Sexism i min vardag

På tisdagar dansar jag orientalisk dans med min mamma. Mamma har gått och längtat i flera år, men hennes särbo är så klumpig att vi måste hålla det lite hemligt så att hon slipper skämmas om han skulle be henne om en demonstration eller något sådant. Vi ser ut så här.

När jag stod och tittade på bilderna av tidigare dansklasser (mest småungar i färgglada kostymer) kom det in ett par i sextioårsåldern med en liten pojke på kanske tre-fyra år. Pojken kallade dem ”mommo” och ”moffa” så man kan anta att de var släkt på modersidan. De var där för att vänta på pojkens storasyster. Pojken talade med respektfull ton om systern som kunde dansa så fint, och ville titta på kortet där systern var med. Han jublade när han fick syn på henne, fastän han uppenbarligen hade sett bilden många gånger tidigare. Hon var så fin i sin dansdräkt! Hon såg ut precis som en riktig fjäril i sin fjärilkostym! Pojken ville också dansa och vara lika stor som systern som kunde dansa så bra.

Där sa det stopp för mormor. Hon kastade ett öga mot mig som satt där och himlade leende med ögonen och sade:
”Neeeeeeeej…. men lilla Albin (eller vad han nu hette), Milla (eller vad hon nu hette) är ju en flicka! Du vill väl hellre spela fotboll du.”
Albin höll inte med, han ville ha en grön dansdräkt med glitter och vara lika spännande som storasyster som kunde dansa. Både mormor och morfar skrockade generat/överlägset och fortsatte att förklara att Albin faktiskt tyckte bättre om fotboll, karate, hockey och annat i samma stil, och Albin fortsatte att vilja vara precis som storasyster som var så bra på alla sätt och kunde så mycket. När jag blev inkallad på min dansklass var Albin envist helt säker på att det faktiskt var dans han ville syssla med på tisdagarna, och inte alls fotboll eller hockey. Jag hoppas att han fortsätter vara envis.

Jag är inte den som är den. Jag tycker inte att det är något problem att Milla dansar och att Albin spelar fotboll om det nu är det de vill göra, whatever, låt ungarna ha roligt med vad de vill. Däremot tycker jag att det är hemskt trist att se att det finns barn som faktiskt inte tillåts tycka att det är roligt att dansa eller spela fotboll eftersom deras morföräldrar är intorkade gamla stofiler som tror att dottersonen kommer att bli bög om han tar några danssteg. Eller vad de nu tror.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s