Kroppen

För ett par dagar sedan lade jag upp en film av mig själv på facebook där jag dansar med min son. I filmen är min tröja lite uppdragen och magen och ryggen syns. För mig är detta stort av två anledningar: för det första därför att jag känner att det inte är det mest intressanta med filmen, vilket jag antagligen tidigare skulle gjort. Nu anser jag att det filmen ger fokus åt är hur mycket jag älskar min son, och hur roligt det är att vara mamma. För de andra så kan jag se på filmen med ett perspektiv utifrån och se att jag på intet sätt är speciellt smal, men att det faktiskt inte gör någonting ändå.

Jag läser DN’s porträtt av Lena Nymans viktkamp, och det är verkligen hård läsning. Lena Nymans kropp är ständigt i fokus, män recenserar hennes bakdel istället för hennes skådespel och kallar hennes kropp ”själslös och lite dum”. Jag har nästan hela mitt vuxna liv haft den där smygande tanken i bakhuvudet, den där som är en blixtsnabb reaktion som händer innan logiken hinner ifatt: när någon skrattar skrattar de åt mig. Min breda bak är löjlig och osmaklig. Jag ser ut som en sjöko, jag kommer aldrig att vara elegant.

Lena Nyman var i mina ögon en fantastiskt vacker kvinna, sådär vacker som vissa kvinnor kan vara när de är intressanta, intelligenta och spännande. Hade hon inte blivit attackerad på ett sådant grymt sätt hade min egen åsikt om Nymans nakna kropp inte spelat någon roll, men nu tycker jag att det finns ett värde i att uppskatta Nymans skönhet. Givetvis hade kommentarerna inte blivit på något sätt mer berättigade om hennes kropp hade varit hemsk att beskåda, men det är lustigt hur stränga regler vi har för andras kroppar. Är de inte perfekta är de värdelösa, verkar man säga.

Jag hade tänkt att säga att man numera inte skulle kunna komma undan med sådana hemska attacker, men sedan insåg jag att det inte alls var sant – sanningen är snarare sådan att det finns väldigt få nakna kroppar som inte faller inom skönhetsidealets smala ramar. När Lena Dunhams karaktär i tv-serien GIRLS ligger med en ”het” läkare exploderar sociala medier, vår tids argaste kritiker, indignerat – aldrig att en sådan vacker man skulle behöva ligga med ett sådant fetto! Huruvida Dunham är rolig eller intressant spelar mindre roll än det faktum att hon är lite tjock, Adeles sångröst nämns sällan utan att man först klargör att hon är eller inte är en stark kvinna eftersom hon är överviktig.

Inget av detta är någon speciell nyhet för någon. Det är något som är normalt, vi vet detta att kvinnokroppen recenseras dagligen och antingen ses som gudomlig eller underkänd. Men när man läser om Lena Nymans självhat, dagarna hon inte äter, hur hon får kommentarer om att hon faktiskt börjar bli ganska söt när hon svälter sig, då river det till i kroppen. Jag känner att jag är lyckligt lottad att jag inte längre medvetet bryr mig om ifall jag har veck på magen när jag sitter eller om låren dallrar i shorts, att jag vet att jag är människa och inte behöver se ut som en idealiserad fantasi. Och hur sorgligt är inte det?

Annonser

11 thoughts on “Kroppen

  1. Jag blev alldeles lycklig av den där videon! Kan även passa på att hålla med om det du tänker och skriver även om jag (med skam i kroppen) verkligen tillhör den skaran människor som dömer och bedömer andra utifrån deras utseende. Min allra fulaste ovana.

  2. haha åh vad roligt ni har! fin film, den tror jag ni kommer tycka om i flera år! fetrelaterar i övrigt. tyckte alltid så mycket om lena nyman, hon var alltid så cool, men det var ju som att nåt inte stämde och det gör mig så himla ledsen att lära mig nu att hon var typ missbrukare hela sitt liv, och med sådana ätstörningar. det är så viktigt att det får komma fram. att trots att hon gav tillbaka till idioterna som kallade hennes bak för ointelligent (VAFAN BETYDER DET egentligen) så var världen för hård för henne. om den var för hård för henne, vad är den då för oss som är här nu?

    • Jag tycker ändå att det är bevis på att kvinnokampen lönar sig till viss del, just därför att alla som ser tillbaka på sådana kommentarer (som man kan anta ansågs normala vid tillfället de skrevs) kan se att de är vidriga. Även om samhället är likadant till stor del så har det förändrats väldigt mycket. Sådana filmer, Lena Nymans kropp och hela debatten runt omkring allt då och nu… allt förändrar samhället eller vår syn på samhället. Bara det att Lena Nyman ifrågasatte, bara det gjorde skillnad. Det är spännande att tänka på, tycker jag.

  3. Det är ett jävla skit det där att kvinnokroppar ska recenseras och kommenteras hela tiden. ”Så synd att hon har ett stor rumpa, hon som är så söt i ansiktet!” och ”Har hon inte gått på sig lite sen sist?” – alltså det hör man ju dagligen. Jag kommer definitivt från en familj där kroppar (ja, faktiskt både kvinno- och manskroppar) ständigt är temat, och det påverkade mig som bara den. Ibland ska det liksom bortförklaras med att ”jamen vadå, det är väl inget fel att jag inte attraheras av tjocka personer?” – men det har väl inte med saken att göra? Bara för att enskilda personer inte attraheras av vissa kroppstyper behöver inte hela världen få höra hur ”sorgligt” det är att den där ”söta tjejen fått så hängig mage sen hon födde barn”. Nä usch. Allt detta gör ju att kampen för att trivas med sin kropp blir så enormt påtaglig hela tiden. Jag är definitivt inte tillfreds.

    • Jag känner att jag är extremt naiv när jag läser sådant. Jag umgås ju inte med så mycket folk och jag ogillar själv att tala om kroppar, så jag hör faktiskt inte sådana kommentarer speciellt ofta. Kvinnokroppen tas ofta upp av kvinnor i min familj också, speciellt två generationer tillbaka, och varje gång blir jag förvånad. Jag själv tänker ju inte så, så när jag läser om fullkomligt normala människor som gör det (t.ex. min kusin Therese ett par kommentarer upp), så känns det konstigt. Jag får alltså mitt utseende bedömt och recenserat av folk, antingen öppet (som i din familj) eller i hemlighet.

      • För mig har det varit ”normalt” att människor ska recenseras på det här sättet, och jag har absolut deltagit i det också, det är först nu som vuxen som jag har insett hur galet det är. Inte bara att det är jävligt ruttet att snacka om folks kroppar bakom ryggen på dem, utan också att det liksom inte leder någon vart – vilket syfte har det? Mer än att alla som får lyssna på det genast tar en extra kik på sin egen kropp och konstaterar vad som är fel med den? Nej, sånt här måste upphöra. Helt och hållet.

      • De flesta kroppar som vi diskuterar är ju alldeles perfekta. Fullt fungerande och alldeles normala kroppar som döms bort som vidriga eller hemska, pga olika kroppsdelar som inte passar skönhetsnormen. Det är ju helt sjukt när man tänker efter. Och det är ju verkligen inte en bra vana att bedöma utseendet på andra människor som man ändå inte är intresserad av att ligga med, och som inte har något med ens attraktioner att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s