Bloggutmaning

Jag försöker få med Åsiktsregistret i en bloggutmaning för att få lite inspiration i bloggvardagen. Ni andra trogna kommentatörer (Prinsessan på Ärten, Sofia Londonbloggaren, Kusinen, Hazel) är också varmt uppmanade att följa med på denna resa.

Till att börja med vill jag klargöra att jag inte riktigt var medveten om vad en bloggutmaning var. Tydligen är det när man sitter och hittar på frågor om sig själv eller uppgifter för sig själv som man sedan besvarar i sin blogg, en slags sanning eller konke inför en oftast ljummen publik.

https://i0.wp.com/cdn.publishme.se/cdn/6/2087006/images/2010/bbllllooguuutmmmmamaddnikfn_118651647.jpg
Träigt och inte sällan grammatiskt inkorrekt.

 Efter lite googlande fann jag följande lista med trevliga frågor som visserligen inte är mycket intressantare, men å andra sidan…. nej, jag kommer inte på riktigt varför jag tycker den här bloggutmaningen verkar trevlig, men nu är det så iallafall. Favoritmellanmål, favoritmuskel, stjärntecken, vilken trevlighetsnivå!

Givetvis är jag öppen för andra förslag.

Nummer 01 – Vad bjuder jag på för mat?
Nummer 02 – I mina öron när jag tränar gråter
Nummer 03 – Mitt stjärntecken

Nummer 04 – Målet med min träning läsning
Nummer 05 – Favoritsaker
Nummer 06 – I min träningsväska DVD-samling
Nummer 07 – Då mår jag som bäst
Nummer 08 – Min tro eller livsfilosofi
Nummer 09 – Favoritmuskel
Nummer 10Favoritövning Favoritjobb
Nummer 11 – En vanlig dag hemma hos mig
Nummer 12 – Favoritkonditionsträning
Nummer 13 – Mina inspirationskällor
Nummer 14 – Favoritmellanmål
Nummer 15 – Ett pinsamt ögonblick
Nummer 16 – Så här kan en matdag ut för mig
Nummer 17 – Då tränar dödar jag allra helst
Nummer 18 – Favoritmat
Nummer 19 – Kändisblogg jag följer
Nummer 20 – Mitt hem
Nummer 21 – Min favoritfrukost
Nummer 22 – Det här får mig att gråta
Nummer 23 – Mitt bästa kosttips husmorstips
Nummer 24 – Första bloggen jag började följa
Nummer 25 – Favoritlivsmedel
Nummer 26 – Då älskar jag att blogga
Nummer 27 – En fredagskväll unnar jag mig gärna
Nummer 28 – Min favoritplats
Nummer 29 – Då hatar jag att blogga
Nummer 30 – Saker jag saknar
Nummer 31 – Hälsa för mig
Nummer 32Favoritlivsmedel. Favorit-vandringslegend
Nummer 33 – Så sover jag
Nummer 34 – Där tränar somnar jag helst
Nummer 35 – Detta tränar dricker jag allra helst i. Kvällens outfit!

Annonser

Saker jag skäms över att jag skiter i

  • Veganism. 
  • Hälsa, utanför en normal tallriksmodellen-motion-kombination.
  • Diktatorer. Jag blev väl typ lite glad när Gaddafi dog men utan att ha direkt grepp om varför. Jag vill inte veta det heller, jag känner mig bara maktlös.
  • Hardcore djurrättigheter, typ att man rider på hästar eller har ulltofflor. 
  • Andra djurrättigheter, utom typ att man skall behandla djur humant. Ge dem mycket gräs och låta dem trippa omkring, låt alla knulla innan de dör. Sådant bryr jag mig om.
  • Politik. Har inget som helst intresse av att veta vem som tycker vad i vilken fråga, vem som är ledare för vilket parti eller vem som gjort bort sig hur. Jag röstar generellt, alltså på det parti jag tycker är överlag mest trolig att driva störst antal av de frågor jag tycker saker om, punkt slut.
  • Miljön. Jag bryr mig väl, men inte tillräckligt att bli engagerad nog att göra något annat än typ ge lite pengar eller köpa lotter av miljöorganisationer. 

Jag vet att jag borde engagera mig men det går inte. Jag vet att det är viktigt – relativt viktigt – med allt detta, men det går inte. Jag har försökt, men det blir ingen skillnad på världen utom att jag ser hur hemsk den är och mår dåligt.

Vad har ni för skamliga brister?

Boklistan

Första vuxenboken jag läste och verkligen gillade: Minns jag inte. Jag tyckte om att vara brådmogen och läsa vuxenlitteratur innan jag förstod den, så ingen aning om vilken som var den första jag verkligen tyckte om. Jag var tolv år gammal när jag först läste Lolita, och den tyckte jag mycket om. Sedan läste jag den på engelska och insåg att jag missat hela boken i den svenska översättningen.

Bok som förändrat mitt liv mest: The Unbearable Lightness of Being av Milan Kundera. Makalös bok. Jag kan säkert komma på något bättre men just nu går det inte.

Bok jag tycker är överskattad: DaVinci-koden, givetvis. Kanske en av de sämsta skrivna böckerna jag någonsin läst. Inte så att böcker måste vara skitbra för att vara roliga att läsa (den här var ingetdera), men hur den lyckats hamna på listor över böcker som måste lämnas till eftervärlden…. skandal. En hemsk bok.
Haruki Murakami har jag aldrig gillat heller, men det är nog mer en personlig åsikt snarare än att han är överskattad.

Författare vars böcker jag försöker gillar men inte lyckas med: Hunter S. Thompson, antagligen. Jag gillar böckerna, men det går liksom inte framåt.

Klassiker jag hävdar att jag läst men aldrig tagit mig igenom: Alice i Underlandet.

Författare vars böcker är underskattade: Iris Murdoch. Jag vet att hon fått mycket cred och jag vet att hennes böcker kan bli lite repetativa, men de är ändå alltid intressanta och jag har aldrig träffat någon som läst hennes böcker. 

Jobbigaste bok jag läst: Filth, av Irvine Welsh. Den enda boken jag fått mardrömmar av. Alla andra jag sett med den här listan har satt upp American Psycho, men den tyckte jag inte alls var speciellt jobbig, tvärtom. Det är ju en komedi.

Läser helst: Klassiker, moderna och klassiska. Min nya favoritbok är Sophie’s Choice, den var oväntat både lättläst och mycket rolig.

Önskar att jag läste mer: Politisk litteratur. Jag orkar inte.

Bästa barnboksförfattaren: Tove Jansson.

Gillar jag inte längre som jag gillade förut: Bukowski. Funkar väl fortfarande att slöläsa som underhållning, men gnistan är borta.

Roligaste bok: Trainspotting.

Bok som berört mig mest: Beloved, av Toni Morrison.

Recencera din senast lästa bok: Kråkflickan (skrev först Kräkflickan, freudiansk felskrivning) av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist. Ogillade starkt. Okokta karaktärer och tramsig handling, inte ens såpass att man kunde luta sig tillbaka och njuta av lite hjärndöd deckaraction. Jag kom på vem mördaren var i andra kapitlet och blev besviken då jag fick rätt.

Förträffligt

Jag vet att Sofia kommer att komma in och säga att allt är positivt och att alla är starka och intressanta, men det skiter jag i. Jag skiter i det. Inb4 kommentarer om att alla är starka och intressanta och modiga och en förebild. Det gör det inte bättre, det gör det sämre.

Förträffliga människor gör att jag känner mig mindre förträfflig. De får mig att känna mig misslyckad, till och med. Hela min tonårstid skrattade jag åt de som påstod att jag skulle jämföra mig med modeller eller skådespelerskor, sedan skrattade jag hela första halvan av min tjugoårsålder så att fettet guppade. Nu skrattar jag inte längre. Nu sitter jag och jämför. Jag har börjat jämföra vid 26 års ålder, och jämförelserna är inte smickrande.

Underbara Clara. Hennes barn gråter minsann inte, det är rent och prydligt och skriker inte av ingen anledning alls så hon känner för att bara göra slut på allt. Hon lagar fikon i ugnen. Hennes mamma stickar henne en tröja som är skitsnygg och som är gjord av garn hon färgat själv av pigment från växtriket. Hon lagar tusen tårtor och pajer och har ändå glasklar hy och strålande figur. Det kanske finns en Jesus iallafall. När Clara är stressad brukar hon gå ut i skogen och krama träd. När jag är stressad brukar jag fräsa åt min man eller son, tappa hår och tänka på den gamla goda tiden då jag kunde dricka vin redan till lunchen.

Amanda Schulman. Hon tränar mentalt inför förlossningen när hon får ansiktsbehandling eftersom det tydligen gör ont att få ansiktsbehandling. Jag har fått en ansiktsbehandling, och då var jag också höggravid och så stor att jag inte nådde ner till fötterna så tårna var bruna av smuts i sandalerna så jag låg och skämdes. Nu har jag varken tid, ork eller råd att betala någon annan att röra vid mig, och det syns på min hud. Jag har inte ens råd att köpa ett paket aspirin för att göra en ny hemmamask efter förra försöket då masken kom upp i näsan och allt luktade sur yoghurt och huden såg ännu värre ut. Amanda bär Jimmy Choo-skor i vecka 36. I hennes mammaväska ligger bodys som kostar nästan 300 kronor.

Jenna Marbles däremot är ju rolig. Jag önskar att jag vore Jenna Marbles. Jag önskar att jag hade pojkkompisar och flickkompisar och en söt hund och att jag verkade tillfreds. Typ en amerikansk Hej Sonja.

Googlar man ordet ”inspirationsblogg” kommer dock inga ångestframkallande bloggar fram. En blogg man hittar visar en bild på ett inspirerande barnrum som gav mig lite ångest över mitt eget auschwitzinspirerade rum (undra på att han gråter) men annars var det mest bara prylar och inte så mycket prestation.

Festen

Idag hade vi födelsedagskalas för min son. Han grät hela tiden.

Mina brorsbarn sprang runt med kameran och dokumenterade allt fult vi hade i lägenheten. Visst ser det ut som en flyktingförläggning?

En annan rolig sak som hände var att vi fick inbrott i lägenheten. Jag hittade en bunt räkningar, lönespecifikationer och värdepapper prydligt staplade ovanpå makens t-shirts i t-shirtbyrån inne på sonens rum. Givetvis drog jag slutsatsen att maken levde ett dubbelliv och kokade metamfetamin för att försörja sin familj då han inte har någon inkomst, men han sa att han inte visste vad de var och att han aldrig sett dem tidigare. Då fick det bli ett samtal med polisen eftersom någon annan uppenbarligen smygit sig in och lämnat räkningarna (allesammans betalda) och de andra prylarna i lådan när jag låg och sov imorse. Polisen – en klämkäck, munter göteborgare med snygg röst – sa att det var det bisarraste inbrottet han hört talas om och skrattade glatt i luren tillsammans med sin överordnade.

Efter ett par timmar kom mannen på att det legat en flygbiljett i byrån när vi köpte den och bestämde sig för att jämföra namnet för att se om det var samma som på räkningarna. Lyckligtvis hade han sparat biljetten då han ansett den intressant när han fann den för ca 7 månader sen. Namnet var identiskt. Han drog slutsatsen att papprena måste ha fastnat i undersidan av lådan över t-shirtlådan och ramlat ner efter att han tog sin t.shirt imorse. Det lät mycket mer logiskt än att Matti Härpinnen eller vad han hette skulle lagt en flygbiljett i byrån, skänkt den till Läkarmissionen där vi köpt den, sedan letat efter köparen i sju månader för att kunna bryta sig in och lägga en trave gamla räkningar och andra papper i en av lådorna. Jag härmade Matti flera minuter då han gjorde upp sin plan för att tänka mig in i förbrytarens tankespår, och scenario ett (”Jag skall ge bort min byrå till Läkarmissionen utan att se efter om papper har fastnat på undersidan i någon av lådorna”) lät mycket mer realistisk. Imorgon ringer jag polisen igen och förklarar.

Min man löste fallet som en CSI-agent. Jag löste fallet som en i Criminal Minds. Vi kompletterar varandra. 

Här är en video ifrån festen där min son gråter när han smakar tårta.

Tintin

Innan jag ger min åsikt om Tintin-frågan vill jag att min läsare skall titta på hela det nedanstående klippet. Fuska inte nu, utan titta på allt. Det tar knappt fyra minuter.

Tänk er nu att ni lever i den här mannens huvud. Överallt ser ni tydliga tecken på att samhället kommer att kollapsa inom en snart framtid, överallt ser ni bristande moral, snusk, hemliga signaler. Det är ungefär så jag ser vardagsrasisterna, det är så jag ser de som på aftonbladet.se’s kommentarssidor och facebooks grupper drar ett streck och säger att nu får det vara nog.

När man talar med människor som tycker att det får vara nog får man ofta höra att man inte får sjunga nationalsången i skolan, ha kläder med svenska flaggan i skolan, ha skolavslutning i kyrkan och får en lätt känsla av moralisk vrede a’la ”think of the children!”

Gäller det inte deras ungar har alla en vän som blivit tvingad att inte ha flagga i skolan, och alla har de blivit tillsagda att inte ha kläder med svenska färger osv.
Det blir ofta lite luddigt på varför det verkar vara samma människor som faktiskt är misstänksamma mot invandrare (dock inte rasister, mycket viktigt) som inte får gå omkring med en svensk flagga på skoltid, eller ha svenska flaggor sydda på kläderna, men huvudsaken är att tecknen finns där. Tecknen som tyder på att snart, kanske t.om. just nu, då får man ”inte ens vara svensk” utan att vara rasist….
 Kanske får man inte ens döpa sitt barn till Sven eller Svea utan att bli kallad rasist snart. Man kanske inte får flagga när Sverige har nationaldag. Kanske man inte får sjunga nationalsången ens hemma i sitt eget vardagsrum utan att de där jävla grannarna knackar på och anklagar en för rasism. Fy fan. Dags att göra något! Snart får man inte ens läsa Tintin utan att bli anklagad för rasist! Vad ger de sig på härnäst, Astrid Lindgren?

Tänk er att mannen i klippet vaknar i Bhutan, lämnar sitt hus och ser att alla husen har erekta mandomar målade överallt. Skulle han inte ta detta som enbart ytterligare ett steg mot helvetets rand, snarare än se det som något som är totalt isolerat ifrån den manliga formen av en stående pingvin?

https://i0.wp.com/farm4.static.flickr.com/3659/3427188986_589d8702e5.jpg
De skall tydligen ge lycka eller något. (För mig fungerar de.)

 Jag anser att man skall se Tintin-frågan som något totalt separerat ifrån ”jag fick inte ha skolavslutning i kyrkan”-frågan. Se det inte som ytterligare ett tecken på political correctness gone mad, utan snarare ett försök att låta barn läsa böcker och serier som är lämpliga för barn – saker som skrivits på 30-talet kan innehålla riktigt rasistiska värderingar. Vill vi att våra elvaåringar skall läsa dessa? Kanske gör vi det, men det är i vilket fall en fråga som måste diskuteras bortom skrikande folkhopar som är ilskna på att invandrarna får gratis körkort* och så vidare.

Jag lägger ingen värdering i att serierna skulle flyttas ifrån barnavdelningen till vuxenavdelningen. Jag vet inte mycket om frågan, jag vet inte om det var ett bra beslut eller inte. Jag bryr mig inte så mycket.
Däremot bryr jag mig om att det används som ytterligare ett exempel (ett som inte är påhittat eller snedvridet den här gången, woohooo!) på att Sverige håller på att bli ”för politiskt korrekt”. Sanningen är att om man blir anklagad för att vara rasist är det ofta inte kläderna som är orsaken, utan attityden bakom kläderna.

* Hela grejen med att invandrarna får gratis körkort har jag aldrig förstått heller riktigt. Nu får ju inte invandrare gratis körkort, däremot kan vissa människor som anses i hög risk för långtidsarbetslöshet få viss ekonomisk hjälp med körkortet, som delvis betalas tillbaka om hen inte klarar körkortsproven. Detta om de kan påvisa att de faktiskt kan få jobb om de har körkort. Skitbra, enda problemet är att vi inte utökar tanken till fler grupper i samhället.

Hur tänker folk när de tänker på ”gratis körkort till invandrare”? Tänker de att alla politiker sitter och försöker tänka ut sätt att få folk att se dem som fördomslösa icke-rasister, eller att de försöker locka in fler invandrare till Sverige eftersom de inte tycker att det finns nog? Vad är tanken, liksom? Det är ju inte vettigt alls.