Kristoffer och pyjamaserna

Lady Dahmer grälar med Lidl över deras pyjamaser, och för en gångs skull blir jag irriterad nog att faktiskt göra något. För en gångs skull tar jag aktion utanför kommentarsfält. Eller, nästan.

Kristoffer här framstår som en idiot. En idiot som undrar hur man kan vara emot könade barnkläder men vara okej med olika avdelningar i butiker ämnade för vuxna. En fullkomligt klassisk idiot, med andra ord, någon som tydligen är okapabel att inse skillnaden mellan barns och vuxnas kroppar samt barns och vuxnas kläder. Alltså, inte bara lite dum, utan rent korkad. Så, nu var det klargjort.
Tack vare Facebooks inforuta så sprids genast informationen att den här Kristoffer är en ställförträdande butikschef för Lidl. Han är därtill idiot, om intrycket som han utstrålar i Facebookdebatten stämmer. Blodet kokade, och jag gick faktiskt så långt att jag letade reda på Lidls mailadress för att informera huvudkontoret om vad deras anställde håller på med. Jag skrev ett mail på ett par rader, stirrade på det ett par sekunder och raderade det.

En av mina största rädslor (större än rädslan för våldtäkt, mindre än rädslan för BOB) är den att bli utkastad till allmän beskådan, att bli en offentlig person att bedömas av offentligheten. Med Facebook är inget enklare, vi lägger glatt in varje uns av information om oss själva, från födelsedata, kontaktuppgifter och arbetsgivare till vår menstruationscykel, och säger vi något där som är anmärkningsvärt på något sätt, då finns det ofta ingenstans att gömma sig. Visst finns det dolda profiler där man inte avslöjar sig i lika hög grad, men informationen går att snoka rätt på i de flesta fall.

Jag själv satt först och njöt av tanken på Kristoffer som snubbad av chefen eller kanske till och med sparkad, men varför då? För att han som privatperson uttryckte sin åsikt om en fråga som en konsument framställt i en facebooksida. Han uttryckte sig otrevligt och till och med oprofessionellt, men varför inte? Han arbetar antagligen inte nu (annars förtjänar han sannerligen snubbor för att involvera sig i privata facebookärenden när han egentligen skall arbeta), är han inte fri att som privatperson vara oprofessionell så länge han inte utger sig för att representera företaget? Han äger inte Lidl, han är ingen hög post i företaget (ställföreträdande butikschef i en lokal butik), varför kommer han då att för alltid väntas vara en representant för företaget, även när han inte är det?

Jag tror inte att jag är den enda som associerar till SMS:et som Cecilia Forss fick av en anställd på Kjell & CO där en anställd fick hennes telefonnummer för att lägga undan en vara, och sedan använde det för att kontakta henne och fråga om hon ville ligga. Historien finns här. Här har vi ett klockrent exempel på hur en anställd representerade företaget när han betedde sig svinaktigt, medan Kristoffer må ha betett sig idiotiskt men gjorde det som privatperson. I mitt yrke representerar jag tidvis en stor mäklarfirma, och även om jag inte har haft något att störa mig på ännu så kommer det säkerligen att hända i framtiden. Jag vill gärna kunna använda sociala medier för att sprida information jag tycker är viktig, men jag skulle antagligen inte vara modig nog att dela med mig av information om mäklarfirman eftersom jag skulle vara rädd att någon skulle se det och ordna så att jag fick sparken. Skillnaden här ligger ju i att i min fiktiva mäklarsituation så skulle jag bete mig rakryggat och riktigt, medan Kristoffer beter sig illa. Men hur illa, egentligen? Han är otrevlig mot andra, men han är det inte i det extrema. Han skriver (såvitt jag läst) ingenting som är olämpligt att säga som privatperson, utan just bara dumma saker. Förtjänar Kristoffer sparken från sitt jobb när han beter sig illa som privatperson? När representerar han inte företaget Lidl?

Om man har sin arbetsgivare listad på Facebook, är man då för alltid en representant för det företaget, kan man då alltid ställas till svars som arbetare för det man säger  som privatperson? Hade Kristoffer skrivit något i riktig näthataranda så hade jag absolut hållt med om att han förtjänar att bli anmäld till facebooks representanter och kanske haft sin profil nerstängd, men talar man som privatperson, utan att involvera sin arbetsgivare på något sätt (”Vi på Lidl undrar hur du/ni orkar…”) så förtjänar man samma typ av privatliv som vem som helst annars. Vill vi verkligen ha ett samhälle där man står till svars för sin åsikt med hot om avskedan vid varje konfrontation på sociala medier? Vill vi vara anställda och därmed representanter för våra arbetsgivare 24/7? Den enda som vinner på detta är arbetsgivarna som därmed för ökad makt över sina anställda, och det är en utveckling jag ogillar, även rörande människor vars åsikter jag inte håller med om.

Fast ändå, detta hände ju på just Lidls facebooksida. Kanske är det annorlunda än att ta den typen av diskussion i ett privat eller orelaterat forum.

Annonser

4 thoughts on “Kristoffer och pyjamaserna

  1. jag blev lite besvärad av det där. jag tycker inte det är trevligt, men som enskild handlare har man ju inte alltid möjlighet att göra de mest trevliga valen, de måste gå på vad som säljer. det finns så mycket värre exempel, som man kan hacka på i stället, särskilt med det drev som lady dahmer kan uppsamla till sin tjänst. även om man tycker sig jobba för en god sak, så tycker jag det är osmakligt att dra igång sina följare så som lady dahmer gjorde här, för hur korkad kristoffer än verkar så sitter han möjligtvis och är typ ensamt ansvarig för den här lilla lokala facebooksidan. jag ser det som att han är representant för sitt företag i och med att han kommenterar på företagets hemsida, och det lady dahmer hade kunnat göra var att typ maila högre ort och fråga om man får svara på det där viset när man ses som repr för företaget. DET svaret hade varit mycket mer intressant, än att se galningar förfölja kristoffer online. jag tycker verkligen det är obehagligt när lady dahmer gör så här, hon har gjort det förr och jag har sett hur det har funkat i mindre skala och det är hemskt att utnyttja sin storhet sådär. det är enkelt och det går fort, så jag förstår att hon gör det men alltså nej. och jag orkar verkligen inte ta mig in i mobben och klaga, vilket säger mig nåt.

    • Mja… fast det var ju inte en liten lokal sida, utan det var ju Lidl Sveriges stora facebooksida, de hade någon som satt och svarade på olika saker från kundtjänst med en Lidl-logga som pressbild så där hade de det okej.

      Det trista här är att istället för att se Lidls svar på någon av kritiken (som du säger) så kommer det bara att bli blaj av detta nu. Det kommer bara handla om vilket ärkepucko Kristoffer är, och även om han svarade olämpligt och oartigt så blir det för stort, som du säger. Det är kanske så jag menar.

      • oj jag trodde det var typ ”lidl korpilombolo” som de hade attackerat! men var det på stor-lidls facebooksida är det klart att det blir lite annorlunda. men då ännu lite konstigare att attackera kristoffer, han har ju inget med saken att göra. jag röstar fortfarande på ett mail angående honom, och lady har så många läsare på sin blogg att hon kan sköta sina uppror där. tycker jag. åh är fortfarande så grinig över det här, tycker det är så obehagligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s