Tio sanningar om Lisa

Schmenus älskar att läsa tråkig information om mig. Jag älskar att skriva tråkig information om mig. Jag vet inte vem av oss som egentligen är sorgligare. Antagligen är det jag, antagligen är hon inte alls speciellt intresserad utan vill bara inte göra mig ledsen genom att skriva något i stil med ”Åh, jag älskar sådana listor…. fast inte ifrån dig.” (Mitt smeknamn på högstadiet var Ior.)

Här kommer en lista med tio sanningar om Lisa.

1. Jag har alltid haft lätt för att fetishera saker. Jag tycker att det är mer sensuellt att vandra genom en butik med massvis av vackra objekt menade för att göra människor attraktiva, eller att sjunka in i olika typer av matlagning, än sexsymboler på tv eller i media. De är för uppenbara, medan smycken eller mat handlar så mycket om fantasi. Vilket osökt leder mig till sanning nummer två.

2. Jag har enormt svårt för att tala om personliga saker. Alla personliga saker. Bara det att skriva om att jag inte tycker om läckra tv-killar var svårt för mig. Det har inte alltid varit så, jag brukade vara värsta ordhoran som delade med mig av mitt liv till ungefär vem som helst som orkade stå kvar medan jag talade, men nu vill jag inte ens delge nya vänner namnet på mitt barn eftersom det är för personligt.

3. Jag ser fram emot att bli äldre. Som det är nu känner jag att jag är för gammal för min ålder. Om tio år kommer min sugiga hy och min inre död att vara mer acceptabel, just nu är jag som att jag borde göra mer av min tid medan jag är relativt ung men att jag verkligen inte vill. När jag var ung var jag spännande, och det orkar jag verkligen inte med längre så det vore mycket enklare om jag bara vore 37 år gammal och hade en ursäkt för att sitta och sura hela tiden. Inte så attraktivt, och när jag blir 37 har jag en bättre ursäkt för att inte vara speciellt attraktiv heller. (”Men kvinnor i kan visst vara attraktiva när de är 37, och du måste inte känna dig usel bara för att du inte känner dig attraktiv nu!” Jag vet, sluta nu, det är så jag känner iallafall.)

4. Jag skäms över att min son är mer fäst vid sin far än han är vid mig. Det är inte underligt, maken är ju hemma medan jag jobbar och har pga olika andra anledningar tagit en mer aktiv roll i föräldraskapet det sista året, men jag skäms ändå varje gång som min son slår sig och vill bli tröstad av sin far istället för mig. Det känns som att jag är en usel förälder på alla sätt och vis och att alla runt omkring mig dömer mig. Faktum är att jag ofta skäms när någon kan eller gör något alls bättre än mig själv, t.om enkla småsaker som att göra ett jäkla hortentiadiadem.

5. Jag kan inte sminka mig. Inte ens mascara kan jag ta på mig. Jag vet inte vilka färger som klär mig eller vilket typ av läppstift jag bör bära och har nog ungefär aldrig fixat håret på mig själv. När jag försöker göra mig fin tar jag på mig (klumpande) mascara, borstar håret, och så är det bra. Det blir inte så jäkla fint, speciellt inte som alla snygga smycken jag köpt för att pynta upp mig ger mig eksem på direkten.

6. Min son luktade bacon tills ungefär tre veckor efter han fötts. Det är en sanning om mig eftersom ingen annan kände bacondoften och det tydligen bara var jag som associerade mitt barn med svinets läckraste kroppsdel. Jag kan ha samma genetiska uppsättning rörande min avkomma som hamstern.

7. Jag är hemskt rädd för enormt mycket. Jag är sjukligt rädd för insekter. I det fria är de okej, i en urban miljö är de skrämmande bortom allt förnuft. Jag genomgick också en period för ett par år sedan då jag var livrädd för Jeff Goldblum, på allvar. Varje kväll när jag lägger mig tror jag att jag skall se bilden av BOB från Twin Peaks i ett hörn, och så tror jag att min make ligger med vidöppna, stirrande ögon och ett stort clownleende och stirrar upp i taket, men att jag inte kan se detta för att det är mörkt. Det skrämmer skiten ur mig. Antagligen kommer detta av att ha sett en bild av Jack the Ripper-offret Elizabeth Stride som ung, och aldrig ha kunnat skaka av mig bilden. I min fantasi är hans mun större, groteskt uppdragen nästan från öra till öra med tandköttet synligt flera centimeter. Medan jag var gravid med min son fick jag inte sällan bilder av hur han, som nyfödd, skulle vandra in till mig ifrån ett annat rum på sina omöjligt smala och svaga ben och le ett stort leende.

8. Något av det bästa jag vet är att dricka små mängder alkohol. Det symboliserar just detta att jag kan slappna av, att jag kan få vara vuxen och person snarare än mamma eller på alerten av en eller annan anledning. Givetvis finns det andra sätt att symbolisera detta, men jag njuter sällan av dessa som jag njuter av smaken av rödvin med ungsbakade oliver.

9. Jag plockar på naglarna och nagelbanden. De är ständigt stumpiga, fula och ilsket svullna. Det är en ovana som är svårare att bryta än den som sitter i rökningen.

10. Jag är fortfarande kär i min man. Jag tror att det blir sex år sedan vi träffades, och han är fortfarande den bästa människan jag någonsin träffat. Kan du tänka dig? Han måste ju vara idiot som är tillsammans med mig, och jag oroar mig nästan dagligen för att han skall inse att jag är dum i huvudet och ta med sig ungen och dra.

Annonser

2 thoughts on “Tio sanningar om Lisa

  1. Ibland tror jag du och jag är kompisar utan att veta om det. Egentligen. För jag sitter typ nickandes till nästan allt jag läser av dig…..så jag vet inte, vi kanske är lika tragiska båda två ^^

    • Säkert lika tragiska bägge två. Vi får dra igång en bloggträff till, där bloggarna kan sitta och planera hur vi skall ta över världen och äta tårta utan massa idiotiska referenser till kristen synd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s