Spela spel

Det är lätt att säga att unga flickor ofta blir utsatta pga sin sexualitet. Tonåringar har mobbats ihjäl för att de visat tuttarna på internet eller legat med fel kille. Kanske (antagligen) har det alltid varit så, men gnistan verkar väl försvinna i att unga homosexuella pojkar blir ihjälmobbade, och då får man ändra offer för att återfå lite av chockvärdet. De homosexuella fick en kampanj av Dan Savage (It Gets Better Project, hemsida finns här för den som vill gråta lite) för att försäkra dem om att oavsett hur illa situationen verkar så blir det bättre – de unga flickorna kan inte bli tillsagda samma sak med säkerhet, då ju kvinnor alltid är rätt utsatta vad gäller sin sexualitet, även om de givetvis inte kommer att vara lika utsatta som i skolan. Ett slampigt rykte är ett slampigt rykte, och oavsett om man är 14 eller 40 kan det vara tufft att bära. Som vuxen har man iallafall chansen att omge sig med människor man tror inte kommer att döma ut en om man som kvinna begår sexuella misstag. I kort – ungdomar är hemska.

Det är också lätt att säga att utseende spelar roll även i sammanhang där det inte borde göra det. Professionella sammanhang är ett exempel. Det finns ingen anledning att tro att vackra människor arbetar bättre trots vissa knorrningar ”rebelliska attityder” osv, men ändå har jag själv läst flera artiklar i tidningar riktade mot kvinnor där man uppmuntras att sminka sig och bära smickrande kläder inför en intervju då detta ökar chansen för anställning. Karlstads universitet förklarar detta med att det blir mindre omkostnader om den anställde är icke-rökare eller överviktig, samt att ett vackert utseende kan vara behagligt för kunden och eventuellt locka fler kunder till butiken. Här väljer man att fokusera på hälsoaspekten (rubriken lyder ”Ett hälsosamt yttre ökar chansen att få jobb”, snarare än ”Ett tilltalande yttre ökar chansen att få jobb”). Säkert kan det vara sant att en normalviktig människa är enklare att ha som anställd än en människa som är så tjock att hen inte kan gå, men om vi skall vara helt ärliga – bortsett från extremfall tycker man ju att personlighet borde vara en större faktor än ”hälsosamt” yttre. Vad spelar det för roll om en säljare är vacker, om hen beter sig som en snorkig våldtäktsman? Om valet ligger mellan en mycket trevlig receptionist och en mycket vacker receptionist, är jag naiv som tror att många föredrar den mycket trevliga?

Detta betyder givetvis inte att jag själv inte spelar spelet när oddsen är höga nog. Hade jag en dotter hade jag antagligen sagt åt henne att inte visa brösten på nätet då jag vore rädd att hon skulle bli mobbad till självmord. Hade alla föräldrar försökt uppfostra sina barn till icke-mobbare, förändrat sin syn för att omfamna den kvinnliga sexualitetens oskuld så att säga och sedan fört denna syn vidare på sina barn, jag då hade jag jublat helhjärtat. Då hade jag med gott samvete sällat mig till majoriteten. Som det är nu sällar jag mig till majoriteten med en trött suck, och tar på mig det smink jag äger (mascara och läppstift) när jag går på intervju eftersom jag behöver ett jobb. Ta ställning mot sjuka samhällsuttryck och sexnegativ dynga får andra göra – jag hyllar dem, men jag har inte råd att offra varken mitt arbete eller min påhittade dotter. Och därför är jag en stor del av problemet.

Annonser

3 thoughts on “Spela spel

  1. Just sminkgrejen arbetar jag rätt hårt emot, främst för att jag tycker att det är rätt jobbigt att sminka och sminka av mig förstås. Var på jobbintervju förra veckan utan smink, det gick hur bra som helst (jag fick jobbet). Och det är ändå ett jobb där man måste se hyfsat presentabel ut (tolk). Men jag tänker att det handlar en del om ifall man utstrålar att man är bekväm i situationen eller ej – och själv känner jag mig mer bekväm utan smink eftersom jag är mest van vid det. Brukar gå ut och festa utan smink ibland också, bara för att.

    • Jag bär aldrig smink till vardags, och går jag ut använder jag som sagt mascara. Däremot känner jag att det blir ungefär som min uniform, att nu är jag fest-Lisa eller jobbintervju-Lisa som anstränger sig litegrann.

      Ibland (alltid) önskar jag att jag haft en riktig sminkperiod i tonåren så jag visste hur man gjorde iallafall. Nu kan jag inte något annat än mascara, och det ser åt skogen ut ganska ofta det också.

      Grattis till jobbet!

      • Tack! Håller med dig om sminkperioden. Saknar den i mitt liv. För det är ju kul att sminka upp sig, och nu känner jag mig oftast bortkommen när jag verkligen försöker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s