Amningstjat

Nu när alla, inklusive jag själv, har hört så mycket tjat om amning att man aldrig mer vill amma, aldrig, aldrig mer, då känner jag att jag äntligen börjar bli arg nog att engagera mig tillräckligt att blogga i ämnet.

Jaha, en video där småbarnsmorsor ville göra något roligt har tydligen dragit igång hela amningsdebatten igen. Är det tredje gången i år? Eller verkar det bara så ofta, eftersom man varje amningsdebatt tänker ”Men nu måste väl folk fatta, eller är alla verkligen såhär dumma i huvet på riktigt? Måste vi hålla på med det här igen, är det verkligen så?”, så att det verkar tjatigare och tjatigare för varje gång.

Dessa mammor har blivit mordhotade och tagit emot mordhot mot barnen. Inte för att överdramatisera detta (ypperligt skrämmande, men mordhot verkar vara ganska standard för små frustrerade internet-onanister), men är det inte ganska sjukt? Man kan anta att själva amningen inte är det som de blir mordhotade över, utan hur halvdan videon är. Någon på youtube just nu förklarade att om mammorna lagt lite mer energi på videon hade de fått mindre ris och mer ros, vilket verkar bisarrt. Alla vet hur lite energi ammande mammor har, och alla vet hur lite de har att göra om dagarna, hur isolerade de lätt kan bli. Att de träffas och gör en lustig video där de ammar och sjunger med halvdant resultat innebär inte att de förtjänar mordhot. Jag tvivlar på att reaktionen på en halvbra video hade blivit lika stark om det vore män som gjorde något, de hade kanske mottagit kritik men inte mordhot eller personangrepp av slaget ”Fula äckliga kossor, jag kräks av er och ni borde dö!”

Igår blev jag involverad i en diskussion i ett välkänt feministforum där feminister på allvar diskuterade hur olämpligt det var att amma i vissa situationer, t.ex. när man sitter på en middag eller när man vet att somliga inte uppskattar det. Här slutade diskussionen med förslaget att man som ammande mamma skulle förklara för de som inte tycker om amning vad som hände och hur det fungerade, och då kommer de ju att ändra sig. Dessutom halar man ju inte fram hela bröstet utan kan amma lite diskret. Rätt? Fel. När jag ammade satt jag på bröst i storlek 80G – inga små smycken, direkt, ingenting som var diskret någonstans och jag är inte ensam. Jag var tvungen att veckla ut hela bröstet för att kunna amma, och sedan sitta blickstilla för att sonen inte skulle ändra vinkel och orsaka typ brännskador på bröstet. Om vinkeln ändrades så sög han dessutom luft vilket innebar att han fick ont i magen och skrek som en stucken gris. Det var alltså omöjligt att skyla mig med en sjal, amningsponcho eller amningsfilt. Och framförallt – varför skulle det behövas? Varför behöver jag se till att min kropp är dold till 100% och att ingen kan ana vad jag gör? Varför är det hänsynslöst att amma?

Varför har vi den här diskussionen?

Den största tanken i amningsfrågan handlar om detta att kvinnor dels skall vara diskreta, dels förstående och dels undervisande så att andra kan lära sig varför man ammar. Som ammande kvinna är jag alltså inte bara ansvarig för att amma, utan för att göra det så att ingen kan ana vad jag håller på med, och skulle de ana skall jag förstå att de blir stötta och så skall jag ta mig tid att förklara varför jag ammar och varför jag ammar just där. Som om jag gör något fel. Jag skall be om ursäkt för att jag är så vulgär att jag ger mitt barn mat när vi är ute, trots att jag mycket väl kunde gå hem och amma eller gå till någon ”lämplig” plats, t.ex. ett amningsrum, en toalett eller ett annat tomt rum där du inte riskerar att äckla någon genom att mata ungen? Och varför skall jag som ammande kvinna ha ansvar för att utbilda resten av världen rörande amning? Det hela verkar som ytterligare ett exempel där man som kvinna skall förminska sig, ha ansvar för att alla andra skall vara nöjda, vara lugn och mjuk och ta sig tid att utbilda andra, snarare än bli förbannad och skrika fula ord till idioten eller brista i gråt. Varför är det en sådan stor grej att se en kvinna som ammar? Varför är det hänynslöst att amma offentligt?

Jag blir helt förvirrad varje gång. Varför är det hänsynslöst att amma? Varför är det jobbigare att se en ammande kvinna än att som ammande kvinna leva hela sitt liv efter att inte synas? Varför har man rätt att säga så till folk?

Jag förstår inte.

Annonser

8 thoughts on “Amningstjat

  1. Jag begriper inte heller varför detta är ett evigt diskussionsämne! Det är ju inte så att vuxna ber om ursäkt för att de äter när de är på stan så varför skulle bebisar behöva det???? Blir man så förskräckt kan man väl titta åt andra hållet? Nej så länge man inte kör upp bröstet i nyllet på någon eller placerar det i deras mat så förstår jag inte vad problemet är! Hellre ammande mamma än skrikande barn borde väl alla tycka i alla fall????

    • Ja herregud. Och även där sitter folk och ger en stinkögat som om man lät ungen skrika på skoj för att störa andra. Allvarligt, folk ser det som en personlig förolämpning att man inte ammar ”diskret”. Det är väl ingen stor grej, att man ser att någon ammar? Skall det vara något att bli äcklad över?! (Hm, stinkögat betyder kanske anus nu när jag tänker efter. Nåja, ord kanske kan ha olika meningar. (Jag hade blivit äcklad om någon gett mig stinkögat offentligt.))

  2. den här videon är ju UNDERBAR! har mycket annat att säga egentliegn men kan inte bestämma mig för vad så jag bara säger igen, den här videon är ju UNDERBAR! de dansar med bebisar och mjölktuttar!

  3. Jag förstår verkligen inte heller den här diskussionen. Har tänkt att jag borde skriva något om det men nä jag vet inte. Ge sitt barn mat – HUR kan det vara provocerande!?! Jag såg verkligen inte mina bröst som något annat än mat när jag ammade och även om jag ”bara” hade D-kupa så hade jag inte heller ”vett” att skyla mig. Titta eller titta inte, jag bryr mig inte.

    • Jag tyckte att det var väldigt jobbigt att amma, just därför att jag förlorade så mycket av min frihet. Inte just friheten till min kropp, men frihet i min vardag. Jag kände mig väldigt obekväm att amma offentligt, just för att jag hör så extremt mycket om detta att folk ser ner på ammande mammor, eller har åsikten att ”Men man kan väl iallafall amma diskret/snyggt/utan att fläka ut tuttarna som en jävla blottare”. Jag kunde inte det, och jag ville inte att folk skulle se mig så flera gånger om dagen. Dumt av mig, den enda som led av detta var ju jag, men så kändes det. Det var obekvämare att amma på ett cafe än att alltid se till att man går upp i ett amningsrum 10 minuter innan sonen blev hungrig (han ammade nästan alltid prick var tredje timma – enkelt att planera).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s