Genus som går till överdrift

Mina Sanna Ord skriver ett inlägg om varför barns ”könsskillnader” måste belysas i det extrema, blir länkad av Lady Dahmer, och genast börjar cirkusen i hennes kommentarsfält. Folk vräker ur sig otrevligheter eftersom hon ifrågasätter en struktur som vi, Svenska Folket, bestämt med vår Konsumentmakt. Dessutom är hon lesbisk, och då skall hon, efter vad jag hört ryktas, inte ha några barn alls, vilket… gör mig lite matt, i brist på bättre ord.

Tanken bakom konsumentmaktens barnkläder är inte främmande. Jag skrev själv ett inlägg om detta när jag började blogga, i vilket jag himlade med ögonen och förklarade att det egentligen var vårt eget fel eftersom vi ju faktiskt väljer att köpa sakerna. Problemet ligger väl i ett slags hönan-eller-ägget Moment 22, där man försöker göra barnen så olika det andra könet som möjligt, och sedan tar olikheten som bevis för att vi föds olika och att det därför är vår plikt att upprätthålla denna ordning. Egentligen är alla rörande ense att barn är ganska lika (om inte annat fysiskt) fram tills dess att samhället eller uppfostran lär barnet korrekta sociala normer i enhet med hens kön, men ser däremot inget problem i att man spenderar all sin tid med att lära barnet könsroller, eftersom ju barn är så olika. Om vi däremot hade behandlat barn som individer istället för kön, så hade vi säkerligen haft mindre fokus på könsroller när dessa barn växte upp – enkelt!

Här kommer nu ilskan fram. Skall man inte få ha rosa för flickor? Skall inte min lilla Ängla få ha rosa prinsessklänning? Skall inte min lilla Pedro få ha seriefigurtröja? Då är ju genusmaffian så rabiat och förtryckande att det helt enkelt inte borde få tolereras! Det faktum att pojkar idag inte har prinsessklänning stör inte så mycket, och det finns ju jättemånga flickor som har pojkkläder, så det är ju helt okej. Det faktum att man alls känner ett så starkt behov av att förklara för främlingar vilket kön ens barn har, det är ganska konstigt i mina ögon, men givetvis gör man som man vill. Däremot skall man ta sig tid att fundera över just varför det är viktigt att lilla Hugo skall ha en ilsken haj på rumpan, medan lilla Norea skall ha en rosa bikini med rufsor.

Happy days 1 Happy days 2

Min man är av den gamla sorten, men man kan inte säga att han är rädd för förändring. Det är bara något han inte själv funderar så mycket över. I julas när vi handlade julklappar till vår son ville jag köpa en mjuk IKEA-docka som motvikt till sonens alla björnar och kramtrasor. Han (sonen) är relativt självständig och tycker om att ha ett mjukdjur med sig när han tultar iväg för att upptäcka världen – vilken bra idé att ge honom en liten kompis, utan hårt huvud eller hårda händer, som han kunde slänga sig på för akut-kramar utan att göra sig illa. Min mans reaktion var talande: ”You are kidding. Right?” Vi diskuterade detta igår, och kom fram till att hans syn nog var relativt vanlig.

Om han funderade över varför han var så obekväm med att sonen skall ha klassiskt flickiga leksaker, kläder eller attribut, så var det därför att flickighet är lite skamligt. Delvis var han rädd för att sonen skulle bli retad om det någonsin kom fram att han haft en docka, men delvis så gillade han helt enkelt inte tanken på att hans son skulle vara omanlig, vilket ju är en absurd tanke. Efter att ha känt efter så erkände han för sig själv att han på intet sätt hade haft några problem med att en potentiell dotter skulle lekt med bilar, eftersom han gärna skulle haft en liten pojkflicka. Motsatsen däremot, kändes väldigt mycket mindre lockande.

Varifrån kommer då denna idé, att genus gått för långt?

Var är det som genus gått över gränsen? Skoaffärer säljer barnskor med klackar till flickor, barnskor i storlekar som antyder att barnet fortfarande inte kan springa helt obehindrat ens barfota. De flesta klädaffärer har tydligt markerade avdelningar för pojkar eller flickor, vilket gör argumentet att man ju kan handla vad som helst lite bortkastat. Hade man haft en barnavdelning med dessa kläder utan att vara uppdelade enligt kön hade jag hållt med, men som det är ju är det en markering efter vad som är pojkigt och vad som är flickigt. Hur har då genus gått över gränsen? Därför att könsroller hos barn ifrågasätts?

Genus är feminismens småsyskon, och jag ser på fnysningarna att genus gått för långt med samma avsmak som jag känner när jag hör att feminismen gått för långt. Det finns fortfarande diskriminering och kvinnohat på en enorm skala, men vi har gått för långt eftersom man nu inte ens får dra lite hö-höskämt på jobbet utan att någon rabiat rödstrumpa går i taket (OBS, kvinnohat och härskartekniker, vilket ignoreras). Det finns fortfarande barn som inte vågar ha på sig en viss färg eftersom de är oroliga för att bli mobbade, men vi har gått för långt eftersom man inte ens vet vad man kan säga till nyblivna föräldrar när man vill berömma barnets söthet.

Bristen på analys är total, men jag är innerst inne hoppfull. Om t.om. jag lyckats ändra åsikts så radikalt inom loppet av ett knappt år, så är vad som helst möjligt.

Annonser

6 thoughts on “Genus som går till överdrift

  1. Bra! Supertydligt och pedagogiskt. Den som är trött på oss ”genuskrigare” kommer väl ändå inte vilja förstå, men ändå – det är fint att vi är flera som tjatar. Det ger resultat, om än bara liiite i taget! (Pratade just med min mamma, boende i Småland, som berättade att en av hennes pojkelever i klassen, år 3, hade nagellack på sig i veckan. Ingen höjde på ögonbrynen för det. Så, visst händer det något…).

  2. Ping: ”Genuskrigaren” besvarar gårdagens frågor och funderingar | mina Sanna ord

  3. Gillart! Inlägget alltså :). Var (är) själv lite av en pojk/flicka och lekte hellre med bilar än dockor. Är inget fan av ”tjejiga” kläder heller.
    Tycker det är hemskt med små bikinis och klackar på små barn. Anser inte heller att flickor måste ha rosa och glitter. Små tajta utstyrslar på barn måste ju locka pedofiler, det är ju rena himmelriket för dem med dagens barnkläder. Jag kanske är gammalmodig, men det var fan bättre förr!

    • Tack! Så glad jag blir! Jag har inget emot ”tjejiga” kläder, men jag tycker att så små barnkläder inte har något behov av att vara könade, och håller absolut med om att man på intet sätt behöver ha sexiga kläder eller kläder som är menade att vara läckra. Däremot tycker jag att tjejigt är bra! Glitter och rosa till alla, inte bara flickor och inte BARA rosa. 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s