Jag trilskas

När jag började röka var jag någonstans mellan 19 och 20. Närmare 20 skulle jag tro. I vilket fall var det ganska sent som jag började, och det var mest för att det blev billigare att dricka om man tog en cigarett till. Efter ett tag var det trevligt att stå ute i rökrummet på pubben och snacka skit. Efter ytterligare lite tid var det trevligt att stå på jobbet och ta ett bloss. En liten tid senare tyckte jag att det var så himla mysigt att ta en promenad och ett bloss, eller att ta ett bloss ensam hemma med en kopp te eller ett glas vin. Så mysigt. Däremot kände jag aldrig att jag var ordentligt beroende av cigaretterna och vid flera tillfällen funderade jag på att sluta.

En stor anledning till att slutandet inte blev av var för att jag verkligen inte ville bli ihopbuntad med skitjobbiga ickerökare som högljutt luftade sina åsikter om hälsa, sparade pengar, ökad energi och hur mycket bättre allting var. Naturligtvis slutade de inte där utan var också tvugna att högljutt delge alla sina åsikter om rökare. Rökare är äckliga, de luktar illa, de är dumma i huvet som utsätter sig för gifter frivilligt, de kommer dö tidigare. Fattiga som röker är inte fattiga på riktigt och förtjänar alltså inte hjälp. Sjuka som röker är inte sjuka på riktigt. Gravida som röker förtjänar inte att ha barn.

Svart eller vitt, gott eller ont, rökare är onda och skall antingen frälsas eller förkastas.Tar dom inte hjälpen när den erbjuds (i form av kommentarer eller elaka blickar) förtjänar de all galla man kan spy över dem. Idioter.
Nu röker jag inte och känner absolut ingen lust att börja igen. Det gick ett par månader efter förlossningen då jag suktade dagligen, men när jag bröt ihop under en julfest och tog ett bloss av en väns cigg fick jag en kalldusch och en trip down memory lane. Det är skitsvårt att bli beroende av cigaretter. Man måste verkligen jobba arslet av sig för att börja tycka det är gott, och den här gången hade jag verken tid eller ork att genomlida hela pärsen igen. Det blev inget andra bloss och inget suktande sedan dess. Däremot tycker jag fortfarande illa om snobbiga hurtbullar som högljutt fnyser åt rökare, hobbydrinkare, köttätare och tjockisar.

https://mondokanel.files.wordpress.com/2012/09/vegan_poster1.jpgHälsan brukar ofta citeras när man diskuterar rökning, fetma eller matglädje. Visst är hälsan viktig, men valfriheten är ändå i mitt tycke viktigare. Valfriheten att få vara tjock eller rökig, naturligtvis med valfriheten att kunna få hjälp att bli smal eller icke-rökare.

Anledningen till hela det här inlägget är att jag under en tid övervägt att gå hela steget ut och bli ren vegetarian eller t.om. vegan då jag mår så bra av det. Efter att ha läst Fannys kommentatorer väljer jag att fortsätta äta fisk och kyckling bara på pin tji, så jag slipper vara del av gruppen som lägger köttätande på samma nivå som rasism och antyder att köttätare är så flegmatiska att de skiter sin ruttnande köttskit på mänskliga rättigheter. Köttätare är liksom högern, plufsiga och svettiga, medan veganer är sunda och fulla av energi att stå och demonstrera för mänskliga rättigheter och lika lön för lika arbete.
Dessutom är köttätare så jobbiga att diskutera med enligt dessa veganer.

Jag vet precis hur de känner sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s