El Santo

Igår såg jag på två filmer. Först på HARD CANDY, och den var jätteintressant de första 20 minutrarna och skulle ha blivit en jättebra kortfilm. Sedan såg jag på min första mexikanska brottarfilm, vilket var en underbar upplevelse. Jag grät, jag skrattade, det förändrade mitt liv. EL SANTO y BLUE DEMON vs DRACULA y EL HOMBRE LOBO.

Det var lätt att se var Paul Naschy tog inspiration för sin varulv Waldemar, för övrigt.

https://i0.wp.com/content7.flixster.com/movie/11/15/55/11155541_det.jpg

Paul Naschys DR JEKYLL vs EL HOMBRE LOBO

https://i2.wp.com/s3.amazonaws.com/auteurs_production/images/film/santo-y-blue-demon-contra-dracula-y-el-hombre-lobo/w448/santo-y-blue-demon-contra-dracula-y-el-hombre-lobo.jpg

Dracula y el hombre lobo

En av mina favoritdelar av filmen var helt enkelt texten i början. Alla brottare spelade i karaktär, och alla gick helt enkelt under sina brottarnamn – El Santo spelas av El Santo, de två onda brottarna spelas av de två onda brottarna Angel Blanco och Renato el Hippie.

Ibland bröts handlingen upp för att brottarna var tvugna att gå och brottas lite. Då blev det enorm spänning, för de andra brottarna fajtades inte rättvist och domaren var totalt värdelös och såg ingenting fast han stod precis bredvid och tittade på. Renato el Hippie slogs enligt kommentatorn ”som en nazist”, men det var verkligen kul för hela familjen – inga svordomar, inget naket, inget riktigt våld och en moralisk tråd som ingen missar. (”Åh, nej! Jag har begått så många brott att jag inte är människa längre!”) I klippet nedan är det El Santo som slåss i långbyxor.

Min favoritscen var när El Santo och Blue Demon sitter i koftor och spelar schack, antagligen för att visa att de inte bara är muskelknuttar utan har intellektuella intressen också. Man vande sig snabbt vid att de två hjältarna alltid bar sina brottarmasker, men ibland blev det konstigt – när El Santo träffar sin flickväns morbror Professor Cristaldo, t.ex., och de har familjemöte i biblioteket . Då smälter El Santo inte in med sin kofta och sin brottarmask. Men det var ju så det var – i Mexiko har man inget intresse för mannen bakom masken-grejen, utan det var så stort att allt var tvunget att hållas hysch-hysch. Jag tvivlar på att filmteamet ens fick se El Santos ansikte naket.

Ikväll kommer min bror över på filmkväll. Undrar vad vi skall se på då?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s