BLOGGUTMANING! Fluffig, mufflig GIALLO!

MANDINGO var, som väntat, ingen jättehit. Faktum var att det var en total flopp. In your face, Tarantino. Som kompensation kommer här en riktigt fluffig film, och (efter vad jag vill minnas) den första Giallon i utmaningen.

Giallo är, som ni säkert redan vet, italienska för gul och syftar på de gula omslagen på brottslighetslitteratur, ordentlig pulp fiction. Genren är ganska enkel – en mördare mördar på fetisherade sätt, ofta med knivar eller rakblad.  En man eller kvinna blir vittne till mordet eller blir på annat sätt inblandad, och måste lösa brottet, antingen för att hen är misstänkt av polisen eller för att hen kommer att bli mördarens nästa offer. Mördaren bär ofta svarta läderhandskar, en svart hatt som skuggar ansiktet eller skidmask. Alla dricker J&B whiskey (allvarligt, håll utkik), polisen är värdelösa och om det är en kvinna som blir hon nästan alltid misstrodd. Det händer inte sällan att hennes rädsla viftas bort som nerver, och även om hon sitter med skärsår i armen efter mördarens kniv kommer poliserna antagligen att skaka på huvudet och säga att hon säkert bara ramlat eller drömt. Ypperligt irriterande, men oh så underhållande!

När de är som bäst är de visuellt intressanta, med ordentligt saftig handling, enormt vackra skådespelare och otroliga soundtracks. Mästaren i genren är utan tvekan Dario Argento, men även mindre regissörer som Sergio Martino levererar underbart underhållande giallos. Om denna giallo går hem så finns många andra med tusen gånger mer absurda handlingar, läckra skådespelare och hemska mord. Men den här veckan skall gå i glamourens och fluffens tecken, och därför blir det….

   THE FORBIDDEN PHOTOS OF A LADY ABOVE SUSPICION (1970)
Nämnde jag att Giallos ofta har enormt långa och/eller komplicerade titlar?
Nå, handligen är så som följer: Minou (Dagmar Lassander, en klassisk Giallo-aktris) är gift med Peter och vän med Dominique. Minou är en dam som tycker mycket om att dricka stora drinkar, röka i badet och ta odefenierade lugnande tabletter. Hon oroar sig över att Peter skall lämna henne eftersom hon är så pryd och klär sig som en hemmafru (fint illustrerat med att hon knyter upp översta snöret som håller samman en väldigt avslöjande och inte alls hemmafruig klänning). Hon bestämmer sig att lugna sig med en promenad på standen, men… åh nej! Där blir hon attackerad av en hemsk buse som påstår att hennes älskade Peter är en simpel mördare! Den enda hon kan vända sig till är den sexuellt ohämmade Dominique (Susan Scott – förbanne mig en av de två eller tre största Giallo-skådespelarna och en enormt intressant aktris) i en mängd partyscener från vilda fester med det vackra folket, alltså min favoritdel av de flesta Giallos.
För att skydda Peter dras Minou in i en härva av pornografi, utpressning och mord. Men vem är egentligen hennes vänner? Och vad kan man egentligen göra för att skydda den man älskar?
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s