Leva för att jobba

När jag var yngre brukade jag anta att jag ville ha ett jobb jag kunde brinna för, som författare eller konstnär eller läkare. Min mamma brukade säga att jag skulle forska och det lät ju bra, forska ser ju jätteintressant ut på film. Det var alltid ett antagande att jag skulle hitta något jag brann för och ägna mig åt detta helhjärtat, kanske leva fattigt men ärligt och aldrig träffa eventuella män eller barn eftersom jag ju skulle vara upptagen med jobbet hela tiden. Offra mig på arbetets altare, bli bäst på det jag älskade och vara respekterad yrkeskvinna.
Givetvis blev det inte så. Jag insåg ganska nyligen att arbete inte är speciellt intressant och att inget arbete är värt att tillbringa hela mitt liv med att uppfylla det. Vissa brinner för något som kan projiceras in i ett jobb (lärare och vårdpersonal, t.ex.) men jag gör det inte. Jag vill ha ett jobb där jag kan lämna sonen på dagis, hämta honom klockan halv sex, laga middag och natta, aldrig missa en helggrej och kunna vara helt närvarande utan att ha hjärnan full med jobb när jag är hemma. Familjen går först. Jag skall bli revisor eller nåt. Ett tradigt, trist, stundom själadödande jobb där jag har stadig inkomst och fredagsfika.

Och min mamma sörjer. Hon har suttit och hoppats på att jag skall bli professor i sociologi ett tag men nu börjar det ju se mörkt ut eftersom det enda jag kunde tänka mig att börja plugga är något som inom två år skulle ge mig ett yrke. Jag brinner inte för någonting. Det gjorde jag egentligen aldrig.

Annonser

2 thoughts on “Leva för att jobba

  1. men eller huuuur! man ska inte hålla på att välja utbildningar och gud vet allt när man är ung, då ba "jag vill rädda världen! och jobba hårt!" och sen ba "eeeeh. helg! hålla reda på saker!". alternativt ska man inte slösa räddavärlden-tiden på att plugga utan på att faktiskt rädda världen så det blir gjort… jag har också börjat fundera på just revisor. det verkar så torrt och behändigt!

  2. Revisor är ett hederligt yrke, ett nödvändigt yrke i dagens samhälle. Jag ville bli bibliotekarie först, men det finns ju inte i Sverige längre, allt är ju så degetaläserat och mödänniserat och jag vet inte vad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s