"Jag är en heterosexuell man"

När jag var på smällen ville jag till varje pris behålla mitt cool. Jag skulle inte jamsa runt och köpa små sjömansuniformer eller pyttesmå fotbollar eller en barnvagn för 12000 kronor. Min unge skulle inte födas i en konsumentorgie, vi skulle införskaffa det nödvändiga och sedan låta bli med allt jox. Dessutom skulle vi köpa det på lågbudgetaffärer eftersom det är osmakligt att handla ett tvåpack barnlakan för 30 euro på Mothercare när man kan köpa dem för 5 euro på Guineys. Faktiskt.

Min man höll med mig, till stor del eftersom han inte tycker om att vandra omkring i affärer. Han hittade ett tiopack bodys och ett tiopack sparkdräkter, allesammans totalt vita och med ett sammanlagt pris som avslöjade att de säkerligen sytts av barnsexslavar mellan kunder, och ansåg därmed konsumerandet som avklarat och allt var redo inför barnets ankomst, mer eller mindre.

När jag ville lägga ut två euro extra för bodys med kaniner på snarare än bara vita, blev det stor förvirring i förhållandet. Jag ansåg att det kunde vara trevligt med ett par stycken mönstrade sparkdräkter eller bodys eftersom vi inte skulle ha fler barn och det kunde vara trevligt med lite omväxling. Min manförstod inte varför det skulle vara nödvändligt men accepterade mitt vetande eftersom jag under de första månaderna blev utnämnd till experten. Totalt mot min vilja.

Då jag tillbringat timmar med att läsa olika böcker om min graviditet och efterkommande barn, samt naturligtvis talat med andra blivande mammor online och på arbetet, visste jag en hel del om vad som skulle underlätta livet som nybliven mor, t.ex. att matlådor kan vara bra att ha i frysen eftersom matlagning inte ligger högst på listan av saker att göra efter förlossningen. En annan tanke var att vi kanske skulle införskaffa en moseskorg för barnet att sova i, eftersom vissa rön visade att samsovning inte var att rekommendera under de första sex månaderna, speciellt eftersom min man röker. Å andra sidan visade andra rön att samsovning kunde ge visst skydd mot SIDS, så vad gör man?
När jag ville diskutera detta med min man visade det sig att han inte visste det allra minsta om fördelar vs nackdelar med olika sorters babyskydd eller huruvida man skulle ha vantar på barnet för att minska risken att det rev sig i sömnen, eller vilka typer av våtservetter man skulle ha. Hans förklaring var att han var en heterosexuell man och därför inte hade något intresse av att läsa om sådana saker, även om han naturligtvis var intresserad av barnet och mig själv. Detta har fortsatt och det är fortfarande jag själv som vet vad vår son skall äta och när, vilka steg i utvecklingen som kan leda till vilka problem, vad man kan göra mot tandsprickning, hur man uppmuntrar språket, mm. Jag är ingen perfekt mor, men jag vet hur jag skulle kunna vara det. Min man å andra sidan lyssnar med öppen mun och förvirrad blick när jag lägger ut texten om vikten av en kvällsrutin eftersom sonen nu gråter om kvällen för första gången i sitt liv, antagligen pga separationsångest. Jag är fortfarande experten och min man accepterar det jag berättar om vårt barn eftersom jag vet, och inte han. På samma sätt vägrar min man att diskutera lampor, mattor eller andra inredningsdetaljer på högre nivå än ”det ser bra ut” eller ”nej, det ser inte bra ut”.

Jag är en heterosexuell man, brukar han säga. Jag vet inget om mattor eller lampor. Vill jag inte bo i ett hem utan lampskärmar, bord, bokhyllor eller dörrmatta måste jag därför ta varje beslut själv. Inte för att det är roligt, utan för att min man är en heterosexuell man och det är en ursäkt för att inte behöva ta några beslut alls inom hemmet.

Jag tänker anta att det är en kulturell grej. Sådär skulle inte en svensk man säga, tänker jag. Hoppas jag. Världens mest jämställda land, liksom. 

Annonser

11 thoughts on “"Jag är en heterosexuell man"

  1. Äsch, nu fick jag det kanske att låta jobbigare än det är. Det är inte så att han struntar i allt och låter mig göra det. Snarare faller det utanför hans ram, liksom.

  2. Det trodde jag inte heller, det är bara att den attityden är det absolut värsta som finns. Ja, hoppas verkligen detta är en irländsk grej. De känns lite… sena i jämförelse med oss på just det planet.

  3. Jag vet inte heller direkt hur sant det är. Jag hoppas att det är sant, men det är inte det intrycket jag får. Snarare får jag intrycket av att det är mer eller mindre okej att ha olika könsroller där, medan man här liksom måste bortförklara och rationalisera könsrollerna eftersom det är skamligt att man som kvinna blir illa behandlad av sin man. Men det är bara min personliga tanke.

  4. Tänkte mest på det där med att abort är olagligt och hur en konservativ idé ofta hänger ihop med en annan. Idén om kvinnan som den primära föräldern är en av de största bovarna i jämställdhetskampen, den missgynnar alla, barn såväl som män och kvinnor. Det är väl mer skamligt när vuxna män skyller sitt ointresse av sina barns bästa välbefinnande på att han inte är bög eller brud. Om du dör/sticker/blir kidnappad av aliens så kan det bli problematiskt då bebisens enda förälder inte vet när eller vad han ska äta.

  5. Men FAN! Nu deletades min kommentar som jag lagt skitmycket tid på bara för jag råkade klicka på en annan del på sidan! Helvete. Blogspot, j'accuse. Summan av kardemumman var iallafall följande:1, Jag måste försvara min man med att han inte är en drumlande idiot, en bebis i en vuxen mans kropp, som man får se i hollywood-filmer. Han har absolut inget ointresse för sonens välbefinnande utan bara tanklöshet vad gäller detaljer. Hade jag dött hade han absolut inte haft några problem att ta hand om sonen ensam, dock kanske han hade frågat BVC om råd oftare än vad jag gör. Han tar hand om sonen precis lika mycket som jag gör och är minst lika bra på att sköta om honom, däremot har vi liksom fallit in i att jag läser upp på allt och är experten på teorin. Nu accepterar han bara det jag säger, men hade jag dött hade han accepterat det BVC-tantan sagt istället. Nema problema. 2, Jag har som sagt inget att basera detta på utom vad jag hör från vänner, släktingar, bekanta och mammagrupper, men jag tycker inte att attityden vad gäller föräldraskap är speciellt olika. Nu känner jag många, många fler svenska föräldrar än irländska, så jag har inte vidare att jämföra iallafall, men efter vad jag sett verkar attityden väldigt lik. Mammorna liksom gottar sig i pappornas hjälplöshet och riktigt njuter av att ha full kontroll eftersom de är experter. Papporna tar för givet att mammorna vet allt och kan allt, och därför kan pappornas liv fortsätta ungefär som vanligt. Om pappan går ut är det fullkomligt normalt, klart han måste få lite tid för sig själv, det är bara naturligt osv, medan mamman ser det som en tjänst om hon ens får ta ett bad ifred. Efter ett tag kanske man kommer in i den gamla rollen att pappan ser mamman som bara hemma och ledig, och att han behöver slappna av efter jobbet och väntar sig ett rent hem och mat på bordet när han kommer hem eftersom hon "bara går hemma". Dock är ju detta bara om mamman tar större delen av föräldraledigheten, och det kan man ju inte göra på irland. Så det är liksom inte skillnad i attityd även om det är skillnad på rättigheter.

  6. Ok, jag tolkade det inte som om han är precis lika bra på att ta hand om sonen som du eftersom du skrev att han står med gapande mun och förvirrad blick när du berättar vad och när barnet ska äta och att han behöver rutin. Jag tyckte inte det verkar vara en detalj, utan ganska så basic stuff. Och att skylla det på att man varken är brud eller bög känns rätt gammalmodigt.

  7. Mja, förvirringen handlade inte så mycket om vikten av rutin utan snarare hur mycket jag kan tala om vikten av rutin och olika sorters rutiner vi kan testa, eller hur jag kan veta varför sonen är kinkig om kvällen helt plötsligt utan att ha gått fram och googlat problemet när det drabbade oss. Jag är experten. Han accepterar mitt bättre vetande. Att skylla på den gamla "jag är en heterosexuell man" är verkligen gammalmodigt, men frågan är vilken skillnad det egentligen är mellan att säga det och tyst handla utifrån den tanken.

  8. Tycker det inte verkar reko att dumpa allt ansvar på sin partner, oavsett område. Om inte partnern frivilligt åtagit sig ansvaret och man delat upp sysslor. Om den ena tycker inredning är tråkigt kan den andra slippa byta däck på bilen exempelvis. Det med ett svepskäl att vara heterosexuell hade varit smashläge för förhandlingar.

  9. Fast vi har ju delat upp det, dock utan direkt val. Jag klagar ju inte dagligen om att jag måste laga mat, jag älskar att laga mat, men jag tycker fortfarande inte det är reko att sätta sin partner i situationen där man inte kan välja utan blir tvingad att göra något. Annat vore det ju om vi valde att jag t.ex lagade all maten. Fast just ikväll lagade min man middagen. Det blev ugnsgrillade kycklingbitar och grönsallad med potatis. Delikato.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s