Snällhet

Ofta när jag handlar man kommer jag på mig själv med att tycka synd om skadad mat eller mat som inte ser så bra ut. Idag när jag handlade äpplen tyckte jag så synd om de fula äpplena som aldrig kommer att bli sålda att jag tog ett par stycken med prickar och mörka områden för att inte få alldeles för dåligt samvete. Det skär i hjärtat att tänka på de stackars äpplena som kommer att sluta sina dagar i en skräphög eftersom jag är så fisigt kräsen.

https://i1.wp.com/static.kokaihop.se/gallery/large/2156024-18037439.jpg

De är jättebra att göra äppelmos på. Underbart, Lisa!

En gång när jag skulle göra pesto stod jag i flera minuter och stirrade på olika basilikaplantor där jag inte kunde välja mellan den frodigaste och den ledsnaste. Jag blev riktigt glad när min frodiga planta blev söndertrasad av kassörskan så jag kunde gå och hämta min ledsna lilla basilikaplanta, adoptera den och belåtet låta den törsta ihjäl i mitt kök. Är detta normalt? Jag känner skuld, jag känner mig som en nazist som har makt nog att med mitt viktiga konsumentpekfinger välja vilka grönsaker som arbeta sig fria i kastrullen. Det kan inte vara normalt. Jag är alldeles för snäll för att vara konsument, helt enkelt. Jag mår dåligt.

Tack och lov har vi flera lokala affärer som endast säljer gammal, unken mat där man kan mys runt i vetskapen att oavsett vilken av chipspåsarna man tar kommer någon haschtomte komma in och förbarma sig över resten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s