Dagens skitkultur

Nyligen hade jag en hetsig diskussion med en annan medlem i Alternativa Underhållningssällskapet, som är väl värd att fundera vidare på i skrivform. Bakgrunden här är att istället för grindhouse och funk är den här personen ett stort fan av kommunistrelaterad och ofta politisk litteratur, Chomsky samt diverse fullitteratur i stil med Bukowski och seriefiguren Rocky (de tidigare serierna). Säkerligen tycker hen om mycket annat, men det är ungefär huvudintresserna i ett nötskal.

Diskussionen rullade kring den absolut briljanta tv-serien THE WIRE, som jag är säker på att alla mina läsare har slukat. Om ni inte har gjort det och ni känner att ni har tillräckligt med energi att sätta er ner och ge er fulla uppmärksamhet mot den bästa tv-serien som någonsin gjorts, stäng ner min blogg och kolla in den. Köp den, ladda inte ens ner den – den är värd att stötta. Jag är alltså med andra ord lite av ett THE WIRE-fan, trots att jag var skeptisk länge och vägrade att ge serien en chans, vilket min kamrat (låt oss kalla henom Lloyd som ett internskämt) fortfarande har som ståndpunkt. Efter lite tjafs fram och tillbaka kommer vi till pudelns kärna; Lloyd anser att amerikansk modern tv alltid är dålig och att ingenting nytt från mainstream underhållning är värt att kollas in.

Generellt sett går jag efter samma antagande, och det är därför jag är strikt med mina rekommendationer. Mina arbetskamrater på samtliga jobb jag någonsin haft har, när de diskuterat film, överdrivit filmernas dygder och ignorerar deras negativa aspekter, eftersom de fann dem underhållande. Denna attityd är mycket vanlig och absolut inget att skämmas över, men därför tar jag rekommendationer om filmer med en hel näve salt efter att ha hört kollegor jubla lika högt över ZOO KEEPER som THE FLIGHT eller SENNA trots den extrema skillnaden i kvalitet. Att däremot totalt hårdnackat vägra att acceptera kvalitet i stora amerikanska serier är lika idiotiskt som att vägra att acceptera kvalitet utanför den, och oavsett var man står handlar sådan anti-kommersialism om snobbighet.

Mina favorit-tvserier inkluderar inte bara THE WIRE utan också THE SIMPSONS, BOB’S BURGERS, 30 ROCK och skitläskiga TWIN PEAKS. Ni ser säkert en trend. Alla stora, amerikanska, fullkomligt kommersiella serier, vilket inte gör min kärlek för PHOENIX NIGHTS, THE MIGHTY BOOSH eller BRASS EYE mindre. Jag ogillar den här hipstersnobbigheten sär man antar att allt populärt är uselt. Ofta är det ju det, men inte alltid.

Annonser

6 thoughts on “Dagens skitkultur

  1. Snobbismen är alltid dålig, tycker jag. Kulturen är särskilt svår, för vem är det egentligen som kan bestämma vad som är bra och vad som är dåligt? Jag är kluven, för samtidigt som jag inte gillar snobbism så är jag ju historie- och arkeologinörd vilket innebär att jag tycker sånt är viktigt men större delen av befolkningen bryr sig ju inte och det provocerar mig även om jag förstår precis varför (vem fan orkar lägga ner tid på vad nån snubbe gjorde för 1000 år sen?) men att hävda sakers äkthet och historia är ju också en typ av snobbism. AHHH DUBBELMORAL! Vad gör man?

    • Jag tror att man till viss del (nota bene) kan säga vad som är bra och vad som är dåligt. Vad man tycker om, däremot, det är ju högst personligt, och det är aldrig någon skam i att tycka om något. Jag stör mig extremt mycket på att folk sitter med sin vidriga, sönderpolerade, cyniska skitunderhållning och bara tuggar i sig eftersom de är för lata för att leta reda på lite bra underhållning, men jag försöker att inte ta ut det på folk jag träffar eftersom de antagligen faktiskt tycker att DEXTER är jättespännande (de dårarna). Man får ju ge saker och ting en chans. Bara för att den där nya, populära tv-serien från staterna antagligen är superdålig betyder det ju inte att den måste vara det.

      Jag tycker inte att det är att vara snobbig att ha ett intresse för arkeologi och historia, hur är det det? Man kan bara anta att du bär hög hatt och monokel när du talar med folk om olika sorters koppar, men även då skulle du ju vara mindre snobbig än bara… underhållande.

      • nej, men jag känner en han som tycker och tänker likadant. med samma liksom, tonläge (såsom jag inbillar mig att det är). och det är lite fascinerande. det är en egen typ av män på nåt vis. som utvecklas helt fritt, oberoende av varandra… vad är det för en gen liksom? finns säkert nån kvinna som är så här också men jag har inte träffat nån så fördomarna frodas vilt.

      • Den övergeneraliserande, mästrande och vilt avfärdande typen av män. En klassiker. Jag kan tillägga här att jag var tvungen att säga till min man vad personen tyckte, och när min man sade att han gillade THE WIRE så blev personen alldeles tokigt intresserad av att kolla in den, för då lät det intressant. Min åsikt är oviktig eftersom den är min, men den är värd att respektera om den kommer från min man. Hmpf.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s