Husbykravallerna

En åsikt om husbykravallerna är väl kanske på sin plats, nu när jag snappat upp tillräckligt mycket information för att skriva om det.

År 2011 skjöt engelsk polis ihjäl en ung färgad man vid namn Mark Duggan. Hans död orsakade starka protester, då rasism och klass ansågs vara den egentliga orsaken (lyssna gärna på inspelningen där polisen erkänner sig ha strypt en ung färgad man och kallar honom ”nigger”). Vid en demostration mot polisens agerande började en liten grupp demonstranter att kasta sten, och ett upplopp följde. Ungdomar brände lokala små butiker, bilar, slog in fönstren på stora affärer och stal det de ville ha. Jag befann mig på Irland när detta hände, och bilden av upploppen som irländsk och brittisk media visade var en annan än den jag sett i svensk media sedan jag kommit hem, även om jag om sanningen skall fram inte har läst mycket om händelsen i svensk press. Jag fick intrycket av att en mer sympatetisk bild av upploppsdeltagarna visades i svensk media (”Ett resultat av klassamhället!”), då de på brittisk tv uppmålades som totala idioter och skamlösa våldsverkare, vilket de också var. Ungdomar slog in fönster för att stjäla saker. Detta var inte en protest mot klassamhället eller en protest mot rasism, det var stöld. Protesterar man klassamhället och kapitalismen gör man det inte genom att stjäla springskor och tv-apparater, som i praktiken hjälper till att upprätthålla både klassamhälle och kapitalism.

Det finns en viss sorts människa som jobbar inom polisen. Inte alla, men en del poliser har lite för lätt att utöva våld, lite för lätt att slå ner protesterande ungdomar. Enligt The Independent drogs hela den här röran igång av att en man som bott i Sverige i 30 år blev trakasserad av några ungdomar, och misstog polisen för ungdomarna som ringt på hans dörr. När han öppnade med en kniv för att skrämma bort dem blev han skjuten. Det var i hans lägenhet och kvinnan som befann sig där var hans fru, mannen var från Portugal och frun från Finland och de hade varit gifta nästan hela tiden han bott i Sverige. Jag har svårt att hitta precis hur många gånger han blev skjuten, och förklaringen från polisen är att han hotade poliserna med en machete, inte att han öppnat dörren till sin lägenhet med en kniv i handen. Förklaringen att de var rädda för kvinnans liv är ju också lite konstig eftersom hon inte stod i hallen medan detta pågick. Jag kan se hur polisen kan ha agerat som de gjort, men samtidigt undrar jag om de gjort helt rätt när de agerat så extremt våldsamt. Att människor vittnar om rasistiska okvädesord och direkt övervåld från polisen gör ju att man direkt tvivlar på polismakten – att polisen är människa är ju givet, men nog skall man vara professionell nog att lägga sin ilska åt sidan när man faktiskt har med människor att göra, faktiska människor av kött och blod med familjer och liv.

Det finns också en viss sorts människa som älskar ett upplopp. Människor som lever i ett utanförskap som erfarenheter säger att de antagligen aldrig kommer att ta sig ur, har antagligen inte samma känsla för att behandla samhället med värdighet. Det sagt är det totalt oförlåtligt att gå ut och förstöra sina grannars egendom för att uttrycka protest mot rasism. Jag kan inte ställa mig på kravallernas sida, eftersom jag inte kan försvara sådant beteende ens i protest. Att tända eld på sin grannes bil är inte en protest mot polisens rasism (däremot undrar jag hur stor den här historien skulle blivit om protesterna inte lett till upplopp).

Entré nazisterna.

Det finns få människor som jag har lika lite tid för som nazister. Vardagsrasister är farliga, men nazister är en skamfläck för varje land som huserar dem. Jag skäms att detta händer i mitt land, mitt samhälle. Jag tror att de flesta svenskar vid något tillfälle stått utomlands och salongsberusad skrytit om sin välfärd och det någorlunda klasslösa samhälle som är Olof Palmes Sverige (obs! gäller ej folk som faktiskt är djupt engagerade i politik). Lika lite som vi kan skryta med vår fina pappaledighet har vi egentligen rätt att skryta med vår välkomnande/blyga anda.

När jag blundar och tänker på Sverige ser jag framför mig ett midsommarfirande, som de vi hade hemma hos mormor och morfar när jag var liten. En ganska realistisk bild inkluderar här högljudda, håriga herrar med röda nackar och ölsvettiga skjortor som sitter och skrockar i solgasset, medan fruarna nervöst dukar bordet och planerar när potatisen skall kokas och när barnen skall äta. Politiska diskussioner över sill och potatis sträcker sig sällan längre i sin analys än vad man kan läsa i Flashbackforum, i stil med ”Anders, du vet ju att jag inte är rasist, men jag blir så jävla förbannad när jag står där och väntar på att tanka och så kommer nån jävla muslim och vet inte ens vilken sida tanklocket ligger på, vad fan sånt måste man lära sig i samhället vet du!”

Husby handlar om två saker. Det handlar om rasism, och det handlar om den perversa glädjen som kommer i att skada. Personligen är jag räddare för det förra, eftersom det påstås knappt vara ett problem i samhället. Det är svårt att sätta fingret på, och det är lätt att brösta sig och tänka ”inte jag, jag skulle aldrig kalla någon babbe!” och sedan nervöst iaktta hur förortsungdomar bränner ner sitt eget hem. Denna kravall, som i grund och botten handlar om frustration över polisens agerande, har nu gått så långt att nazister bildar lynchmobbar som misshandlar människor för att de är mörkhyade i Husby. Alltså ställer jag mig varken på kravallernas sida eller på polisens sida, eftersom jag anser att beteendet är totalt oförsvarbart från bägge läger.

Jag bor i Västerås. Jag kommer antagligen inte att personligen påverkas av dessa kravaller, i så mycket att ingen kommer att slå ner min man eller bränna mina saker. Däremot påverkas vi alla av att leva i ett samhälle där nazisters formeringar ses som medborgargarden.

Annonser

2 thoughts on “Husbykravallerna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s