att säger ”om en person inte vill så kan vi inte publicera en foto”. Då vore det omöjligt att visa hur diktatoren är, politiker är osv. Hmmm….det är svårt…

    Off topic tror jag att man kan skriva emot konstnärer om de är äckliga. Och om de är ‘emot människor’ however, bara.
    Jag gör det ibland (och tyska tidningen kommer att publicera en inlägg imorgon, hurra^^). Kanske det är en kamp mot ”ironisk likgiltigheten” eller vad man skulle sagä om vad inte alla eller många, men några konstnärer ibland är.
    I mitt exempel tänkte flera tyska DJ alltid att ”det finns ingen fattiga” och ”alla har flat hierarchies på jobbet” (jag vet inte hur det kallas på svenska^^). Men vi har 23% låg-lön-jobb i Tyskland!! (Sverige har 2% nu?).
    Tillbaka till din inlägg^^ – man skulle berätta för alla kvinnor om konstnärer gör så där…. Alla skulle säga vad de tänker om det.

    • Visst är det svårt! Jag tänker också så, att det är en intressant luddig linje mellan censur och respekt, och gränsen är väl antagligen uppbyggd av moral. Huruvida någon kan bedöma ifall något är konst eller inte, och därför är tillåtet, det är ju en ganska riskabel situation det också. Konst skall ju vara chockerande – bra konst är ju originell och därför ofta till stor del chockerande.

      Tack förresten, för dina intressanta kommentarer. Jag tycker att det är svårt att svara på dem, men det är mycket tankeväckande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s