Bröllopet

Jag friade till min man när jag var ganska berusad på vin en fredag efter jobbet. Det var varmt och soligt och vi satt på en uteservering där vi alltid satt på fredagarna. Ibland grälade vi där, men oftast satt vi och diskuterade film eller klagade om något som hänt på jobbet. Vår servitör hette Andy, han var ifrån Australien (kanske) och vi fick honom att gå hem och titta på klippet ifrån när Arnold Schwarzenegger åkte till Rio med typ När & Fjärran.

Jag friade inte på riktigt. Jag sade att om det underlättade att vara gift så kunde vi lika gärna gifta oss, vi var ju familj iallafall och det kunde nog vara lättare att bevisa detta om vi hade papper. Min man höll med. Jag ringde kyrkan från jobbet följande måndag och bokade tid för vigsel. Vi fick tid i Skerike kyrka den 16e juli 2011. Min bror blev arg för att vi valde att gifta oss i kyrkan, men den var vacker och atmosfärisk och så kunde vi stoltsera med att vi hade en kvinnlig präst. Min mans familj skulle säkert bli imponerad.

Jag arbetade med en kvinna som hette Aisin. Aisin var mycket stolt över sin kvinnlighet och bar alltid korta kjolar, lösnaglar, stilettklackar och förklarade att hon var tvungen att gå upp minst två timmar tidigt för att ha tid att sminka sig, platta håret och välja kläder. Hon var själv gift och viftade ofta runt med sin enorma diamantring och sade saker som:
”Lisa, din man kommer bara veta vilken ring du vill ha. En man bara vet. Han får syn på en ring och så kommer han att veta att den är gjord för hans kvinna, universum säger det till honom. Om han inte vet vilken ring som är du, känner han dig inte tillräckligt väl. Fel ring, fel man.”
”Lisa, du har bara en dag att vara en prinsessa. Rosor, rosor rosor! Jag betalar fortfarande av lånen från mitt bröllop, men det var värt vartenda cent. Jag hade en bikini täckt med diamanter på mig på efterfesten (fniss), kan du tänka dig så tokigt? Men allvarligt talat, du har världens bästa ursäkt för att shoppa.”
”Åååååhh, bara underkläderna Lisa! Du måste köpa vitt siden, det blir dyrt men det får du kosta på dig, skit i att han kommer att ligga och snarka och inte se dem på, du kan vara vaken och titta på dig själv i spegeln! Och så skorna och klänningen och strumpebanden, tänk på allt som måste handlas….. ååååhhh, jag är så avundsjuk, jag vill gifta mig igen (gapskratt), så tokigt!”
Det blev till sist så långt ifrån Aisins tanke om det perfekta bröllopet att hon tog det som en personlig förolämpning.

Kolla hur vi matchar med bilen!

 I slutändan blev allt anpassat efter det faktum att jag var höggravid. Det mesta blev en kompromiss mellan att vi ville ha en rolig fest men att ingen av oss visste hur bröllop skulle vara och dessutom hade jag knappt ork att ta mig ur soffan för egen maskin.

Skorna blev chockrosa och riktigt fula, när jag ser dem nu påminner jag om en liten kulting som trippar fram på klövar. Klänningen var för liten och fick fästas ihop med stora spännen. Jag sov inte alls natten innan, så redan någon timma in i festen säckade jag ihop, i slutet kunde jag inte ens stå upp och tacka alla när vi gick eftersom min foglossning satte i.
Det var tur att jag faktiskt aldrig brytt mig om det där med bröllop och mest bara tyckte att allt var trams, annars hade jag nog varit besviken med min stora dag. Som det nu var skulle jag inte ändrat på någonting, utom kanske att jag skulle sett till att någon annan än min svärfar tog bilderna eftersom de enda bilderna som var okej är bilder han tagit på sig själv i spegeln inne på toaletten. 

Romantik är dyrt. Bröllop är dyrt. Dessutom är det jobbigt, det är svårt att tänka sig hur det kan vara värt besväret att ha ett stort sagobröllop.
Den bästa attityden man kan ha är att strunta i allt. Nästa gång skall jag iallafall inte vara på smällen.

Annonser

11 thoughts on “Bröllopet

  1. Ni var ju dösnygga, även svärfar. Jag tycker att det är alldeles för få människor som tänker på de verkligt viktiga detaljerna vid bröllop. Som de juridiska fördelarna och att matcha med parkerade bilar.Jag har inte glömt din film btw, den är på min to-do-lista. Jag ska snart titta på den i gengäld för att du plågade dig igenom HWfruar.

  2. Hahaha! Vilket härligt bröllop! Jag tror man har lyckats med bilderna om man kan se tillbaka och säga till typ barnbarnen "jamen jag tyckte det var snyggt då okej?". Mitt största ånger är att jag inte slösade pengar på en fancy fotograf som kunde fota oss på plats, jag la ner så mycket energi på bröllopet (försökte mig på att spela med i spelet med vit klänning och allt) att jag hade velat ha lika fina bilder som jag kände mig fin. Det var det där med släkt och kameror liksom. Och en kossa krampaktigt draperad i siden, eller hur det nu var. Eller så är det igen omöjligt att skapa en illusion (av att inte se ut som en…) utan mycket pengar! >:)Tycker också ni var dösnygga! Cerise och blommor i håret kan inte bli fel, och så verkar du ha gift dig med en rolig släkt och sånt är alltid bra.

  3. Jag vet. Folk bara "åh, jag gifter mig så att jag kan få ha en bikini med diamanter!" Vid det här laget börjar det närma sig att du måste kolla in två filmer, som ränta.

  4. Jag tyckte jag var helt vansinnigt ful och ville inte alls vara med på bild. Vi har typ fem bilder från när jag var gravid, varav två visar magen. Man ångrar sånt i efterhand. Man är dum i huvet.

  5. Ja, vi hade ett klezmerband som spelade under hela ceremonin och prästen överraskade alla genom att brista ut i impromptu dans och kalla Jesus för "hon". Det var mycket värdigt. http://seniorfriendfinder.com/blog/lothringia/ är svärfars blogg. Säg inte att det var jag som skickat dig, dock. Vill du göra honom glad kan du registrera dig och skicka en kommentar om att han är bra, då blir han glad må du tro. Så glad att han måste tala om det i timtal, säkert.

  6. Herregud, bloggen överträffade mina vildaste förväntningar. Vilket sinne för detaljer! Du både tränar och simmar varje vecka. Du gillar pasta medan din son föredrar gräs. Jag känner mig närmare dig än någonsin.

  7. Å vad jag sitter här och garvar åt att din svärfar accepterar att du vet vad som är okej för sonen men att han ändå kollade med din man om han också tycker att gräsätande är okej. Nu ska jag återgå till att läsa din svärfars blogg och låta mig underhållas.

  8. Jamen sonen var ju vadå, ett halvår gammal? Han fick max ett strå i munnen eftersom hans hand-blick-koordination var usel, det hade ösregnat hela natten så allt gräs var rent och dessutom orkar man ju inte fajtas och brotta grässtrån ur nävarna på honom varenda gång han sitter på en gräsmatta. Svärfar blev riktigt upprörd över min lättsamma attityd mot uppenbar fara, men det skriver han ju inte i bloggen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s