Vampyros Lesbos

Nu var det ett tag sedan jag hade min filmvecka. Det planade ut och rann ut i sanden, men nu är det banne mig dags att ta tag igen, och det med gusto.

Vampyros Lesbos var den första filmen jag såg med den legendariske regissören Jess Franco, och i mångt och mycket den bästa. Filmen är ikonisk – Francos första musa Soledad Miranda spelar huvudrollen som tystlåten förförerska, Ewa Strömberg spelar blondin, musiken är jazzig, drömsk, gungande och medryckande och Franco själv är med på ett hörn i den mest underhållande rollen. Dessutom är allt dubbat på tyska, vilket är ganska vanligt i Francos filmer.

Den uppmärksamme lägger märke till vissa trender i Francos sexploitationfilmer. Lesbiska adelsdamer i grandiosa villor är ett vanligt inslag, likaså att de två ledande kvinnliga karaktärerna lär känna varann genom ett spontant nakenbad i de salta vågorna.

Musiken är det som mest står ut igenom de flesta av Francos filmer. Om sanningen skall fram var de flesta av filmerna inte mycket att hänga i julgranen (han regisserade 10-12 filmer om året när han var verksam, ibland fler). Detta kan man inte klandra Franco så mycket för – idéerna är ofta originella eller framförda med charm och genuin värme, men budgeten var skral och de färdiga verken klipptes inte sällan till total oigenkännlighet av producenterna. Det mest talande exemplet där är nog ”A Virgin among the Living Dead”, där alla zombiescener filmades av Jean Rollin och klipptes in utan att egentligen ha något med handlingen att göra.

Vampyros Lesbos är långt ifrån en perfekt film, men jag anser att man måste behålla perspektivet när man ser på en exploitationfilm, speciellt om budgeten var mycket låg vilket nog alltid var mer eller mindre fallet med Franco. De problem som jag kan acceptera i en film av låg budget skulle vara skandalös i en film där budgeten låg på normal hollywoodstandard eller därikring. De säger att Ed Wood var den sämste regissören som levt – inte alls sant, han hade bara mycket låg budget och hade därför ingen chans att regissera annat än det han gjorde. Folk skrattar åt taffliga effekter eller halvhjärtade kulisser, men det är inte alls det som gör en bra film. Man kan lägga ner hundratals miljoner dollar i budget på en film och fortfarande inte få mer substans än man hade i ”Glen or Glenda?”

Det Vampyros Lesbos däremot har är en drömsk atmosfär, medryckande musik, en fantastisk prestation av Soledad Miranda (som vanligt)…. Inte en film att fnysa åt. Jag kan också å det starkaste rekommendera att var och en införstaffar Vampyros Lesbos Sexadelic Dance Party av Manfred Hübler och Siegfried Schwab, som är en av mina favoritskivor och där många av sångerna ifrån soundtracket är hämtade. Den tjuvaktige och o-originelle Tarantino använde låten ”The Lions and the Cucumber” ifrån skivan till hans i mitt tycke bästa film, Jackie Brown. Filmens huvudsakliga tema spelas ifrån ”The Message”, som jag skulle valt att förlora oskulden till om jag kunde leva livet igen. 
Soledad Miranda dog i en bilolycka på väg till sitt stora genombrott år 1970. 

Handlingen är så som följer:
Den blonda Linda sitter tillsammans med sin fästman Omar (iförd hjälmliknande peruk) på en erotisk dansklubb. Staden är Istanbul, tidpunkten är eftermiddag, temperaturen är outhärdlig. På scen står en mörk, mystisk skönhet – Soledad Miranda – och utför en erotisk dans med en skyltdocka – en mycket stark scen.
Den mörka dansösen visar sig vara grevinnan Oskudar, en mystisk, tillbakadragen kvinna som bor i en tropisk villa på en privat ö. Linda kommer dit av någon anledning (jag minns inte riktigt) och dras djupare och djupare in i den lesbiska kicken. Men grevinnan Oskudar är knappast oerfaren – minst en tidigare blondin ligger på mentalsjukhus och yrar om den vackra älskarinnan, och bönar att hon skall komma in och ta kål på allt. Skall Linda sluta på samma sätt? Kan Oskudar älska som en människa, eller är hon dömd att för alltid vara ett tomt skal? Vem är den mördande galningen som kanske finns i huset? En nagelbitare med hög underhållningsnivå. 

Annonser

2 thoughts on “Vampyros Lesbos

  1. Mitt totala misslyckande med sommarutmaningen smärtar mig. Jag skäms, och nu har jag sjuhundra anatomiska strukturer att lära mig på två veckor. Jag kan låta soundtracket gå som bakgrundsmusik i alla fall, allt för att få kvällspluggandet att kännas mer som ett sexadelic dance party.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s