Det är så jobbigt att inte vara snygg

I början av nästa månad skall jag till Dublin och gå på bröllop. Det är två nära vänner som gifter sig, och de känner nästan alla av mina gamla kamrater så det kommer att bli makalöst roligt (ingen press där inte). Det skall bli så roligt att få en anledning att samla alla gamla vännerna och dessutom ha riktig anledning att klä upp sig och fira. Jag har köpt en chokladbrun fodralklänning och tillbringat timmar med att drömma om min återuppståndelse ifrån tjockissidan. Så förvånade alla skall bli när jag gör min entre som en glamourös Lazarus och är sådär rolig och läcker som jag brukade vara, eller som jag vill minnas att jag brukade vara iallafall.

 Det här är en bild av mig och min svåger när vi var i Gelsenkirchen på metalfestival 2010. Jag var inte vidare glamourös då heller, men det fungerade eftersom jag var så ung och fräsch. Vi tillbringade dagarna med att dricka öl i arenan, jag läste min bok och min man lyssnade på musiken och sprang ibland ner om det uppstod någon mash pit. Han tyckte om de tyska mash pittarna eftersom alla var så artiga och trevliga och bara skrattade och kramades ibland. Folk pekade och skrek saker mot mig ibland eftersom jag varit dum nog att tro på allas lögner att det visst inte var så att man måste ha flottigt hår och svart t-shirt, det var helt normalt att ha sommarklänning och stråhatt på tyska metalfestivaler, folk är inte så himla fokuserade vid klädstil. Men det var okej. Jag kände mig tjock, svullen och äcklig mesta delen av tiden men det blev bättre om man drack billig festivalöl.

Den andra bilden var tagen av mig när mina svärföräldrar var här. De hade bara varit i stan kanske 20 minuter och jag minns inte vad de sagt som var så jobbigt men min min var ungefär likadan större delen av resan (jag hade dessutom pms).
Jag är, som ni kan se, ganska ful. Säkerligen hade jag varit läckrare om jag köpt en ny jacka, fixat till håret lite, kanske skaffat mig lite stil, köpt nya kläder och målat mig, men jag orkar inte. Det är inte värt besväret. Jag orkar verkligen inte försöka läckra på mig. Jag kan fortfarande inte sminka mig, inte ens lägga mascara, jag kan fortfarande inte fixa håret mer än att borsta det. Jag är 26 år gammal och har aldrig lärt mig använda puder, eyeliner, ögonskugga eller annat i samma anda.

Hur gör man egentligen? Jag tittar på bilder av andra och alla verkar liksom kunna göra skitavancerade saker som jag antagligen skulle vilja kunna men inte orkar bry mig om tillräckligt för att faktiskt lära mig. Jag äger inget smink. Jag äger inget alls som skulle kunna bättra på utseendet. Och jag bryr mig inte tillräckligt för att ändra på det. Jag har blivit en tapetblomma, som man säger, och jag orkar inte ändra på det. Är det inte hemskt? Mjaej, kanske inte.

I vilket fall sitter jag och kollar efter hårfrisörer i Dublin som skall fixa håret på den stora dagen. Alla är för snygga. Jag orkar inte sitta med en femtiokilos flamingo som skall flaxa runt med jättenaglar och få mig att känna mig ännu mer troll-lik och försöka gömma mina stumpiga naglar under galonskynket. Om man bara hade energi nog att vara tjock och glad hade man kunnat försöka efterlikna Divine, lite jävlaranamma, men jag orkar inte. Det blir bara pannkaka.

Jävla skönhetsideal. När skall det bli snyggt att vara kort, tjock, hårig, svettig, trött och arg, va? Fascism.

Annonser

2 thoughts on “Det är så jobbigt att inte vara snygg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s