Tystnaden som uppstår

Jag avskyr när Israel-Palestinakonflikten flammar upp. Dels för att jag tycker att det är tråkigt när folk blir bombade, dels för att det är ett ämne jag hatar att tänka på eftersom jag inte kan något om det.

På ett rent praktiskt plan är det ju sämre när folk blir bombade, givetvis. Men rent personligt mår jag nog sämre eftersom jag föredrar att medvetet ignorera de flesta större konflikter i världen, då de är alldeles för komplicerade för att kunna greppa totalt och jag känner sådan nästintill ångest av att inte kunna göra något mot alla orättvisor och alla hemskheter.

Min man är mycket beläst på många världskonflikter som jag försöker tiga ihjäl. Böckerna står där i hyllan. Robert Fisk. John Pilger. Jag känner mig som Sarah Palin och alla andra presidentkandidater som inte vet vilken världsdel mellanöstern ligger i (tack Waldorfskolan för den månad då vi hade geografi och fick göra svenska floder i papier-mâché).

Är det bättre att vara medveten om alla orättvisor och alla hjärtesorger världen runt? Jag tycker inte det, eftersom jag ändå inte har någon tanke på att faktiskt göra något som kunde påverka, typ rikta en pistol mot någon och tvinga personen att skriva under fredspapper. Inga problem är svarta eller vita, vi hejar på team underdog. Men en vacker dag när jag har tillräckligt med energi att vara arg på människor som redan dött, då kommer jag att börja nysta i den här röran, jag lovar.

Nå, nu blir det en tupplur.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s