Träning och kost

Jag är ju, som jag nämnt tidigare, ganska tjock om man jämför med er finlemmade damer – en Zornkulla bland älvor, och gratulerar till oss alla. Det är väl mitt eget fel (eller förtjänst, hur man nu vill se på det, jag sörjer då inte). Jag har inte råd att vardagslyxa som Amanda Schulman, med tusentals kronor investerade i råa oljor och gucci badskum och allt vad som finns, så jag vardagslyxar med folköl och sura spaghettigodisar från Lidl sex dagar i veckan.

https://i0.wp.com/www.groceryshoppingonline.co.uk/images/products/jellies/bebeto-spaghetti-fizzy-strawberr/Bebeto%20Spaghetti%20Strawberry%20loose1l.jpg

De är verkligen jättegoda.

Nå, nu när jag tränar och äter rätt (förutom ölen och godiset och lite chips ibland och kanske lite fika) hamnar jag ibland på olika träningssidor för att se hur andra gör. Och ni andra är inte kloka i huvudet.

”Jag åt en och en halv bulle till frukost. Den där andra bullen gnagde på samvetet hela dagen.”

”Ha! Söndagmorgon, alla andra ligger och är bakfulla, sover fortfarande eller äter en bakfyllepizza – själv har man varit nere på gymmet och köttat som fan med ryggen flera timmar redan!! Jag gick och la mig kl 20 igår, upp igen klockan fem så man hinner träna lite innan jobbet.”

”Jag och maken fick ledigt, morsan tog ungarna så vi kunde få lite egentid. Vad tror ni, middag och lite vin och kanske lite myspys? Nej, ut i spåret, vi tränade kapplöpning, spurt, klockade varandra och körde etapper och sen hem, duscha, äta hummus med kiwi och så till sängs.”

Alltså, visst får man göra precis vad man vill och visst är det kul att folk har hobbies de tycker om. Men det verkar så absurdt att göra allt det här för kroppen. Min idé om kroppen är att den är någonstans att bo tills vi dör, men alla kommer vi att dö en dag. Oavsett hur mycket man tränar, hur lite fett, kolhydrater eller alkohol man förtär kommer man att dö. Lever man med måtta kommer man antagligen inte att leva så värst mycket kortare tid eller så värst mycket sämre än om man är uppe klockan fem och köttar ryggen varje söndar hela ens vuxna liv.

Jag förstår inte den här Katrin-mentaliteten (och jag tillskriver den inte till alla som tycker om att träna, givetvis), att kroppen är det viktigaste vi har att fokusera på. Jag antar att Katrin tycker att det viktigaste i livet är att hennes barn mår bra, och att kroppen kommer på andraplats eftersom ungarna alltid kommer först (jäkla hormoner), och det verkar vansinne för mig. Vi lever längre, friskare och i högre standard än någonsin, varför spendera hela livet med att hålla på och stirra på låren eller vågen eller tallriken och fylla varenda dag i livet med saker ämnade för att leva längre. Nu vill jag ju givetvis inte dö vid 50 om jag kan undvika det, men om jag får välja mellan att dricka två folköl sex dagar i veckan och leva till jag blir sjuttiofem, eller dricka noll folköl resten av livet och leva tills jag blir hundra, då väljer jag folkölen eftersom jag har lite jävla joie de vivre och sånt är också viktigt.

Det verkar liksom som att man måste välja mellan att dö i en fetmastroke vid 55 eller leva som en munk och då kunna leva för alltid. Eller vara enormt motbjudande och vidrig, ensam och hemsk på alla sätt och vis, eller vara Aftonbladet-smal med nya mirakeldieten. Så är icke fallet.

Fast jag är ganska glad att jag inte är lika tjock som jag var tidigare.

Annonser

6 thoughts on “Träning och kost

  1. Du jag träffade en kompis som berättade att hon hittat till din blogg från min. Det visade sig att vi var rörande överens om en sak. Du borde skriva om din svärfar oftare, för han är så rolig/du är rolig när du skriver om honom. Vi önskar oss alltså mer svärfar.

  2. ja. absurt att göra allt för kroppen, att den ska vara tiptop. jag var på nåt pass där vi skulle peppas att ta i hårdare genom att tänka på beachen, och alltså jag går hem! jag tränar för att det är bra för mitt psyke och för att det är tufft att vara stark och kunna göra roliga tricks, beachen har jag inga problem att fläka ut mitt fläsk på. träningsbloggar är farliga som fan, de lever på eufori och fördomar, träffar väl sällan vanligt folk eller nåt. jag följer folk på instagram istället, där finns det inte så mycket mer textutrymme än att de kan skriva det väsentliga.

    • Meh, vadå! Klart man måste vara tajt som en åttiotalsskådis för att kunna visa låren, annars vågar man ju inte. Eller hur? Eller hur? Visst vågar man inte, eller hur? (Skratt för att visa att alla tycker samma och att det är så uppenbart att det blir roligt, det blir roligt för att det är sant.)

      Pssscht, som att det största som händer om sommarn är att man får visa låren och visa hur duktigt man varit hela året.

      Vilka träningsbloggar har du läst?

      • alltså, det största för många om sommaren verkar ju faktiskt vara att visa upp sig. jag undrar ofta vad folk har sommaren till, de gnäller ju så fort det inte är beachväder.

        jag ska kanske inte vara så kaxig när det gäller träningsbloggar, det finns ju fler bloggar än de jag har råkat stöta på. jag har en invecklad och inte helt klar teori om tränande människor, en teori som många träningsbloggar bekräftar men också folk som jag träffar när jag själv tränar. jag jobbar på den.

  3. Träningsbloggar är väl ungefär som alla andra bloggar med bara ett ämne. De blir ju mycket koncentrerade. Har man just en träningsblogg får man ju inte skriva om typ provsvaren från cellprovet eller att ragatan på jobbet råkade prutta på ett möte. Det får man ju inte. Man måste skriva om hur dåligt man mår när man äter banan eller hur bra man mår när man köttar ryggen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s