Vad är enkelt?

En sak som ofta dyker upp när man pratar om barn och föräldraskap är det här med att man helt plötsligt inte bara är ansvarig för sig själv, man blir på sätt och vis blir tvåa i sitt eget liv. Åtminstonde under en period. Och det är sant. Till och med jag, som tidigare var stolt över min självdistans till det egna livet, kommer på mig själv med att ha enorma skuldkänslor rörande saker som jag aldrig trodde att jag behövde ha. Jag sover alldeles för lite och är därför ofta irriterad på morgonen, och när sonen då gör det till en lustig lek att springa fram och välta hinken med bajsblöjor gång efter annan kan jag bli så frustrerad att jag väser och skäller medan han vrider sig av skratt. På riktigt. Sedan mår jag dåligt minst resten av dagen eftersom jag är så lat att jag förnekar min son nöjet i att leka med bajs eftersom jag inte orkar duscha honom innan han skall iväg till förskolan.

Jag väntar fortfarande på det här ögonblicket. Jävla media!

Samhället lär mig att det aldrig någonsin kommer att vara tillräckligt. Oavsett vad jag gör kommer jag aldrig att vara en tillräckligt god mor, jag kommer att lida av samvetskval hela mitt liv, både för inbillade och ytterst verkliga oförrätter. Verkliga oförrätter vill jag inte skriva om här, men inbillade oförrätter kan man läsa om nästan överallt. Mina synder där inkluderar exempel så som att jag ger mitt barn helfabrikat lite nu och då även om jag oftast lagar maten själv eftersom jag tycker att det blir billigare och godare (färdigmat smakar för mycket salt), inte har tillräckligt med lek-och-sjung-tid (jag sjunger för honom, men sällan barnsånger), inte tillräckligt många pedagogiska lekar (han har aldrig hållt en krita i handen), han äter socker lite nu och då och får både bulle och glass hemma hos mormor en gång i veckan. Saker jag kan leva med, men som jag fortfarande blir dömd för av andra föräldrar. Nu senast skrev Lady Dahmer ett inlägg om att hon inte kan förstå hur föräldrar kan med att tvätta sina barn med tvättservetter och jag påminns om att den dåliga maten måste komma ut också, och även där kan man vara en bättre förälder om man bara inte väljer att ta den enkla utvägen.

Är det inte lustigt hur utvecklingen gått? Först, när ingen hade råd att köpa bröd eller engångsblöjor, så sågs de som en gudomlig gåva till barnen. Nu när vi inte har tid så skall vi baka vårt eget bröd och köra EC redan innan man lämnar BB. Jag själv bröstar mig ju ofta över min duktighet – jag tycker jag alltid står i köket och rör i pannorna, för att förbättra min sons torra hud har jag ersatt tvättmedel med vanlig såpa, vi använder aldrig starkare rengöringsmedel än såpa, ättika eller äppelcidervinäger, jag försöker övervinna min motvilja mot överkänslighet och berätta för min son varje dag hur mycket jag älskar honom – runt hela rymden och tillbaka. Men det betyder inte att jag inte kommer att få sneda blickar över att jag låter sonen äta färdig lingonsylt eller vad det nu kan vara, och det betyder inte att jag någonsin kommer att vara en perfekt mor eller ens en tillräckligt bra mor i mina ögon. Min bror frågade en gång vilken som var min sons favoritsång, och jag visste faktiskt inte. Det är inte en bra mor (fast nu är favoritsången Itchycoo Park).

Det finns inget som heter att vara perfekt. Ingen av oss väntas vara perfekt under någon del av livet, utom just vad gäller den delen då vi har som mest skuldkänslor iallafall. Vi gör oss ansvariga för en annan person som är totalt utelämnade åt oss, och det finns större eller mindre fel man kan begå. Skulden finns nog alltid där, det gäller väl bara att välja vilken skuld man skall hålla kvar vid.

Annonser

6 thoughts on “Vad är enkelt?

  1. Okej, jag erkänner. jag var en av de som kommenterade hos Lady D om min motvilja mot att använda våtservetter i barnrumpan. Min kommentar var inte menad som ett led i Ge föräldrar ångest över att de inte gör allt perfekt-propagandan. Det var snarare ett utrop av förvåning över att det är en allmän princip att blöjbyte inbegriper avtorkning med våtservett och det tog ett bra tag innan jag fattade att våtservetterna tog bort det skyddande hudfettet och att det var därför dottern såg ut som en babian i rumpan. Hade jag inte läst Lady D.s blogg hade jag säkert inte kommit att testa olja och vatten på en tvättlapp. Men givetvis, chacun à son goût!
    P.S det enda min dotter äter är priskorv och jag stoppar den ju inte själv precis… 🙂

    • Åh, det var ingenting personligt menat och ingenting personligt taget. Okej, lite personligt taget, men jag vet själv hur lätt det är att propagera starkt för något man själv tycker är enkelt/superbra. Jag är likadan med äppelmos, jag fattar inte varför folk envisas med att köpa äppelmos med massvis av socker när man kan laga superenkelt, jättegott, nyttigt mos utan extra socker på mindre än en halvtimma. (Mitt Familjelivnamn hade varit Äppelmosmamma).

      Det jag menade var att det inte är någon fara i att göra det enkelt för sig så länge det fungerar. Hade min sons rumpa reagerat på våtservetterna hade jag självklart inte använt dem, men nu är den i perfekt skick och luktar ren barnrumpa, och då tycker jag inte att det finns någon anledning att skämmas över att jag gör det enkelt för mig. Som sagt, han har reagerat dåligt på tvättmedel och badskum och sådant, och då har jag hittat andra alternativ trots att det inneburit mer arbete.

  2. Lady Dahmer gör jättemycket bra, verkligen. Men ibland kan hon vara så duktig att det säkert gör ont att läsa om hur hon är genus-tänkande, no-pooande och vegetariskt helt hemlagad mamma 🙂 (eh jag menar givetvis inte att HON är hemlagad)

    • Är hon vegetarisk och hemlagad? Jaja, i vilket fall, jag är minsann också vegetarisk (typ) och hemlagad, men jag skriver inte ”jag fattar inte hur folk kan ge sina ungar färdigköpt prinskorv och inget annat, det är helt äckligt” eftersom det inte är schysst och inte svårt att förstå varför folk gör det. Folk gör det bästa de kan för sina barn, och att ta genvägar (så tillvida att våtservetter och prinskorv är genvägar) är inget som man skall behöva skämmas för om det fungerar bra.

      • Jo, om man läser hennes LCHF-sida (vilket jag gjorde för att jag vara nyfiken annars tycker jag LCHF är ytterst suspekt förutom vid diabetes, där verkar det vettigt) så ser man att hon är det. Men tja, jo, hon är väl lite plump i sina uttryck ibland. Men det har hon sagt ibland när man hört henne i radio/tv, att hon har lite poor impulse control och därför kommer första tanke ner i tangentbordet. Men ibland kanske det blir lite fördömande. Inte så lyckat alla gånger.

      • Jag hatar Familjelivtrenden. Såhär går exakt alla diskussioner om mat till.
        ”Uuuuuwwww, ger du barnen halvfabrikat? Mina ungar vet inte ens hur Mamma Scan smakar, det är bara salt och skit.”
        ”Det är inte halvfabrikat, det är helfabrikat, ditt pucko. Och nu råkar jag jobba om veckorna och är för trött att rulla köttbullar klockan halv sex en tisdag.”
        ”Jag rullar minsann köttbullar på lördagarna, då kan man frysa in och så blir det inte alls svårare att ta fram efter jobbet.”
        ”Jaha, men jag vill tillbringa mina lördagar med att umgås med barnen, inte stå och rulla köttbullar.”
        ”Barnen kan ju vara med!”
        ”Inte mina barn.”
        ”Nej, eftersom du inte uppfostrat dem rätt. Jag köper f.ö. allt kött ekologiskt av en granne som går upp varje morgon och spenderar hela dagen med att göra korna lyckliga. Hen älskar sina kossor, så det är okej att hen dödar och äter dem, vem älskar Mamma Scan verkligen köttet som hon saltar sönder och lägger E-nummer i? Ich don’t think so.”
        ”Du är ju dum i huvet, jag kan inte åka ut på landet och köpa kött en gång i veckan och ungarna vill vara ute och leka. Det är ingen skam i att ge köpa köttbullar ibland.”
        ”Jag fick aldrig köpta köttbullar och jag har aldrig varit sjuk en enda dag i livet! Vill du riskera cancer/fetma för de små liven för att du är lat? Gud så själviskt, vissa skall inte ha barn!”

        Vad hände med empatin, mina damer och herrar? Vad hände med att leva och låta leva? Sluta skuldbelägga alla andra för sin vardag, för helvete. Det är en sådan piss-sak att ge färdiga köttbullar ett par gånger i månaden, eller torka skit med färdigfuktade våtservetter, att om det funkar så borde det inte vara något som helst att fästa sig vid. Istället är sådana detaljer det som är alfa och omega för en bra förälder, symbolerna för duktigheten – bakar hon sitt eget bröd? Har pojken rosa? Får ettåringen sockerkaka?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s