I vilket jag föraktar Svensson

När jag var tretton år berättade jag för min pappa att det absolut värsta jag kunde tänka mig var att bli som min mamma och hennes kompisar. Sitta fast med ett gäng otacksamma ungar och oroa mig för huslånet. Min pappa tolkade detta som att jag föraktade Svensson, och jag antog att han hade rätt. Som vuxen satte jag mig och benade ut känslan och kom fram till att det inte var förakt, utan rädsla jag kände.

https://i0.wp.com/omtvserier.se/wp-content/uploads/svensson-svensson.jpg

Jag föraktar Allan Svensson.

Mamma och alla hennes vänner var ensamstående kvinnor som levde helt och fullt för att se till att vardagen gick ihop, alla var urfattiga och hade svinaktiga exmän som snålade med underhållet, alla satt under köksfläkten och kedjerökte och stirrade på räkningarna och grät. Det var så min bild av familjelivet såg ut ungefär alltid. Den normala familjen hade mamma gråtande under köksfläkten och pappa ilsken i en etta med smutsigt badrum. Vem är tokig nog att vilja ha det så?

Nästan hela tiden mellan 13 och 25 har jag känt skuld över hur jag föraktat min mamma och hennes vänner, vilket det sedan givetvis visade sig att jag inte ens gjorde. Nu är jag den nya Svensson där mamman drar in brödfödan och pappan går på SFI och känner mig fortfarande lite rädd att bli ensam, men det är ju inte troligt om jag inte bryter ihop och dödar mannen en mörk natt.

Jag hör så mycket från andra om män som slår och lämnar i sticket, och jag har läst så mycket att kvinnor liksom får skylla sig själva om de väljer att skaffa barn med fel man. Som att man som kvinna har ansvaret att se till att mannen man skaffar barn med inte kan vara en skitstövel, för då är det ens eget fel och förtjänar det hon får för sin dumhet. Men de vet väl kanske bättre till nästa gång.

Annonser

4 thoughts on “I vilket jag föraktar Svensson

  1. uuuhh vet inte vad jag ska skriva mer än att den här texten vred om innanmätet på mig, jag relaterar men tycker inte att kvinnor ska skylla sig själva (inte för att jag tolkar det som att du tycker det alltså). shit happens, och jag har också sett hur de där kvinnorna som valde ”fel” karl liksom värker sig igenom skiten. otacksamt och jävligt. lite som att jobba i vården, tänker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s