Lyckoexpert

Lady Dahmer får en fråga från en lyckoexpert och jag kan verkligen inte hålla tassarna borta. Åh, och hon är inte bara lyckoexpert, hon är attraktionscoach också (alltså, inte Lady Dahmer utan den andra tantan), så jag var tvungen att gå in och kolla på hennes hemsida och knappra runt lite. Här kommer lite konstruktiv kritik, lyckoexperten!

Varför behövs lyckoexperter? Varför behövs coacher? Finns det ett lika värdelöst yrke i hela världen? Vad gör man som lyckoexpert egentligen – försöker ta itu med folks problem och leda dem mot lyckan, kan man tänka. Alltså ungefär som en psykolog, fast utan utbildningen och reglerna. Jag ser coacher som en slags new age-psykolog som kan reda ut varför ingen vill ligga med dig genom att få dig att skriva positiva saker om dig själv på spegeln med läppstift och som säger att det är ditt fel om du inte hittar lyckan eftersom du inte var positiv nog. Hur vet hen att du inte var positiv nog? Du hittade ju inte lyckan, eller hur? Är man positiv nog hittar man lyckan. (Hm, det här verkar nästan för enkelt. Undrar vad de tjänar…. nej, försök motstå, Lisa. Du har en själ. Du är för bra för att bli indragen i new age-jobbträsket.)

Hur blir man expert på att finna lyckan? I mina ögon är det mycket enkelt – man slappnar av så mycket som möjligt , blandar inte samman underhållning med verklighet och hittar något som gör en lycklig. Har man svårt med sådant bör man antagligen gå till någon som kan hjälpa en, någon som är kvalificerad att dyka in i människans psyke – en psykolog, t.ex. Så, nu blev jag livscoach gratis, men jag förstår verkligen inte vad allt tjafs handlar om.

Jag känner en tjej som alltid blir förälskad på stört och rusar in i förhållanden. Hon träffar en kille, och ett par timmar senare är de förälskade och bor tillsammans. Ett par veckor senare älskar de varandra och skall gifta sig snarast. Så tar det slut på ett mycket dramatiskt sätt, och hon undrar hur hon alltid lyckas få skitstövlar, vad hon gör för fel, kosmos är tokigt. Den här tjejen är oftast lite ledsen och deppig, och jag kan tänka mig att hon är livscoachens levebröd – en människa som vet hur hen skall agera, men tycker att det är roligare att bara tuta och köra och hoppas på att det den här gången inte skall visa sig att killen har våldsamma utbrott eller stjäl hennes elektriska prylar när hon sover. Jag anser att det är ett socialt faux pas att säga att man älskar någon i den där sjätte veckan man träffas och det enda man kan tänka på är sex och hur mycket man fucking älskar personen, men hon tycker att om man känner att det bubblar på dag tre betyder det bara att det är mer riktigt och sant än om man väntar ett par månader. En coach’s dröm. Människor som inte har problem, men som gör sig problem genom att bete sig som småungar fast de är vuxna människor och absolut borde veta bättre.

Avslutar med Lisas coachtips:

  1. Det finns inget som är kärlek vid första ögonkastet. Framförallt är det inget som man skall leta efter, eller som på något sätt är bättre än kärlek mot en människa man lärt känna.
  2. Hur blir man mer attraktiv? Man umgås med folk som finner en attraktiv.
  3. Duscha regelbundet och var glad. Inte menat mot de som har psykologiska problem, utan de som på något sätt kommit på att tjurighet och nedstämdhet gör en intressant, vilket är förvånansvärt vanligt. Så händer bara om man är Hugh Laurie eller jag. I vilket fall, försök duscha regelbundet.
Annonser

6 thoughts on “Lyckoexpert

  1. Hej Lisa! ”Den andra tantan” Linnea har ( jagar pa Filippinerna och saknar svenska bokstaver). Vad kul att du blev nyfiken pa mitt yrke. Lite synd dock att du missade lasa att jag har en fil kand i kognitiv neurovetenskap och har last tre ar pa Sveriges enda coachutbildning pa hogskoleniva. Det innebar att den ”lyckocoaching” (ett ord jag sjalv ogillar, men fa vet annu vad psykologisk coaching ar) jag jobbar med ar baserad pa akademisk utbildning och evidensbaserade metoder. Eftersom jag har ett stort intresse for attraktionspsykologi och studerat aven det i flera ar kombinerar jag dessa tva kompetenser for att hjalpa manniskor ma och fungera battre. Vannen du beskriver skulle absolut ha nytta av den typ av coaching jag erbjuder, under forutsattning att hen upplever sin situation som problematisk och vill forandra den.

    Jag forstar din kritik mot coachyrket for det ar sannerligen en djunge darute och det ar superviktigt att noga granska vem man ber om hjalp. Min rekommendation ar att alltid efterfraga evidensbaserade metoder.

    • Hej hej Linnea.

      Hoppas du fäller mycket villebråd i Fillippinerna, bara för någon vecka sedan tittade jag på en dokumentär om exploitationfilm som spelats in där och det såg mycket trevligt ut, även om landet på den tiden fortfarande var en fruktansvärd diktatur.

      Jag måste vara ärlig och säga att jag inte är speciellt intresserad av ditt yrke, och jag menar det på bästa möjliga sätt. Jag uppskattar att du tog dig tid att skriva och kan bara be om ursäkt om mitt blogginlägg gjort dig ledsen eller skadat din professionella trovärdighet på något sätt, jag trodde inte att någon utanför mina vanliga fem läsare skulle se det.
      Men som sagt, jag tycker nog fortfarande att det bara är amerikanskt trams i stil med The Secret eller populärpsykologi.
      Givetvis har det inte så mycket att göra med dig, jag är säker på att du måste ha någon form av utbildning, bara inte så omständig och så strikt regulerat som psykologerna, det var det som var min poäng. I vilket fall har jag ingen kontakt med min vän längre efter en flytt, men träffar jag henne skall jag vidarebefodra vad du sagt. (Och be henne ta kontakt med en psykolog, om hon fortfarande har samma problem.)

      Om du vill skriva svenska tecken i utlandet kan jag tipsa om att du kan använda ALT-koder, de är ganska enkla att lära sig och sitter i ryggraden efter ett tag.

      Trevliga hälsningar,
      Lisa

      • alltså, jag drömmer ju om att utbilda mig till coach. för att kunna ta betalt av alla som jag hjälper/har hjälpt. jag ser det som en väns råd sagt med en främlings mod, men precis som Linnea säger så är det en djungel där ute och jag försöker följa hur det går med planerna att kunna registrera titeln. det läskiga är nämligen att jag skulle kunna börja coacha för betalning redan nu, så länge någon är tokig nog att betala för en coach utan utbildning. vilken jävla idiot som helst kan sitta med sina ickeevidensbaserade råd och babbla. det finns mycket läskig hurtighet kring coachning, men jag tror absolut att det finns ett utrymme för ”normalstörda” att få hjälp av coacher. och en seriös coach (hur fan vet man om människan är seriös är ett problem men iaf) ska kunna se vad som kräver psykologhjälp (depression etc) och också kunna hjälpa till med att skyffla in ”kunden” till rätt hjälp. på ett sätt är det väl en slags privatiserad kuratorstjänst. efter några år i terapi kan jag ofta undra hur normalstörda står ut med sina egenheter och konstiga idéer, men kanske just därför får en del folk utbrott och hamnar i kriser och utbrändhet. det handlar ju inte altid om arbetsbörda i första hand. och DÅ krävs det såklart psykologer etc., när man redan har trasat sönder. men om nån inser det själv i god tid, att hallå jag är lite konstig som tänker/gör så här, och vill ändra på det i tid. all power to ya eller vad det heter.

  2. Det är lite så jag menar! Hur kan jag ta ett yrke på allvar om det är så illa, även om det säkert finns folk i det som hjälper andra människor? Sedan kanske det inte hjälper att jag sett så mycket hånfulla program om just coacher. Achtung fördom.

    Min bild av coachen är till mångt och mycket färgat av coachens klient. Jag ser min kompis som en människa som absolut vet vad som är fel på mönstret, men som ser sig som alldeles för unik och spännande för att göra något åt det. ”Jag är crazy, helt enkelt!”, sån typ. Och istället för att bara leva normalt eller söka lite samtalshjälp med en terapeut eller någon annan, så tar hon alternativet att få lite crazy hjälp. Jag tycker att folk som inte kan regera sina egna liv ÄR trasiga, men jag tror inte att alla som skaffar coachhjälp som faktiskt behöver det utan tycker att det kan vara lite kul att någon säger typ ”du måste plugga om du vill ha bra betyg. Försök lägga åtsidan en timma varje dag för att plugga, så ser vi vad som händer, okej?” och fokuserar på en själv. Jag tror att coacher fyller en viktig funktion i dagens samhälle genom att se människor som vill bli sedda, men det är ett problem jag inte tycker borde finnas, och att behandla symptomet ”JAG HAR LÅGA BETYG, SNÄLLA SE MIG!” förändrar inte det.

    • jag ”hör” vad du säger, och håller med, men hamnar i andra slutsatser 🙂 (jobbcoacher räknar jag inte in i det här begreppet förövrigt, jag kom på att det kan vara bra att öh understryka. jävla sätt att urholka en titel, och det säger nåt skrämmande om arbetsförmedlingens koll på arbetsmarknad. just sayin.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s